What do you think?
Rate this book
Till min dotter
Det här är en bok om att inte leva upp till förväntningarna.
Att växa upp som tjej och ta för mycket plats trots att man bara försöker åka med.
Om att stå upp för någon som är utsatt och bli utsatt själv. Att göra bort sig när det är fest och om att råka bränna upp en ö.
Om att växa upp och bli kvinna och försöka berätta för sin dotter, och sig själv, vad man ska acceptera och vad man faktiskt ska bråka om.
Till min dotter är en berättelse om Stella och hennes väg från flicka till kvinna. Om att formas och att vägra formas. Malin Wollin har skrivit en intelligent berättelse som berör, som får dig att skratta men som ibland också är ett knytnävsslag i magen.
Att växa upp som tjej och ta för mycket plats trots att man bara försöker åka med.
Om att stå upp för någon som är utsatt och bli utsatt själv. Att göra bort sig när det är fest och om att råka bränna upp en ö.
Om att växa upp och bli kvinna och försöka berätta för sin dotter, och sig själv, vad man ska acceptera och vad man faktiskt ska bråka om.
Till min dotter är en berättelse om Stella och hennes väg från flicka till kvinna. Om att formas och att vägra formas. Malin Wollin har skrivit en intelligent berättelse som berör, som får dig att skratta men som ibland också är ett knytnävsslag i magen.
250 pages, Hardcover
Published September 1, 2016
8 people are currently reading
122 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 31 reviews
February 22, 2023
Vad ska jag säga?
Den här boken påminde mig om varför jag kallar mig feminist och varför det är så viktigt att göra det. Och att inte dra skit om att betydelsen har förändrats och att det kan likställas med att vara en manshatare... det är faktiskt så enkelt: man borde tveklöst säga att man är feminist om man står för människors lika rättigheter.
Den här boken var mycket intressant och handlar om hur tjejer och killar tydligt socialiseras till att bete sig och tänka på ett visst sätt utifrån sitt tilldelade kön. Och tyvärr, i sin tur vilka faror och vilken utsatthet det innebär för kvinnor. Boken behandlar en mycket viktig, komplex och intressant fråga; hur ska man som mamma, som vet hur helvetiska kvinnoidealen och normerna är, lära sitt barn om hur världen kommer se ut när man växer upp? Hur man ska stå emot killar vars kvinnosyn är totalt förvrängd, där sexualisering och underordnande är vardag?
Den här boken påminde mig om varför jag kallar mig feminist och varför det är så viktigt att göra det. Och att inte dra skit om att betydelsen har förändrats och att det kan likställas med att vara en manshatare... det är faktiskt så enkelt: man borde tveklöst säga att man är feminist om man står för människors lika rättigheter.
Den här boken var mycket intressant och handlar om hur tjejer och killar tydligt socialiseras till att bete sig och tänka på ett visst sätt utifrån sitt tilldelade kön. Och tyvärr, i sin tur vilka faror och vilken utsatthet det innebär för kvinnor. Boken behandlar en mycket viktig, komplex och intressant fråga; hur ska man som mamma, som vet hur helvetiska kvinnoidealen och normerna är, lära sitt barn om hur världen kommer se ut när man växer upp? Hur man ska stå emot killar vars kvinnosyn är totalt förvrängd, där sexualisering och underordnande är vardag?
January 2, 2019
Snacka om att återuppleva tonårsångesten som tack och lov dött av (men inte helt). Känner igen mig i så himla mycket. Kroppsångest och sexångest. Är jag normal? Är det här normalt? Att ständigt motarbeta sin kropp för att man skäms för den. Hur killar förstörde ens jävla liv samtidigt som man ständigt sökte bekräftelse. För man var ju inte värd något om man inte fick det (så jag var aldrig värd någonting).
Så många sjuka grejer som hände i ens vardag på mellanstadiet och högstadiet som Wollin typ gräver fram från ens undermedvetna. Från att killar kastade mina bindor mellan sig på rasterna (och tog fram även de jag använt från sopkorgen wtf kan ni föreställa er) till killar som bröt sig in i omklädningsrummen och sen jämförde storleken på tjejernas bröst med olika berg. Typ de som hade stora fick Mount Everest. Mössor som slängdes på tak och nej som aldrig togs på allvar. Och skvaller om vem som gjort vad och med vem. Att försöka navigera det där utan att sticka ut. Vill man gräva i allt sånt där är det här en fantastisk bok att sätta igång minnesprocessen med.
