Det gör ont att växa upp. Och särskilt ont gör det att växa upp i arbetarkvarteret Tattarmosan, i ett fallfärdigt ruckel till hus, med ojämnt skuren korkmatta och kryddfisk till middag.
För henne som kallas Betinkan gör det ändå mest ont att finnas i närheten av Susanna. Susanna tvillingsjälen, som numera mest umgås med rikemansflickorna. Se henne luta huvudet mot Honom och förbrännas av hemlig kärlek. Då får man i stället titta åt ett annat håll, ta en rejäl klunk ur Minttuchoko-flaskan, spela stenhård tuffing som ingenting biter på. Drömma sig bort till ett bättre liv, bort från skrik och bråk, bort till friheten i Helsingfors.
Sabine Forsblom skriver med inspirerad energi, uppkäftig humor och empati om lojalitet, rivalitet och klass. Det är sent sjuttiotal och på festerna gäller det att ha de högsta platåskorna, den tjockaste mascaran och den mest oberörda minen. Dra in magen, knipa ihop låren och vända ansiktet så potatisnäsan inte syns. Sedan bara vänta på att Han ska upptäcka en för en kväll åtminstone. Och vara beredd att betala priset.
Elämänmakuinen nuorisokuvaus 1970-luvun Suomesta, jossa ääni on annettu teini-ikäiselle työläistaustasta olevalle Betinkalle. Hauska ja koskettava lukukokemus. Kieli, tunteet, reaktiot, tapahtumien tulkinnat kuin teini-ikäisen päiväkirjasta. Aiheina mm. rakkaus, seksi, elämä pienellä paikkakunnalla, perhe, päihteet - soundtrackinä 1970-luvun musiikki.
Suomenruotsalaisen Sabine Forsblomin kirja Betinka kertoo yläasteikäisestä Bettinasta, joka kokee ensimmäisen seksikokemuksen, ja kokee sen jälkeen kauhua ja halua. Kauhua siksi, että poika oli hänen parhaan ystävänsä poikakaveri ja halua, koska hän oli rakastunut poikaan koko nuoren ihmisen sydämestä. Nuorena elämä on hyvin mustavalkoista, ja Sabine Forsblom on onnistunut luomaan hyvin mustavalkoisen, jopa paikoitellen musta-harmaan teoksen Betinkan elämästä. Elämä on hyvin ikävää, opiskelu kamalaa, vanhemmat ikäviä ihmisiä, kaverit omituisia, kaikesta on tullut pakkoa pakkopaidassa. Kirja herättää tosi paljon mietteitä nuorten elämästä esim. runsas bilettäminen ja päihteiden käyttö sekä tyttöjen kokemus siitä, että pojille on pakko antaa, jos he haluavat. Kirja on vahva kannanotto 70-luvun nuorten elämään.
Det här är en väldigt mörk skildring av uppväxt och klasstillhörighet. Saknar humorn från Maskrosguden som inledde serien och skulle ha önskat ett mera rakt berättande, men sögs ändå in i Betinkans värld.
Kolme oli tälle riittävä minun makuuni. Kohtalaisesti jaksoin lukea, mutta ei säväyttänyt. Aika tyypillistä tarinaa, jossa oli kuitenkin loppua lähestyttäessä sellaista ajatuksen juoksua, josta en saanut aina kiinni.
Forsblom har ett språk som slänger bild efter bild åt läsaren. Det Östnyländska sjuttiotalet är både brutalt ärligt och arbetarklassiskt nostalgiskt. Slutet fick mig att gråta sönder mig själv. Bra!
This entire review has been hidden because of spoilers.