What do you think?
Rate this book
Poznamenaní temnotou
V průběhu chladného jara dojde ve Stockholmu k sérii několika vražd, které spolu na první pohled nijak nesouvisí. Unavený taxikář, na alkoholu závislá bývalá psycholožka a psychicky nemocná žena v léčebně. Tři lidské trosky, jež vzájemně propojuje nešťastný osud.Policejní inspektorka Iris Riverdalová, které tyto vraždy skončí na stole, tak čelí tajemnému vrahovi, neustále unikajícímu stvoření, používající temné metody s neznámým motivem. Za ním lze vytušit zosobněné zlo bez tváře, jež je mimo veškeré lidské chápání. Postupně poznává, že vraždy mají svůj původ v dávné minulosti, jejíž kořeny vedou až do života samotné Riverdalové.
Současně se schází úzký kruh lidí, aby si potvrdili to, co už dávno tuší. Stín z minulosti se vrátil, aby je, poznamenané temnotou, zničil.
Současně se schází úzký kruh lidí, aby si potvrdili to, co už dávno tuší. Stín z minulosti se vrátil, aby je, poznamenané temnotou, zničil.
- GenresParanormal
416 pages, Hardcover
First published January 1, 2017
4 people are currently reading
35 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 16 of 16 reviews
May 10, 2017
De mörkermärkta är en mycket välskriven och suggestiv spänningsroman. För ja, jag skulle trots allt klassa den som en spänningsroman, om än en som flirtar med andra genrer som skräck. Men jag skulle ändå inte säga att det är en skräckroman. Den ligger mellan en massa genrer, och jag tycker den även närmar sig fantasy. Jag blev mycket positivt överraskad och förvånad över hur mycket jag gillar De mörkermärkta. Kanske jag också var mer förberedd, för beskrivningen av boken stämmer bra.
De mörkermärkta är en riktig bladvändare. Jag njuter av språket, och dras fullständigt med i historien alla orimligheter till trots. Men jag har nog blivit härdad av att i andra böcker läsa om alla korrupta poliser som är involverade i sina egna ärenden, av alla psykopater som befolkar svensk kriminallitteratur och frossande i det ena groteskare än det andra. Vad är väl då lite övernaturlighet när det är så himla bra invävt i historien? Det säger en hel del om hur övertygande Mattias Leivinger och Johannes Pinter lyckas väva historien.
Det finns inte så många sympatiska karaktärer i De mörkermärkta, och jag vet inte vad jag egentligen ska tycka om huvudpersonerna. Men intressanta kan man nog säga att de är. Några invändningar har jag, som att inledningen av De mörkermärkta är såpass grotesk så att t.o.m. jag baxnar. Tyvärr blev jag också något besviken på slutet – fast mer än så vill jag inte avslöja.
De mörkermärkta är den första delen i en trilogi. Om jag vill läsa nästa del? Definitivt!
Omdöme: Mycket välskriven och suggestiv spänningsroman med övernaturliga inslag
Betyg: 4+
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
De mörkermärkta är en riktig bladvändare. Jag njuter av språket, och dras fullständigt med i historien alla orimligheter till trots. Men jag har nog blivit härdad av att i andra böcker läsa om alla korrupta poliser som är involverade i sina egna ärenden, av alla psykopater som befolkar svensk kriminallitteratur och frossande i det ena groteskare än det andra. Vad är väl då lite övernaturlighet när det är så himla bra invävt i historien? Det säger en hel del om hur övertygande Mattias Leivinger och Johannes Pinter lyckas väva historien.
Det finns inte så många sympatiska karaktärer i De mörkermärkta, och jag vet inte vad jag egentligen ska tycka om huvudpersonerna. Men intressanta kan man nog säga att de är. Några invändningar har jag, som att inledningen av De mörkermärkta är såpass grotesk så att t.o.m. jag baxnar. Tyvärr blev jag också något besviken på slutet – fast mer än så vill jag inte avslöja.
De mörkermärkta är den första delen i en trilogi. Om jag vill läsa nästa del? Definitivt!