Dock så tyckte jag det var ganska hackigt och inte sammanhängande. Och jag hade på något sätt en annan bild om vad boken skulle vara? Men sen har den stått på min läslista i typ 3 år så jag hade nog byggt upp höga förväntningar också.
Så många sjuka grejer som hände i ens vardag på mellanstadiet och högstadiet som Wollin typ gräver fram från ens undermedvetna. Från att killar kastade mina bindor mellan sig på rasterna (och tog fram även de jag använt från sopkorgen wtf kan ni föreställa er) till killar som bröt sig in i omklädningsrummen och sen jämförde storleken på tjejernas bröst med olika berg. Typ de som hade stora fick Mount Everest. Mössor som slängdes på tak och nej som aldrig togs på allvar. Och skvaller om vem som gjort vad och med vem. Att försöka navigera det där utan att sticka ut. Vill man gräva i allt sånt där är det här en fantastisk bok att sätta igång minnesprocessen med.
Dock så tyckte jag det var ganska hackigt och inte sammanhängande. Och jag hade på något sätt en annan bild om vad boken skulle vara? Men sen har den stått på min läslista i typ 3 år så jag hade nog byggt upp höga förväntningar också.
July 12, 2017
Jag skulle vilja påstå att den här boken inte riktigt är vad den utger sig för att vara. Jag tycker att baksidetexten gör att boken verkar så intressant, men jag har lite svårt att greppa den. Jag tänkte att det skulle vara lite som ett ode till en dotter, men det är en roman med början och slut, dock med aningen svårbegriplig/intetsägande/dysfunktionell dramaturgi.
Jag blir lite förvirrad kring berättarjaget – de kapitel som är skrivna i kursiv stil gissar jag är Stella som vuxen? – och jag känner inte riktigt att jag får lära känna henne. Att det är skrivet i första person stärker nog förvirringen. Jag känner att Wollin inte riktigt lyckats med romankonsten.
Anledningen till att den ändå får 3 stjärnor är de humoristiska inslagen och igenkänningsfaktorn hos en helt vanlig tonårstjej, men i det stora hela tycker jag att romanen är ett gott försök som är.. lite misslyckat.
Jag blir lite förvirrad kring berättarjaget – de kapitel som är skrivna i kursiv stil gissar jag är Stella som vuxen? – och jag känner inte riktigt att jag får lära känna henne. Att det är skrivet i första person stärker nog förvirringen. Jag känner att Wollin inte riktigt lyckats med romankonsten.
Anledningen till att den ändå får 3 stjärnor är de humoristiska inslagen och igenkänningsfaktorn hos en helt vanlig tonårstjej, men i det stora hela tycker jag att romanen är ett gott försök som är.. lite misslyckat.
August 15, 2017
Jag hade inte alls förväntat mig en rolig berättelse men jag skrattade flera gånger, den är väldigt roligt skriven. Jag älskade den i början men den tappade mig mot slutet, det var som att den då ville bli den viktiga bok den utger sig för att vara, men den nådde inte hela vägen. Jag kunde inte riktigt relatera till huvudpersonen och därför blev alla hennes ångestsituationer inte lika starka som de annars vore. Det är fortfarande en viktig bok, men analyserna är lite för enkla och redan gjorda för att den skulle bli WOW för mig. Absolut läsvärd dock!!
April 14, 2023
Så välskriven, så behaglig att läsa, så mycket igenkänningshumor och igenkänningsskam.
August 6, 2024
Skriven på ett lätt underhållande starkt sätt som passade mig perfekt! Ämnet är givande och du läser den snabbt.
October 13, 2018
Detta var andra gången jag läste denna bok!! Gillar den inte riktigt lika mycket som jag gjorde den första gången, samt att jag verkligen inte tycker om Stella denna gången om. På vägen blir hon något av en bitch som inte bryr sig om sina vänner eller står upp för något som hon egentligen står för och jag blir otroligt provocerad. Men där jag slutar gilla Stella som tonåring, börjar jag tycka mer och mer om henne som mamma och jag antar även att det någonstans var Malins idé med boken då den är skriven från båda håll, och den aspekten gillar jag verkligen!!
