Moskva 1974. Kosmonautfru Shatalova fastnar med håret i handfatet där hon tvingas tvätta sig eftersom badkaret är upptaget av två kubanska krokodiler. Stockholm idag. Malin Pettersson Carlsson fastnar i minnen av rymdutställningen i Rättvik och av Åsa som inte finns längre och önskar att hon haft ett par krokodiler att oroa sig för i stället. "Krokodilens vändkrets" är en roman om moderskap, dotterskap och äktenskap. Om klassamhällen och förnekandet av dem, om ensamhet i kollektivet. Den handlar om allt som sker på badrumsgolv bakom låsta dörrar. Om verklighet och fiktion. Om inlagd gurka, rymdvulkaner och vådan av vita trosor.
En bok som blandar det absurda och det realistiska och suddar gränsen mellan de två. Jag fångas av berättelsen direkt, även om förtrollningen försvinner lite allt eftersom. Lite svagt slut, men all in all en läsupplevelse som är annorlunda mot allt jag läst innan!
Jag har för mig att jag hade ganska livlig fantasi som barn. Men alltså, jag fantiserade om att erbjudas häftiga jobb, göra coola resor, ha orimligt många barn och (en gång) att rymma hemifrån på min bästis häst. Jona Elings Knutsson påvisar raskt att det där inte alls är livlig fantasi. Krokodiler i badrummet - den var jag aldrig ens i närheten av! Samtidigt är författaren egentligen på samma, Svensson-romantiska, våglängd som jag uppenbarligen befunnit mig hela livet: det är de nära relationerna och den egna identiteten som räknas; moderskapet, kärleken, kvinnorollen, friheten. Rymdtema och exotiska djur till trots är det här en bleksiktig och sorglig bild av var kvinnor kan hamna - men också var de kan ta sig. Kontrasten mot det fantastiska, och kontrasterna mellan de parallella historierna gör romanen till något extra. Att jag snålar med stjärnorna beror (som vanligt) på att jag är trött på det tragiska (gör slut med alla manbabies, herregud tjejer!) och - ännu mer - jag står inte ut med äckel och intima detaljer. Övriga detaljer - dispositionen, dubbelheten och språket (med ord som liksom skaver, som är fel och fula här och var - och därför sticker ut och gör mig glad i jämförelse med likriktningen i litteratur från debuterande svenskar) - får klart godkänt. Det ska bli spännande att se vad Elings Knutsson skriver nästa gång.
Om Yonova som hatar krokodilerna som bor i hennes badkar. Och om Malin som önskar att hon hade en krokodil så hon fick något annat att tänka på. Och frågan om man kan se den man älskar från rymden. En skruvad och rolig berättelse. I grunden är det dock en allvarsam historia om en kvinna som försöker hitta sig själv i ett liv där hon gått vilse. Skickligt berättad där författaren binder ihop händelser och detaljer på ett snyggt sätt. En bok som jag gillade mycket. Jag tycker dock att slutet drar ner helhetsintrycket något. Jag hade gärna sett ett slut med en större tvist.
Intressant bok med intressanta karaktärer. Drivs verkligen fram av kvinnorna och deras historier. Det är de som drivkraften och allting handlar om dem två.
Lättläst och går snabbt att komma in i och jag hade gärna haft ett litet mer slutet slut, och inte så öppet. Men det är nog att man ska tänka mer på själv hur det går och så.
Underbar roman, vild läsglädje! Fantastiskt att få ta del av författarens underbara fantasi och följa de två huvudkaraktärerna genom boken. Hoppas verkligen att Jona Elings Knutsson skriver lika snabbt som hennes associationer virvlar över sidorna, så vi snart får läsa nästa bok!
Gillade formen mycket. Jag läser den mest som en sorgeprocess, som skildras genom författaren som dels börjar fundera över och omvärdera det mesta i sitt liv, och dels projicerar problemen till den mer handlingskraftiga kosmonautfrun Yonova. Ganska kul och intressant läsning
En introspektiv berättelse om två kvinnor. Linjerna löper parallellt men den ena i nutid på Östermalm och den andra i sjuttiotalets Moskva. Jag hade önskat ett annat slut på den svenska berättelsen, men annars gillar jag boken och upplägget.
(Skriven i efterhand) En berättelse om klass och kvinnlig marginalisering som absolut fångar läsaren, verkligheten ifrågasätts och öppna tolkningar bjuds det på.
Den amalgama ram-/parallellberättelsen har sina tjusningar, även om det ter sig uppenbart emellanåt.
Inget jag skulle läsa om, men ångrar ej att jag läst den.
Wow säger jag bara! Vilken läsupplevelse. Annorlunda, på ett positivt sätt. Två parallella berättelser, lika och ändå så olika. Malin och Yonova. Mycket tänkvärt skjuts in här och var i berättelsen. Det blir alltid som man tänkt sig. Allt hade varit lättare med rovdjur i badkaret att gräla om. Att ta ett beslut att mäta hur lång tid det tar innan ens man frågar något, om mig.
Krokodilens vändkrets är en roman med drastisk humor och politisk skärpa. Vild fabuleringskonst! Om du vill bli underhållen utan att förlora i djup ska du läsa den här boken, som lyckas famna både sorg, kärlek och stundom ... slapstick!