Omdöme: Mycket välskriven och suggestiv spänningsroman med övernaturliga inslag
Betyg: 4+
https://lottensbokblogg.wordpress.com...
June 3, 2017
När jag fick förfrågan från Piratförlaget ifall jag ville läsa De mörkermärkta så kände jag en viss tvekan. Deckare brukar inte vara min grej, inte ens när det blandas in övernaturligt. Men eftersom jag har läst båda författarna tidigare så gav jag ändå boken en chans.
Till en början känns det som om De mörkermärkta infriar mina värsta farhågor.
Läs resten av recensionen på min blogg: http://lacrimamens.com/blog/de-morker...
Till en början känns det som om De mörkermärkta infriar mina värsta farhågor.
Läs resten av recensionen på min blogg: http://lacrimamens.com/blog/de-morker...
September 8, 2019
Detta är första delen i en planerad trilogi, denna kom 2017 och den andra delen kom tidigare i år. Den nämns som en deckare med övernaturliga drag, men jag skulle nog hellre säga att det är en övernaturlig berättelse i form av en deckare. Johannes Pinter har jag läst böcker av tidigare och uppskattat riktigt mycket, han har rört sig då i skräckens spår. Mattias Leivinger har jag inte läst något av tidigare men vet att han har skrivit en roman som skall, om jag förstått det rätt, innehålla något övernaturligt.
Om man tar sig an denna bok som en deckare så kanske man snart kommer att känna att denna bok inte är något för en. Men om man däremot gillar det där övernaturliga när det kommer till liknande saker som går mera åt det demoniska hållet, då är detta boken för dig. Den rör sig i samma anda som Stephen King och Dean Koontz, det har en grundberättelse som är förankrad i något verkligt, men snabbt märker man att det inte är det, det finns makter och krafter som är utöver det vanliga.
Handlingen rör sig framåt i en stadig takt och den håller fast en och man vill veta vad det är som händer. Och det är just det som man inte direkt får reda på, istället för att förklara allt övernaturligt så kör författarna på och man får som läsare bara acceptera att det finns. Först blev jag lite förbryllad över att det inte blev förklarat vad det är som ligger bakom att dessa personer har några övernaturliga förmågor, men efter ett tag så köpte jag det och jag gillade det att det inte blev förklarat för en. Man fick inte allt skrivet utan man får gissa lite själv vad det kan vara som ligger bakom allt.
Huvudkaraktären Iris har lite drag av den där klassiska förstörda polisen som skall lösa ett fall, men jag tycker ändå att författarparet har lyckats göra något nytt av det. Hon verkar ha stora problem psykiskt men sättet hon tillämpar för att få dem under kontroll gör, i alla fall för mig, till en mörk och trasig själ som blir intressant att följa.
Språket är riktigt bra, det är enkelt att ta till sig och rakt på sak, men målar upp scenerna på ett sådant sätt att man känner att man är där, och även ibland känner vad personerna känner. Jag nämnde att man inte fick reda på hur allt ligger till och jag kan säga att, utan att avslöja för mycket, att när man har läst klart denna bok så känns det som att man inte läst en hel berättelse, det är många saker som saknar sin förklaring. Och jag misstänker att allt detta är för att det är en planerad trilogi, jag tror att man skall se dessa tre böcker som en enda lång bok. Det känns som man har läst början på en berättelse och jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok, för denna gav mig mersmak.
http://hakanshylla.blogspot.com/
Om man tar sig an denna bok som en deckare så kanske man snart kommer att känna att denna bok inte är något för en. Men om man däremot gillar det där övernaturliga när det kommer till liknande saker som går mera åt det demoniska hållet, då är detta boken för dig. Den rör sig i samma anda som Stephen King och Dean Koontz, det har en grundberättelse som är förankrad i något verkligt, men snabbt märker man att det inte är det, det finns makter och krafter som är utöver det vanliga.