Tycker dock denna bok är väldigt viktig, väldigt fin och relevant absolut! Man får slig en liten tankeställare och börjar fundera på hur man själv var som trotsig tonåring - kanske skulle jag känna lika för mig själv som jag känner om Stella i boken.
Gillar förövrigt hur Malin skriver och hur boken är uppbyggd, mycket korta kapitel vilket är så skönt!!! Sidorna bara springer förbi och det är svårt att slita sig ifrån den. Blev uppriktigt ledsen nu när den tog slut, ville spara den sååå mycket längre till men ville samtidigt veta hur det slutade för Stella!!
Tycker dock denna bok är väldigt viktig, väldigt fin och relevant absolut! Man får slig en liten tankeställare och börjar fundera på hur man själv var som trotsig tonåring - kanske skulle jag känna lika för mig själv som jag känner om Stella i boken.
Gillar förövrigt hur Malin skriver och hur boken är uppbyggd, mycket korta kapitel vilket är så skönt!!! Sidorna bara springer förbi och det är svårt att slita sig ifrån den. Blev uppriktigt ledsen nu när den tog slut, ville spara den sååå mycket längre till men ville samtidigt veta hur det slutade för Stella!!
July 29, 2017
Språket är roligt och hoppigt, men jag upplever inte riktigt att boken var vad den utgav sig för att vara. Baksidan på boken känns missvisande. Den handlar om att växa upp, ja, men det är snarare en lättsamt beskriven tonårsskildring av ett ganska vanligt tonårsliv med allt vad det innebär.
Jag upplever också att författaren snuddar vid många viktiga ämnen som hon hade kunnat plocka upp för att boken skulle bli mer djupgående och analyserande av tonåringens tillvaro. T.ex. ätstörningar och kroppsfixering.
Jag hade önskat att det fanns mer djup i boken än vad som faktiskt fanns. Huvudkaraktären upplever jag spretig och aningen svår att greppa, och det känns aldrig som att jag riktigt får förstå vem Stella är och varför.
I övrigt en absolut trevlig bok om något jag själv tycker är viktigt att våga greppa, och med humoristiska inslag som också gör den lättläst. Kanske görs det inte på det sätt jag önskat, men det görs, och det tycker jag är viktigt.
Jag upplever också att författaren snuddar vid många viktiga ämnen som hon hade kunnat plocka upp för att boken skulle bli mer djupgående och analyserande av tonåringens tillvaro. T.ex. ätstörningar och kroppsfixering.
Jag hade önskat att det fanns mer djup i boken än vad som faktiskt fanns. Huvudkaraktären upplever jag spretig och aningen svår att greppa, och det känns aldrig som att jag riktigt får förstå vem Stella är och varför.
I övrigt en absolut trevlig bok om något jag själv tycker är viktigt att våga greppa, och med humoristiska inslag som också gör den lättläst. Kanske görs det inte på det sätt jag önskat, men det görs, och det tycker jag är viktigt.
August 17, 2017
Den här boken har stundvis en bra feministisk analys men är i det stora hela ganska tunn och spretig. Stella som karaktär känns ambivalent och jag förstår mig inte på henne som person. Karaktären tycks byta personlighet från kapitel till kapitel och känns således inte särskilt realistisk. Ibland känner jag även att Wollin försöker för mycket och drar på lite väl med fyndigheterna och ordvändningarna. Jag avslutade boken med en axelryckning, utan att ha förstått mig på eller lärt känna karaktären eller påverkats nämnvärt av berättelsen. Visst är den stundvis rolig och igenkänningsfaktorn är ofta hög i hur det är att växa upp som tjej. Och de feministiska gliringarna är ibland on-point. Men i överlag är detta en ganska enkel och menlös bok jag inte kommer att bära med mig.
July 14, 2020
Inte alls vad jag förväntat mig. Igenkänning (hemsk) och höga fniss fr tonårs-minnen. Dock greppade den mig med inspelen hon gör till sin dotter, speglingarna av hennes upplevda dåtid t dotterns o hennes nutid...fy fan om möjligt än värre ångest ang män, självförtroende o 1000 andra saker, samtidigt som styrkan i en själv är 100 ggr större. Att flytta berg o va stark är naturligt när man har barn, men hur göra när det ändå kan bli fel? Nära skrivet, och fint.
