Städpatrullen

by Inger Alfén

”För några år sedan var jag inne i en intensiv frigörelseperiod. Jag försökte göra upp med gamla konventioner och krav som höll mej hårt fångad i ett livsmönster som tedde sej alltmer omöjligt. En natt drömde jag om tre kvinnor som bildade ett litet städbolag, en ’städpatrull’. En av dem, frånskilda Kalas, var en så kallad frigjord kvinna, engagerad i en radikal kvinnorörelse i Stockholm. De andra två, en medelålders hemmafru Ann-Charlotte och en ung tjej Anita, förvandlades i min dröm till friare och mer samhällsmedvetna kvinnor genom Kalas.
Jag vaknade ur drömmen och insåg att alla tre kvinnor var bitar av mej själv. Jag beslöt att skriva en bok om dem. Men ju längre in i romanen jag skrev mej, desto klarare förstod jag att det inte alls var så enkelt som i min dröm: Kalas var inte alls en fri människa utan djupt skadad av en svår skilsmässa. Den ängsliga Ann-Charlotte visade sej full av styrka. Hennes man Arne, som i drömmen framstått som något av en förtryckare, önskade i själva verket en annan gemenskap än den han och Ann-Charlotte förmått skapa. Anita, slutligen, tvivlade på att någon kunde tycka om henne.
Jag skulle önska att du läser den här boken med din känsla och inte bara med ditt intellekt. Om Kalas jargong retar dej, om du finner Ann-Charlotte för undergiven, Arne för auktoritär eller Anita för aggressiv så känn efter! Se dig omkring! Vi är alla rädda fast vi försöker dölja det på olika sätt.”
Inger Alfvén, 1976

Häftad

First published January 1, 1976

Reviews

[Karenina (Nina Ruthström) · Rating 3 out of 5]

Mysigt att läsa en saga om andra vågens feminister. Gillar träden som Kalas målar på sin vägg. För varje menstruation, orgasm, underbar sak, jobbig sak målar hon ett nytt löv.
Trovärdighet och mångfacettering saknas. Svag trea.

[Marika Lövström · Rating 4 out of 5]

Ibland leder vägarna fram till en bokläsning i otaliga serpentiner. Den här via en Allers (eller var det Allas?) som jag hittade i en bortglömd låda. Städpatrullen gick som följetong, och jag hade läst andra verk av Alfvén när jag pluggade litteraturvetenskap. Något stannade kvar från den där följetången, jag och när jag hittade boken på bibblan blev det äntligen en läsning. Ca 50 (!) år efter att följetången publicerades.

[Konstancja · Rating 4 out of 5]

En bra bok om andra vågens feminism och systerskap. Det handlade om tre kvinnor vars vägar korsades. Var och en av dem befann sig i en helt annan livssituation. Trots olika syn på feminism var det gemensamt för dem att de var kvinnor och hjälpte varandra trots deras olikheter. Den mest intressanta saken var förändringen av Ann-Charlotte, som först var en husfru, missnöjd med sin man, utan ett jobb. Sen när Kalas, en huvudgestalt, gav henne jobbet och introducerade henne till feminism fick hon mod att bli mer självständig. Ann-Charlotte förändrade ordningen i sitt hus och förbättrade sin relation med sin man genom förståelse, ärliga samtal och ansvarsfördelning. Jag tror att många skulle kunna relatera till karaktärerna i boken.

[Eric Skantze · Rating 3 out of 5]

Kalas, frånskild med två barn som bor hos pappan, bildar ett städbolag. Hon är stark, öppen och frispråkig. Och frigjord, tycker hon själv. De två andra i städpatrullen är en medelålders hemmafru och en ung, ärtig tjej. Kalas försöker att "omvända" dem — få dem att förstå vikten av att stå på egna ben och inte hänga upp hela sitt liv på en karl.
Hur det går?
— Det är inte alls så enkelt med kvinnors frigörelse som jag hoppades, säger Kalas vid ett tillfälle.
Nej, inte alls lätt, men heller inte omöjligt. De tre kvinnorna kämpar både med och emot varandra.
"Jag skulle önska att du läser den här boken med din känsla och inte bara med ditt intellekt", säger Inger Alfvén. Gör det. Det finns mycket att fundera på i Städpatrullen. För både män och kvinnor.

Inger Alfvén debuterade 1964 med romanen Vinbergssnäckan som handlar om en tonårsflicka. Själv var hon då 24 år och hade hunnit med att få barn och studera till socionom. Hon fortsatte att skriva jämsides med sin yrkesverksamhet som socionom. Enligt henne själv började hon 1973 att försöka frigöra sig från sitt inbundna kvinnomönster. Erfarenheter som man kan förmoda har inspirerat henne till romanen Städpatrullen.

Inger Alfvén har ett lättflytande språk. Städpatrullen är inte bara underhållande, i grunden ligger ett stort allvar, och den har något att säga både män och kvinnor i dagens samhälle.