Handlingen rör sig framåt i en stadig takt och den håller fast en och man vill veta vad det är som händer. Och det är just det som man inte direkt får reda på, istället för att förklara allt övernaturligt så kör författarna på och man får som läsare bara acceptera att det finns. Först blev jag lite förbryllad över att det inte blev förklarat vad det är som ligger bakom att dessa personer har några övernaturliga förmågor, men efter ett tag så köpte jag det och jag gillade det att det inte blev förklarat för en. Man fick inte allt skrivet utan man får gissa lite själv vad det kan vara som ligger bakom allt.
Huvudkaraktären Iris har lite drag av den där klassiska förstörda polisen som skall lösa ett fall, men jag tycker ändå att författarparet har lyckats göra något nytt av det. Hon verkar ha stora problem psykiskt men sättet hon tillämpar för att få dem under kontroll gör, i alla fall för mig, till en mörk och trasig själ som blir intressant att följa.
Språket är riktigt bra, det är enkelt att ta till sig och rakt på sak, men målar upp scenerna på ett sådant sätt att man känner att man är där, och även ibland känner vad personerna känner. Jag nämnde att man inte fick reda på hur allt ligger till och jag kan säga att, utan att avslöja för mycket, att när man har läst klart denna bok så känns det som att man inte läst en hel berättelse, det är många saker som saknar sin förklaring. Och jag misstänker att allt detta är för att det är en planerad trilogi, jag tror att man skall se dessa tre böcker som en enda lång bok. Det känns som man har läst början på en berättelse och jag ser verkligen fram emot att läsa nästa bok, för denna gav mig mersmak.
http://hakanshylla.blogspot.com/
April 5, 2017
Betyg: 4 av 5.
De mörkermärkta är skriven av två författare, Mattias Leivinger och Johannes Pinter. Den förstnämnda har jag inte läst någonting av tidigare. Men Johannes Pinter har jag läst en bok av förut, 1007, som fick högsta betyget av mig. Här är en länk till min recension av den boken.
De mörkermärkta är också en bra bok, dock inte lika bra som 1007. Det är den första boken i en planerad trilogi, och jag ser absolut fram emot dom kommande böckerna.
Boken går under genren kriminalroman, men kallas också övernaturlig krim, psykologisk thriller med en övernaturlig twist, och fantastik. Och själv tycker jag nog att övernaturlig kriminalroman är den bästa beskrivningen av boken. Och tycker man inte om övernaturligt, så ska man definitivt inte läsa den här boken, då det är mer av övernaturligt än av kriminalroman i den, tycker jag.
Men om man som jag, gillar övernaturligt, så ska man absolut läsa den här boken, för jag tyckte att den var riktigt bra. Jag gillar verkligen blandningen av kriminalroman och övernaturligt, av polisroman och skräck. Boken känns modern och nyskapande, och jag ska självklart läsa dom två kommande böckerna i den planerade serien.
De mörkermärkta är skriven av två författare, Mattias Leivinger och Johannes Pinter. Den förstnämnda har jag inte läst någonting av tidigare. Men Johannes Pinter har jag läst en bok av förut, 1007, som fick högsta betyget av mig. Här är en länk till min recension av den boken.
De mörkermärkta är också en bra bok, dock inte lika bra som 1007. Det är den första boken i en planerad trilogi, och jag ser absolut fram emot dom kommande böckerna.
Boken går under genren kriminalroman, men kallas också övernaturlig krim, psykologisk thriller med en övernaturlig twist, och fantastik. Och själv tycker jag nog att övernaturlig kriminalroman är den bästa beskrivningen av boken. Och tycker man inte om övernaturligt, så ska man definitivt inte läsa den här boken, då det är mer av övernaturligt än av kriminalroman i den, tycker jag.
Men om man som jag, gillar övernaturligt, så ska man absolut läsa den här boken, för jag tyckte att den var riktigt bra. Jag gillar verkligen blandningen av kriminalroman och övernaturligt, av polisroman och skräck. Boken känns modern och nyskapande, och jag ska självklart läsa dom två kommande böckerna i den planerade serien.