May 3, 2024
Här flyttas man tillbaka i tiden till absurda situationer man varit med om som tjej. På pricken beskriver hon det sunkiga men självklara i hur det var liksom både äckligt och underbart och hur konstigt konstigt vi kan bete oss i grupp. Blir tagen av parallellerna i tid och kan inte låta bli att fundera på hur det varit om jag fått döttrar...
Träffsäker, levande, bitter men slagkraftig. Gillar tonen.
Träffsäker, levande, bitter men slagkraftig. Gillar tonen.
November 26, 2017
Tycker så mycket om Malins språk, det tilltalar mig verkligen. Hög igenkänningsfaktor från tonårstiden. Och även känslorna för sin egen tonåring. Lite tragisk känsla men ändå lättsmält läsning. Trodde Stella var tonårsdottern, så jag var lite förvirrad kring upplägget i början, men sen fick jag ihop det.
May 31, 2017
Inte så rolig som jag trodde den skulle vara, mest anekdoter runt ett liv som ung kvinna. Förstod inte om hon pratade om sig själv till hennes dotter eller inte..
July 12, 2017
Väldigt välskriven. Rå men också svårsmält om att vara en ung tjej, då som nu.
September 14, 2017
Ibland lite småroligt, men för det mesta ganska tråkigt. Lyssnade på den som ljudbok och uppläsaren saknade nyanserat tonläge.
February 6, 2020
Läste ca 2016?
November 12, 2020
Handling & Tema : 3/5
Karaktärerna: 3/5
Miljöbeskrivning: 3/5
Språk och berättarkonst
3/5 i betyg
Karaktärerna: 3/5
Miljöbeskrivning: 3/5
Språk och berättarkonst
3/5 i betyg
April 27, 2023
fin emellanåt men ingen tydlig röd tråd? var förvirrad?
May 10, 2023
Väldigt rolig. Andra hälften bättre än första, när Stella blir äldre. Älskade älskade gris av gjutjärns storyn.
May 18, 2023
En lite rörig och märklig bok men utan att vara pretentiös. Det tog halva boken innan jag kom in i nutid och dåtid. Det fanns en del bra passager, en del humor. Okej men inte mer.
December 14, 2023
Högt och lågt, insiktsfullt men också skämmigt. Att vara/bli flicka/kvinna är allt detta. Och tack och lov att jag överlevde tonåren…
Read
September 29, 2024Ingen stjärna. Tappade intresset en bit in. Sällan jag inte avslutar en bok. Men den här? Nej, inte värd att lägga mer tid på.
October 15, 2016
My review in swedish ----> Romeoandjuliet
November 15, 2016
Jag gillar inte Stella övh... Feg och ingen bra kompis är mitt intryck. . Men jag gillar ändå boken.*** och en halv *... Skrattar lite i början men sedan blir det mest som en enda stor ångestklump i bröstet.
Högstadietiden var smärtsam att läsa , så mkt som känns igen från när man själv var 14-15. Använde den för att diskutera med ungdomarna här hemma, lite som avskräckande exempel. Hur skulle ni reagera i den här situationen, skulle ni göra som Stella... Tack och lov blir svaret aldrig i livet jag skulle skrika högt som Fan
[jag säger ofta gör eller säger någon nånting ni inte vill/tycker om/känner er bekväm med fråga högt och tydligt vad gör du! Säg lägg av HÖGT, dra uppmärksamhet till er, visa att du inte tyst tar emot]
jag skulle säga ifrån och berätta för en vuxen är svaren jag får... Om det sen fungerar i praktiken vet man ju inte men tankarna att inte bara ta emot finns där... Jag var aldrig den där populära, den omtyckta, jag var den grå, tysta som fick kläderna gömda efter gympan och som aldrig sa så mkt. Men jag har alltid stått upp för mig själv och för andra, jag har aldrig som Stella tittat på inte gjort något. (man gömde bara kläderna en gång för man fick faaan för det) och det är något jag försöker lära mina (och sambons barn) ta inte skit och se inte på när någon annan gör det
Högstadietiden var smärtsam att läsa , så mkt som känns igen från när man själv var 14-15. Använde den för att diskutera med ungdomarna här hemma, lite som avskräckande exempel. Hur skulle ni reagera i den här situationen, skulle ni göra som Stella... Tack och lov blir svaret aldrig i livet jag skulle skrika högt som Fan
[jag säger ofta gör eller säger någon nånting ni inte vill/tycker om/känner er bekväm med fråga högt och tydligt vad gör du! Säg lägg av HÖGT, dra uppmärksamhet till er, visa att du inte tyst tar emot]
jag skulle säga ifrån och berätta för en vuxen är svaren jag får... Om det sen fungerar i praktiken vet man ju inte men tankarna att inte bara ta emot finns där... Jag var aldrig den där populära, den omtyckta, jag var den grå, tysta som fick kläderna gömda efter gympan och som aldrig sa så mkt. Men jag har alltid stått upp för mig själv och för andra, jag har aldrig som Stella tittat på inte gjort något. (man gömde bara kläderna en gång för man fick faaan för det) och det är något jag försöker lära mina (och sambons barn) ta inte skit och se inte på när någon annan gör det
January 14, 2018
Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, men det var mer av "vad man ska acceptera och vad man faktiskt ska bråka om" än en hoppig berättelse om Stellas uppväxt. Ibland fanns det några rader som Stella skrev till sin dotter i slutet av ett kapitel vilket jag tyckte om, men baserat på titeln och baksidetexten hade jag helt enkelt förväntat mig fler sådana.
