Monas och Barbros mamma har just dött. Mona måste lämna sin älskade Albert och sitt nya hem på Mallorca för att åka till begravningen i Stockholm. Med hjälp av sin dagbok försöker Mona se tillbaka på sin barndom, på vad som faktiskt är hennes egna minnen, och vad som snarare är en bild som hennes mamma har skapat. Och väl i Stockholm vill Mona också göra upp med en annan del av sitt liv. Hon stämmer möte med exmaken Torbjörn för att erbjuda honom sin vänskap. Ett möte som får henne att se såväl på honom som på sig själv med andra ögon.
Lena Ackebos romaner om systrarna Mona och Barbro, "Världens vackraste man" och "Kära Barbro", har blivit älskade av både läsare och kritiker för sin förmåga att gestalta livets skiften i stort och smått. Tillsammans med årets roman "Darling Mona", den sista delen i trilogin, skildrar de med skärpa och ömhet hur svårt det kan vara att frigöra sig från det förflutna, hur en syster vågar skärskåda sig själv och förändras och hur den andra klamrar sig fast vid en självbild som också snärjer henne.
Lena Ackebo debuterade som romanförfattare med "Världens vackraste man" 2016, uppföljaren "Kära Barbro" kom 2017. Hon har tidigare varit verksam som bildkonstnär och har givit ut tio tecknade album.
Äntligen är vi tillbaka på Mallorca och får lära känna Mona och Albert lite mer. Syskonförhållandet är fortfarande lika turbulent och inte blir det bättre när Barbro kommer ner till Mallorca, utan sin man. Mona tror att hon är ute efter att stjäla Albert och så är bråket igång.
Jag lyssnade på alla böckerna i ett svept. De är fängslande, man vill veta hur det går, framförallt för Mona som lämnar allt och stannar kvar på Mallorca. Kan varmt rekommendera dig att läsa alla tre böckerna.
Jag skulle kunna flytta in i de här tre böckerna om Mona och Barbro. Så trevligt var det att vistas i dem, trots att de egentligen handlar om dysfunktionella förhållanden. Men de är ju på Mallorca, och sedan i Österlen, och lite i Stockholm. Det badas och grillas och dricks vin och allt sånt där njutningsfullt som det finns för lite av i allmänhet. Det är nästan så jag börjar längta till pensionen!
Det här är tredje fristående boken i en serie Jag har inte läst de andra två, men läsningen fungerade ändå. Berättelsen är bra för att den så väl beskriver hur infekterade otydliga konflikter kan fucka up tillsynes oproblematiska diskussioner. Det finns mycket bra stoff i den här boken. Jag vill ändå läsas resterande böcker i serien för att få en större bild. Att jag ger boken en trea beror på att jag inte tycker att Ackebo inte tar tillvara på allt stoff som hon skapat. Fast kanske hade jag tänkte annorlunda om jag läst alla? Nej det tror jag inte. Det finns saker i berättelsen som jag inte tycker har någon given plats, som när hon radar upp boktitlar och författare. Den här bokserien är en given tv-serie. Jag spår att det blir så.
Del tre om systrarna, nu handlar det mest om Mona. Mamman dog i slutet av förra boken. Båda systrarna har haft en dålig relation till henne, mest Mona. Men Mona har dåligt samvete för att hon lämnade sin man Torbjörn utan större förklaringar. Hon går med på att träffa honom i samband med mammans begravning. Intressant beskrivning av trassliga och låsta relationer i en familj. Men, det känns som om det blir lite väl ensidig fokus på den syster boken handlar om och hennes tillkortakommanden. De få öppningar i relationen som ändå syntes i bok ett, under den gemensamma semesterveckan på Mallorca tas inte till vara. Tror det hade blivit ett mer intressant tema, men ändå bra böcker som jag sträckläste!
Tredje och sista delen om systrarna Mona och Barbro. Jag läste alla böckerna i mer eller mindre ett svep, så även om den här boken byter huvudperson så känns det som att jag egentligen läst en och samma bok. Jag är imponerad över Lena Ackelbos sätt att berätta den här historien. Karaktärer är så levande. De är trasiga, ibland (ofta) oresonliga, men också fyllda med hopp om att våga bryta mönster (vissa lyckas, andra inte). Jag tyckte verkligen om den här bokserien, även om den stundom givit mig lite småångest.
Något som däremot stör mig är designen på framsidorna och titlarna. De passar inte alls ihop med innehållet.
Vad hände med karaktärsutvecklingen? Deras relation som verkade bli bättre men som av någon outgrundlig anledning är tillbaka på typ ruta 1 från första boken. Que??? Båda syrrorna har varit dryga och jobbiga i tidigare böckerna och det var lite deras charm. Nu kände jag bara MEN KAN NI KOMMA VIDARE OCH GÅ FRAMÅT. Ska vi älta samma skit i 500 böcker till??
#3 Mona & Barbro Monas återkomst till Stockholm och till mammans begravning river upp mycket känslor och inte minst mötet med Torbjörn. Den intressanta berättelsen mellan två så olika syskon som Mona och Barbro är fortsätter och jag vill bara läsa mer när boken tar slut.
Jag kan inte annat än älska de här böckerna. Även om karaktärerna emellanåt är irriterande trångsynta, mesiga eller självupptagna så finns det en hel del att känna igen sig i. Och slutet blir som en skön punkt.
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag tycker om boken? Jag tyckte väldigt mycket om Världens vackraste man, lite mindre om Kära Barbro och denna då ...? Jag läste gärna, blev lika irriterad på systrarna som i tidigare böcker. Men tycker ändå den fungerade som ett fint avslut för deras berättelse.
Jag har läst och tyckt mycket om författarens tidigare böcker i samma serie. Men i den här boken är det något med språket i boken som är annorlunda än i tidigare böcker och därför inte fungerar för mig.
Fin fortsättning på de bråkande äldre systrarnas liv och relationer. Gillar hur tankarna redovisas när nästan varje konversation spårar ur till gräl och osämja.
Mona är ganska velig men definitivt inte lika irriterande som sin syster. Dock är den första delen i trilogin bäst, men man vill ju läsa alla tre, så klart.
Häromdagen fick jag "Darling Mona" av Lena Ackebo på posten och trots att jag höll på med en annan bok var jag tvungen att lägga den åt sidan för att kasta mig över boken om Barbro och Mona. Jag blev lite besviken. Jag hade sett framemot att möta systrarna igen men jag kände inte riktigt igen mig. Jag blev väldigt förtjust i Världens vackraste man och kära Barbro men Darling Mona kändes som om författaren försökte spinna vidare på ett tema som redan var uttömt. Nu har mamman gått ur tiden och givetsvis kan inte Barbro och Mona komma överens. I den här boken upplever jag Mona som den oresonliga som tolkar absolut allt Barbro säger och gör som en kränkning. Nja, det första två böckerna kan jag starkt rekommendera men den här hade jag klarat mig utan.... Syntolkning: Fotot visar bokens omslag, en människa och en hund. — känner sig besviken.