March 25, 2018
Zitate:
"Er hasst Tiere. Und kleine Kinder." Seite 10
"Sie wollte beschützen, helfen und die Dunkelheit verdrängen, um dem Licht Platz zu schaffen." Seite 45
"Wie viele Dimensionen kann die Dunkelheit haben, Wie tief kann Düsternis sein?" Seite 57
Meinung:
In Stockholm finden mehrere Morde statt, die die Polizei vor ein Rätsel stellen. Nicht nur, dass kein Motiv zu erkennen ist, auch die Ermittler agieren irgendwie anders, als normal. Aber was ist da los? Und was hat es mit dem mysteriösem Mann auf sich, der mit einer ganzen Ladung Handspiegel im Koffer reist?
Als ich das erste Mal von diesem Buch gehört habe, wusste ich bereits, dass ich es definitiv lesen muss. Zumal er mir als "für Fans des Übernatürlichen" angepriesen wurde. Ich muss sagen, dass mich das Ergebnis in vielerlei Hinsicht überrascht hat.
Fangen wir doch mit dem Schreibstil an. Abgesehen von einem sehr gewöhnungsbedürftigen Satz mit einem Lötkolben auf Seite 59, bei dem ich mir unsicher bin, ob es an der Übersetzung liegt, oder die Schweden einfach seltsame Sprichwörter haben, und ein paar einzelnen Wörtern (oder sagt euch der Begriff "Welpenschlingel" etwas?), ist er flüssig und angenehm zu lesen.
Die Autoren vermeiden hierbei -vermutlich bewusst- eine Ich-Perspektive, deshalb blieb die Hauptperson Iris trotz menschlicher Details und Vorgeschichte für meinen Geschmack etwas zu blass. Alles in allem betrachtet, wäre es vermutlich jedoch nicht anders gegangen, denn die Geschichte wird in vielen unterschiedlichen und auf den ersten Blick weitestgehend zusammenhangslosen Strängen erzählt - vermutlich um Spannung aufzubauen, da man ja in der Regel wissen möchte, wie es als nächstes im aktuellen Strang weitergeht. Leider sind sie für meinen Geschmack jedoch ein kleines bisschen über das Ziel hinausgeschossen, so dass ich die ersten drei viertel des Buches als eher langwierig empfand, da für mich die sich gerade aufbauende Spannung immer etwas ausgebremst wurde. Für meinen Geschmack wären ein paar Sichtweisen weniger effektiver gewesen.
Sehr gut hingegen gefällt mir das Gesamtkonstrukt, das von Seite zu Seite runder wird, da man die Zusammenhänge nach und nach immer besser versteht. Selbst die Aspekte, die zu Beginn die meisten Fragen aufwarfen, passen irgendwann perfekt ins Bild.
Auch die übernatürliche Komponente passt für meinen Geschmack sehr gut ins Konzept -z.B. ist die Vorstellung, dass mir jemand seinen Willen durch reine Gedankenübertragung aufzwingen könnte, schon spooky, oder???-, wobei die Idee mit der "Zombiepaste" für mein Empfinden dann doch etwas drüber war. Ja, da darf sich jetzt jeder seine eigenen Gedanken dazu machen ;)
Paranormale Fähigkeiten, Schmerz, Dunkelheit und das ein oder andere düstere Geheimnis erschufen ein gelungenes Szenario, das für meinen Geschmack jedoch leider erst im letzten Viertel richtig zur Geltung kam. Die Grundidee finde ich sehr gelungen, jedoch geht sie im Verlauf etwas unter. Schade, denn das Ende des Buches zeigt, dass es sich eindeutig um verschenktes Potential handelt, da man deutlich sieht, dass die beiden Autoren es definitiv besser können! Vielleicht mussten sie sich aber auch erst aufeinander einspielen? Man wird sehen, denn das Ende schreit ja förmlich nach einer Fortsetzung. Sollte es eine geben, wäre ich auf jeden Fall dabei, falls Band 2 in der Güte weiterginge, mit der Band 1 endete. Sehr spannend und nervenaufreibend!
