Hon vaknar upp i en sjukhussäng och smärtan hukar över henne som ett stort djur – hon vågar knappt andas. Men efter hand kommer minnet tillbaka. Hon har just blivit övergiven av en man som hon var säker på att hon skulle leva tillsammans med resten av livet. Och i ett desperat försök att hindra honom från att resa iväg med en annan kvinna har hon råkat ut för en svår bilolycka. Under de dagar som följer på sjukhuset kommer ett beslut till henne: Inga fler män för Karen.
Varsamt följer författaren Karen under hennes konvalescens. När hon står ensam träder hennes tidigare liv fram med en nästan kuslig skärpa. Samtidigt tycks allting i hennes värld annorlunda, inte minst tvingas hon ompröva relationen till sina vuxna barn. Långsamt och mödosamt söker hon efter hållpunkter för ett nytt liv och när hennes misströstan är som störst finner hon oväntat en fristad.
En trevlig bok om en medelålders kvinna som blir lämnad av en man. Hon råkar ut för allvarlig trefikolycka, säljer sin leksaksaffär och lyckas (förhoppningsvis) gå vidare i livet. Helt OK, även om jag inte gillade huvudpersonens personlighet, och hade mycket svårt att identifiera mig i hennes känsloliv, så kändes boken ärlig och trovärdig.
Trevlig bok om det inte hos en människa och om att ens egen uppfattning inte alltid stämmer gentemot andras uppfattning. Skriven med alldeles för många or och detaljer, men tänkvärd. Ganska långsamt tempo. Inte helt lätt att hänga med alltid då minnen och upplevelser växte fram likt det gör i ens egna tankar.
Å vad jag gillar Bengts sätt att ra sig an en människas inre liv. Trots ett uttjatad grundstory (någon varit med om olycka, minns sakta sak efter sak) blir det en unik historia där läsaren hela tiden blir nyfiken och överraskad.
All heder åt författaren, för hans inkännande skildring av en huvudperson i kris och utveckling. Boken är alltför diskbänksrealistisk för min smak, men den är ett gott och välskrivet hantverk.
En stark skildring men jag sögs aldrig riktigt in i den på det där hämningslösa sättet. Trean som jag betygsätter den med är dock stark, på gränsen till en fyra.
Var pa vag att overge den har boken ett flertal ganger. Daligt skriven, varannan mening ar en liknelse, adjectiven staplas pa varandra utan mening och historien ar totalt oengagerande.