Jag kunde knappt släppa den när jag börjat. Wollins språk är enkelt och snabbt men också målande och fängslande. Karaktärerna får vara mångfacetterade och bittra, fula, arga, cyniska likväl som kärlekstörstande och mjuka. Det är svårt att älska och ömma ibland! Så härligt med alla kvinnliga relationer och livsöden, generationskrockar och upprepade misstag, eller kanske försök till lycka. En historia där den romantiska kärlekshistorian är en bisats men ändå en del av livet medan familjerelationen och framförallt den mellan släktens kvinnor central och utdpilld i alla skeenden. Reflekterande och träffsäkert kring livets komplicerade val och dödens ovidkomliga närvaro.
Malin Wollin har gett ut fem böcker, och jag har nu läst tre av dom. Här är länkar till mina recensioner av dom två tidigare böckerna som jag har läst, Malin från Skaftnäs, och, Till min dotter.
Jag tyckte mycket om dom två tidigare böckerna, och jag tyckte även mycket om den här boken.
Boken Farmor dör är lättläst, rolig, snabbläst, och gripande.
Snabbläst som e bok. En otroligt rolig bok med chicklit känsla och svart humor. En tänkvärd bagatell. Om jaget (glömt vad hon heter) en trettioårig kvinna som inte riktigt vuxit upp och mognat. Katalysatorn i boken är den elaka och slagfärdiga farmor som förolämpar alla hennes hunsade son , naiva dotter (moster) och svärdottern jagets mamma. Alla ömsint beskrivna. Vi får också veta mer om farmor efterhand, om hennes tuffa uppväxt och en förklaring till varför hon blev som hon blev. Alltså jag skrattade högt när jag läste boken. Dråplig är ett bra ord. Samtidigt är där mycket klokt. som iakttagelsen om att 60 åriga kvinnor städar ut föregående generation en i taget, när den sista före dom har gått bort kanske de går några fina år innan de själva står på tur. Eller beskrivningen av mamman son är så trygg i sig själv och så dig själv nog att hon inte behöver farmors godkännande.
Perfekt på semestern när jag ligger sjuk och behöver nåt lätt men vist.
A good book. Not spectacular or anything, but solidly good.
It portrays a story of three generations. Main character Rakel, her mother, and her (paternal) grandmother. Rakel loves her mother more than anything, and doesn't know what she'll do if her mother ever dies. Her grandmother though, has cancer and is very likely dying soon, and Rakel couldn't really care less. She wasn't that old when she decided that she was done with her grandma. She refused to have a relationship with her. All her life her grandmother had been nothing but mean, rude and bullying. She never had a nice thing to say about Rakel's mother either, and that was just the last drop. But now her grandma is in the hospital and Rakel's mother makes her go visit her. And Rakel just can't deny her mother that, so she goes.
A nice little story about perspective, love and taking people for granted (or not).
Farmor är inte snäll och har aldrig varit snäll. Rakel vill verkligen inte träffa henne nu när hon ligger på sitt yttersta men för sin mammas skull lovar hon att komma med. Mamma är den som under alla år ställt upp för farmor men inte en enda gång fått höra ett snällt ord i gengäld. Hur har hon orkat? tänker Rakel. Pappa har minsann aldrig hjälp till.
Rakel är så underbart härlig i sin rättframhet och farmor får minsann höra ett sanningens ord om sitt sätt att bete sig. Jag skrattade så många gånger under bokens gång och kanske såg både Rakel, farmor och mamma på varandra med lite andra ögon när väl det oundvikliga slutet kom. Jag tror nog ändå inte att det var någon som sörjde...mer än jag för sen var boken slut.
Den handlar onekligen om precis det titeln säger. Jag älskar Malin Wollins språk, annars hade betyget inte blivit ens så högt. Fascinerande, enkel, konkret, tänkvärd. Hade varit en bra bokcirkel bok!
Ytterligare en väldigt bra bok. Inget sensationellt i den men fortfarande en massa bra saker om livet och allt. Saker man glömmer ibland och påminns om ibland. En bra bok.