"Er hasst Tiere. Und kleine Kinder." Seite 10
"Sie wollte beschützen, helfen und die Dunkelheit verdrängen, um dem Licht Platz zu schaffen." Seite 45
"Wie viele Dimensionen kann die Dunkelheit haben, Wie tief kann Düsternis sein?" Seite 57
Meinung:
In Stockholm finden mehrere Morde statt, die die Polizei vor ein Rätsel stellen. Nicht nur, dass kein Motiv zu erkennen ist, auch die Ermittler agieren irgendwie anders, als normal. Aber was ist da los? Und was hat es mit dem mysteriösem Mann auf sich, der mit einer ganzen Ladung Handspiegel im Koffer reist?
Als ich das erste Mal von diesem Buch gehört habe, wusste ich bereits, dass ich es definitiv lesen muss. Zumal er mir als "für Fans des Übernatürlichen" angepriesen wurde. Ich muss sagen, dass mich das Ergebnis in vielerlei Hinsicht überrascht hat.
Fangen wir doch mit dem Schreibstil an. Abgesehen von einem sehr gewöhnungsbedürftigen Satz mit einem Lötkolben auf Seite 59, bei dem ich mir unsicher bin, ob es an der Übersetzung liegt, oder die Schweden einfach seltsame Sprichwörter haben, und ein paar einzelnen Wörtern (oder sagt euch der Begriff "Welpenschlingel" etwas?), ist er flüssig und angenehm zu lesen.
Die Autoren vermeiden hierbei -vermutlich bewusst- eine Ich-Perspektive, deshalb blieb die Hauptperson Iris trotz menschlicher Details und Vorgeschichte für meinen Geschmack etwas zu blass. Alles in allem betrachtet, wäre es vermutlich jedoch nicht anders gegangen, denn die Geschichte wird in vielen unterschiedlichen und auf den ersten Blick weitestgehend zusammenhangslosen Strängen erzählt - vermutlich um Spannung aufzubauen, da man ja in der Regel wissen möchte, wie es als nächstes im aktuellen Strang weitergeht. Leider sind sie für meinen Geschmack jedoch ein kleines bisschen über das Ziel hinausgeschossen, so dass ich die ersten drei viertel des Buches als eher langwierig empfand, da für mich die sich gerade aufbauende Spannung immer etwas ausgebremst wurde. Für meinen Geschmack wären ein paar Sichtweisen weniger effektiver gewesen.
Sehr gut hingegen gefällt mir das Gesamtkonstrukt, das von Seite zu Seite runder wird, da man die Zusammenhänge nach und nach immer besser versteht. Selbst die Aspekte, die zu Beginn die meisten Fragen aufwarfen, passen irgendwann perfekt ins Bild.
Auch die übernatürliche Komponente passt für meinen Geschmack sehr gut ins Konzept -z.B. ist die Vorstellung, dass mir jemand seinen Willen durch reine Gedankenübertragung aufzwingen könnte, schon spooky, oder???-, wobei die Idee mit der "Zombiepaste" für mein Empfinden dann doch etwas drüber war. Ja, da darf sich jetzt jeder seine eigenen Gedanken dazu machen ;)
Paranormale Fähigkeiten, Schmerz, Dunkelheit und das ein oder andere düstere Geheimnis erschufen ein gelungenes Szenario, das für meinen Geschmack jedoch leider erst im letzten Viertel richtig zur Geltung kam. Die Grundidee finde ich sehr gelungen, jedoch geht sie im Verlauf etwas unter. Schade, denn das Ende des Buches zeigt, dass es sich eindeutig um verschenktes Potential handelt, da man deutlich sieht, dass die beiden Autoren es definitiv besser können! Vielleicht mussten sie sich aber auch erst aufeinander einspielen? Man wird sehen, denn das Ende schreit ja förmlich nach einer Fortsetzung. Sollte es eine geben, wäre ich auf jeden Fall dabei, falls Band 2 in der Güte weiterginge, mit der Band 1 endete. Sehr spannend und nervenaufreibend!
