Finland in the New Europe

by Max Jakobson

Jakobson tells the story of a small nation that has emerged a winner from the ordeals of the twentieth century. Finland is still widely remembered for its successful resistance against Soviet attempts to subjugate it during World War II, but less is known about the skillful balancing act by which Finns preserved their independence and way of life during the Cold War. Finland is in fact one of the few European nations that can claim an unbroken record of democratic rule ever since the beginning of the 20th century. By joining the European Union, Finland has now finally moved out of Moscow's shadow and, thanks to investment in education and technological development, has joined the dozen most prosperous nations in the world. The Finnish experience casts new light on the central issues facing Europe today―for example, the contradiction between the continuing vitality of nationalism and the pressures of integration, as well as the challenge of how to relate to Russia, still an unknown factor in the European security equation. This is a major work for all scholars and researchers of Scandinavian and European Studies.

192 pages, Hardcover

First published July 1, 1998

About the author

Max Jakobson was a Finnish diplomat and journalist with Finnish-Jewish descent. Jakobson was an instrumental figure in shaping Finland's policy of neutrality during the Cold War. In 1971, Jakobson was a candidate for the post of United Nations Secretary-General. His candidacy failed, ostensibly because of a Soviet Union veto.

Max Jakobson was born in 1923 in Viipuri, Finland (now Vyborg, Russia), as son of Finnish-Jewish tailor Leo Jakobsson and his ethnic Finnish wife Helmi (née Virtanen). He began his career as a journalist. He worked at the BBC. From 1953 to 1974 he was employed by the Finnish Ministry for Foreign Affairs eventually acting as Finland's ambassador to the United Nations in 1965-1971 and Finland's Ambassador to Sweden in 1971−1974.

Reviews

[Patrik Lindberg · Rating 5 out of 5]

En intressant bok om Finlands politik under 100 år, skriven 1999 av Max Jakobson, ursprungligen född i finländska Viborg 1923, som fungerat som både korrespondent och diplomat under många år. Boken innehåller många analyser om hur och varför Finland hanterat utrikespolitiska utmaningar på vissa sätt.

Diskussionerna kring Ryssland i olika internationella situationer är också intressanta, i ljuset av vad som hänt under de 17 år som gått sedan boken skrevs. Många synpunkter färgas av den eufori som rådde efter att Berlinmuren fallit, Tyskland återförenats, Nato och Ryssland samarbetade kring Partnerskap för fred och kärnvapenriskerna i ett självständigt Ukraina hade lösts.

"Västliga kritiker av en utvidning av Nato argumenterar för att farhågorna för en förnyad rysk aggresivitet är överdrivna" och "...det är ett misstag att tro att Ryssland återigen kan bli starkt genom att återgå till den slutna kommandoekonomin och en militariserad utrikespolitik" och "Under en lång tid framöver kommer Ryssland att sakna styrka att spela en viktig roll i världens affärer" känns förstås naivt optimistiska med facit i hand för vad som hänt åren 2008-2015 i Georgien, Transnistrien, Ukraina m.fl. Också antagandet att bara 3-4 länder skulle ha möjlighet att gå med i EU:s följande utvidning (när EU upptog 10 nya länder på en gång 2004), visar också på hur snabbt det politiska spelet och situationerna kan förändras, både till det bättre och det sämre.

Speciellt för dem som aldrig upplevt Finlands instängda och klaustrofobiska situation på 70- och 80-talen, Berlinmurens fall med medföljande eufori och glädje över frigörelsen av hela Östeuropa, därpå följande utvidningar av både EU och Nato, samt de omskakande händelserna i forna Jugoslavien 1989-1995, rekommenderar jag varmt boken. Den beskriver omfattande de tidigare utrikespolitiska situationerna som var något helt annat än idag och en tid då det politiska svängutrymmet var synnerligen begränsat. Om inte av annan orsak än för att uppskatta vad vi har idag och för insikten att allting kan förändras snabbare än vad vi tror. För att inte glömma att demokrati och de mänskliga fri- och rättigheterna inte är någon evig självklarhet, utan bör aktivt stödas och upprätthållas, speciellt idag när mänskor också i vårt upplysta Norden känner dragning till diskriminering, ojämlikhet, fascistiska budskap och drömmar om auktoritärt styre.

[Annorlunda · Rating 4 out of 5]

very interesting about a country that is often forgotten; sometimes a little patriotic, but that's unavoidable (only annoying part: when the author praises himself)