Calixthe Beyala (born 1961) is a Cameroonian-born French writer who writes in French.
She grew up in Douala with her sister. In 1978, she left Cameroon for France. She married, and has two children.
(from Wikipedia)
Calixthe Beyala est née à Douala au Cameroun. Sixième d'une famille de douze enfants, elle a été marquée par l'extrême pauvreté de son milieu. Calixthe Beyala a passé son enfance séparée de son père et de sa mère qui sont originaires de la région de Yaoundé. D'un tempérament solitaire, dit-elle, elle a grandi seule avec une soeur de quatre ans son aînée qui l'a prise en charge et l'a envoyée à l'école. Calixthe Beyala a été à l'école principale du camp Nboppi à Douala. Ensuite, elle a fréquenté successivement le lycée des rapides à Bangui et le lycée polyvalent de Douala; elle aimait tout particulièrement l'étude des maths. Calixthe Beyala a quitté Douala à 17 ans pour la France. Elle s'y marie, passe son bac pour ensuite effectuer des études de gestion et de lettres. Avant de s'installer à Paris où elle réside actuellement avec ses deux enfants, Calixthe Beyala a vécu à Malaga et en Corse avec son mari. Elle a également beaucoup voyagé en Afrique, en Europe et un peu partout dans le reste du monde. En plus du Français, elle parle l'Eton qui est sa langue maternelle, ainsi que le Pidgin, l' Espagnol et quelques langues Africaines. Calixthe Beyala a écrit son premier livre à vingt trois ans:
Upplevde den lite tungläst, hittade inte riktigt flytet, men tänker att det beror på stilen - spretigt, utan direkta konventioner i (västerländskt) berättande, även om det följer en form och en kronologi. Strukturen, den röda tråden är att Eden berättar historier från sitt liv, historier från hennes hemby och eton-folket. En blandning av biografi (fiktionell) och tradition/myt. Berättelserna baseras på vad som händer Eden, men känns också som förevändningar att gestalta myter och traditioner, och koloniseringens spår och påverkan. Glider iväg mao i vad man kan kalla magisk realism. Det gillar jag, men spretigheten gjorde det lite svårt att stanna kvar i berättelsen.
Inte lika lätt att sjunka in i som Dangarembgas 'Rotlös'. Men den här är närmast fräckt frejdig. Kulturkrockar, men även mänsklighet, ömhet och inte minst kvinnlig styrka!