June 21, 2020
Om någon skulle ha beskrivit boken för mig - en spänningsroman/kriminalhistoria med inslag av det ockulta, skulle jag inte ha valt att läsa den då jag inte finner såna TV-serier det minsta intressanta och (i mitt huvud) innebär det att jag heller inte gillar såna böcker.
Men nu kände jag inte till nåt om boken i förväg, ingen har tipsat om den och jag kom över den av en slump och, jag gillade den. Det är ett driv som gör att jag bara ville läsa lite till, och lite till och bortsett från det här övernaturliga, som ändå har en central roll i berättelsen, så är det verkligen spännande och välskriven läsning. Det ska finnas en andra, kanske även tredje, bok i serien. Vill jag läsa dem? Ja, om jag finner dem till fyndpris eller kan byta till mig dem, gärna.
Hade inte de övernaturliga inslagen varit en central roll så skulle jag gett boken 4 i omdöme.
Men nu kände jag inte till nåt om boken i förväg, ingen har tipsat om den och jag kom över den av en slump och, jag gillade den. Det är ett driv som gör att jag bara ville läsa lite till, och lite till och bortsett från det här övernaturliga, som ändå har en central roll i berättelsen, så är det verkligen spännande och välskriven läsning. Det ska finnas en andra, kanske även tredje, bok i serien. Vill jag läsa dem? Ja, om jag finner dem till fyndpris eller kan byta till mig dem, gärna.
Hade inte de övernaturliga inslagen varit en central roll så skulle jag gett boken 4 i omdöme.
April 26, 2021
Långsjö-serien, Platserna-serien, Motståndstriologin, Rönning & Stilton, Susso-serien... Det finns förmodligen en anledning till att jag alltid enbart läser EN bok i dessa svenska, "mörka & mystiska"-romansviter. Oavsett om det ingår fantasi-inslag eller inte upplever jag en allmän tristess och töntighet över det hela.
Nu läser jag ju inte direkt annan fantasy/horror heller, men det är ändå något extra illa med de här nordiska noir-grejerna som tar sig själva på för stort allvar. Eller så är det mig det är fel på...?
Å andra sidan: Jag älskar Mats Strandbergs böcker, med minst lika löjliga premisser kring vampyrer och annat gammalt strunt, så jag misstänker att det ändå handlar lite om sättet allt är skrivet på (rättstavat, at best ;-) ).
Jaja. Den här var lätt- och snabbläst och Iris är ett fint namn. Typ så.
Nu läser jag ju inte direkt annan fantasy/horror heller, men det är ändå något extra illa med de här nordiska noir-grejerna som tar sig själva på för stort allvar. Eller så är det mig det är fel på...?
Å andra sidan: Jag älskar Mats Strandbergs böcker, med minst lika löjliga premisser kring vampyrer och annat gammalt strunt, så jag misstänker att det ändå handlar lite om sättet allt är skrivet på (rättstavat, at best ;-) ).
Jaja. Den här var lätt- och snabbläst och Iris är ett fint namn. Typ så.
November 6, 2018
ja där landar den nog, vet inte varför jag hade högre förväntningar,, då jag ej läst från dessa herrar tidigare. Jag ��lskar ju övernaturligt osv så det är inte det, vilket verkar störa andra... det är något jag saknar, kan just inte sätta fingret på det nu - kommer antagligen läsa 2an, kanske
January 2, 2018
Mycket filmisk historia som verkligen känns som början på en serie.
February 7, 2020
Extremt obehagligt och sjukt, och ganska krångligt att hålla isär så många karaktärer - men jag ville verkligen läsa vidare!
June 2, 2021
Boken är mycket välskriven, och ljudboken underbart läst av My Holmsten. Storyn brydde jag inte mycket om!
April 20, 2017
My review in swedish ---> Romeoandjuliet
April 9, 2017
Eg en välskriven berättelse men för min del drar de övernaturliga inslagen ner betyget.
