Viktors kavaj är visserligen blodig, men han hör inte hemma här. Han har ju inte dött.
Utanför pendeltågets gallerförsedda fönster sträcker sig Gränslandet, en öken som skiljer döden från livet. I denna främmande värld, långt ifrån tillvaron som börsmäklare, påbörjar han sin resa efter svar.
I sina mardrömmar återser Viktor sitt forna liv, han förflyttas till hembyn och till lägenheten där han fortfarande bor med sin mor. Men betyder inblickarna något mer? Hur kommer skrotsamlande mutanter, en gåtfull robot och kvinnan med platinablont hår in i bilden?
Viktor hamnar i en sorts gränsland mellan levande och död. Närmare bestämt i Limbus. En vidsträckt öken som mest består av öppna vidder, skrot, en sunkig bar och hemska varelser. Medan Viktor försöker ta reda på varför han är där, varför varelser och andra människor försöker mörda honom hela tiden ( kan man bli mördad om man redan är halvdöd? ), fladdrar han fram och tillbaka mellan Limbus och vad som förefaller vara den riktiga världen. Till sin hjälp har han ett kassettband, bevattningsroboten Klaxon och möjligen kan kvinnan Julia vara en pusselbit närmare lösningen.
Gränsland har beskrivits som science fiction men så är inte fallet. Snarare en slags splatter-filosofisk drömsekvens där karaktärerna ställs till svars för sina livsval och handlingar på ett väldigt annorlunda sätt. Ett limbo med westernfuturistisk känsla som faktiskt andas ganska mycket Quentin Tarantino. På ett bra sätt. https://bokhuset.ax/2018/01/08/gransl...
Gränsland känns lite som en coming of age-book där kärlekssagan i den robottäta sci-fi-miljön växer från lite barnslig till något mer moget. Världen känns spännande men inte unik och själva berättelsen lite utdragen och uppdelad. Men häftig läsning!