Hysterisk satir över teatervärlden och samtiden. Montelius språk är utom denna värld och jag skrattade rakt ut flera gånger. Läs eller lyssna (med fördel, inläst av MM själv) och lär känna Gisela som låser in demonregissören Birger i sin källare, Fimpen62, Clothilda och Ricky.
Jamen, det här var väl ändå lite småkul. Hämnd är så underskattat. Tokig sufflös kidnappar den store regissören/kulturmannen Birger när han går över gränsen.
Skrattade emellanåt, men jag vet inte om jag tyckte att karaktärerna var direkt trovärdiga. Detta säger jag med tanke på att Maria Montelius själv har upplevt en liknande situation själv. Hon är en av den 18 kvinnor som talade ut i DN om Janne Kladds alias Klådans övergrepp
Klart bäst är lustmorden på influencern/youtubern Clothilde och den fiktive svennebananen Fimpen62, som hänger på hatsajter.
En smårolig bok. Inga gapskratt, mer ett fniss här och var och ett skadeglatt leende då och då. Lite långrandigt och lite väl långa funderingar emellanåt. Jag trodde att den skulle vara roligare än vad jag tyckte, men vissa delar var komiska.