April 10, 2017
Jag, som är en ivrig förespråkare för trovärdighet i de böcker jag läser, blev först skeptisk när jag läste vad den här boken handlar om. En kriminalroman med övernaturliga inslag. Men jag gillar att utmana mig själv och började läsa. Sedan var jag fast. Det är enormt spännande och när jag hade läst halva boken var det omöjligt att släppa taget om den, jag måste läsa vidare för att få veta vad som skulle hända. Några gånger blev jag tveksam till de övernaturliga handlingar som inträffar i boken, men precis när det hände fångade författarna upp mig igen genom spänningsmomentet och det enorma drivet i berättelsen.
Språket är rakt och okomplicerat och passar boken väldigt bra. Författarna har dessutom en förmåga att skapa väldigt tydliga bilder av vad som sker i boken. Många avsnitt är väldigt obehagliga, och jag kommer på mig själv med att blunda med det ena ögat och ändå försöka läsa trots att jag kisar med det andra. Jag kommer att tänka på en svensk teveserie som sändes i början av 2000-talet; De drabbade. På samma sätt som i De mörkermärkta fanns det en mystisk kraft, personer med övernaturliga förmågor, en mörk och en ljus sida. En riktig rysarhistoria med inslag av fantasy. De mörkermärkta har potential för att bli en lika spännande teveserie som De drabbade.
De mörkermärkta är den första delen i en planerad trilogi, och jag ser fram emot att läsa de kommande delarna i serien. Jag vill veta mer om vad som hände i det förflutna och jag vill veta mer om det inre mörker som påverkar vissa utvalda personer i boken. Jag vill framförallt veta mer om huvudpersonen Iris Riverdahl och hur hon kommer att utvecklas i de kommande böckerna. Att det kommer att ske en spännande utveckling, inte minst hos Iris, är alldeles uppenbart. Det känns nästan övernaturligt bara det, att jag läser en sådan här bok, som vanligtvis inte skulle göra något större intryck på mig – och verkligen gillar den. Jag är positivt överraskad och imponerad av författarna som lyckades med det.
Språket är rakt och okomplicerat och passar boken väldigt bra. Författarna har dessutom en förmåga att skapa väldigt tydliga bilder av vad som sker i boken. Många avsnitt är väldigt obehagliga, och jag kommer på mig själv med att blunda med det ena ögat och ändå försöka läsa trots att jag kisar med det andra. Jag kommer att tänka på en svensk teveserie som sändes i början av 2000-talet; De drabbade. På samma sätt som i De mörkermärkta fanns det en mystisk kraft, personer med övernaturliga förmågor, en mörk och en ljus sida. En riktig rysarhistoria med inslag av fantasy. De mörkermärkta har potential för att bli en lika spännande teveserie som De drabbade.
De mörkermärkta är den första delen i en planerad trilogi, och jag ser fram emot att läsa de kommande delarna i serien. Jag vill veta mer om vad som hände i det förflutna och jag vill veta mer om det inre mörker som påverkar vissa utvalda personer i boken. Jag vill framförallt veta mer om huvudpersonen Iris Riverdahl och hur hon kommer att utvecklas i de kommande böckerna. Att det kommer att ske en spännande utveckling, inte minst hos Iris, är alldeles uppenbart. Det känns nästan övernaturligt bara det, att jag läser en sådan här bok, som vanligtvis inte skulle göra något större intryck på mig – och verkligen gillar den. Jag är positivt överraskad och imponerad av författarna som lyckades med det.
March 14, 2019
Jaaaa jag veeet inte riktigt vad jag ska tänka om den här boken.. att kalla den deckare bara för att det är poliser med tycker jag inte är riktigt rätt..är ju inte direkt mkt "deckarjobb" med..
Men jag ser absolut framemot att läsa en fortsättning. Tog inte många sidor innan jag ville läsa med ett öga bara, den känslan höll inte i sig hela boken dock... Den är bra men jag är inte överväldigad... Svag 3' a får den
Men jag ser absolut framemot att läsa en fortsättning. Tog inte många sidor innan jag ville läsa med ett öga bara, den känslan höll inte i sig hela boken dock... Den är bra men jag är inte överväldigad... Svag 3' a får den
Displaying 1 - 16 of 16 reviews