Stella berättar sin livshistoria i en någolunda kronologisk ordning. Tror jag. Under första halvan av boken var jag ganska förvirrad då jag inte hade en aning om hur gammal Stella var just då, vilket gjorde det svårare att sympatisera och relatera. Det blev lättare i slutet av boken då jag upplevde det hela mer strukturerat. Kanske hade jag vant mig vid konceptet. Oavsätt så blev det mycket roligare att läsa då. Dessutom så var det mot slutet som det som lovats på baksidan började lysa igenom.
Bokens starkaste sida var definitivt skrivstilen. Wollin skriver om tuffa saker på ett smart sätt. Hon får fram det hon vill säga på med sarkasm och humor vilket gjorde Till Min Dotter väldigt rolig att läsa.
Allt som allt var det en bra bok, men jag hade förväntat mig mer. Om du vill läsa en rolig roman som tar upp jobbiga teman på ett humoristiskt sett rekommenderar jag absolut Till min dotter.
Stella berättar sin livshistoria i en någolunda kronologisk ordning. Tror jag. Under första halvan av boken var jag ganska förvirrad då jag inte hade en aning om hur gammal Stella var just då, vilket gjorde det svårare att sympatisera och relatera. Det blev lättare i slutet av boken då jag upplevde det hela mer strukturerat. Kanske hade jag vant mig vid konceptet. Oavsätt så blev det mycket roligare att läsa då. Dessutom så var det mot slutet som det som lovats på baksidan började lysa igenom.
Bokens starkaste sida var definitivt skrivstilen. Wollin skriver om tuffa saker på ett smart sätt. Hon får fram det hon vill säga på med sarkasm och humor vilket gjorde Till Min Dotter väldigt rolig att läsa.
Allt som allt var det en bra bok, men jag hade förväntat mig mer. Om du vill läsa en rolig roman som tar upp jobbiga teman på ett humoristiskt sett rekommenderar jag absolut Till min dotter.
October 14, 2016
Snabbläste på jobbet. En bok till en tonårsdotter om att växa upp. Jag som är något äldre än Wollin känner ändå igen mig. Detta är en till mesta delen en slags feelgood växa upp utvecklingsroman med ganska mycket svärta om livet i skolan, barndomen och skarpa kommentarer om sexism fast med en grym humor.
Wollin skriver om en klantig pappa som faktiskt var en av de första som tog pappaledigt, om en driven och glad mamma som hejar på alla, om att vara sist eller först med mens och om att ha för stora tuttar.
Det är lite som Moran eller Dunham.
Fast inte lika djupt.
Kanske läste jag boken för snabbt, jag vet inte. Det är som om Wollin snuddar vid tunga ämnen. Eller är det för att jag som läsare själv ska tänka till. För tänker man mer på vissa av de halsbrytande formuleringarna blir det skrämmande. Som att man kan hoppas på att få lagom stora tuttar, så man inte behöver förminska dom för att slippa mäns blickar.
Det slår mig också att barndomsskildringen är väldigt plats och epokbunden. Jag tycker Wollin skriver fantastiskt om högstadiet, men hur skulle jag läsa den om hav kom från ett annat land eller vore tio år yngre. Jag vet inte .
Wollin skriver om en klantig pappa som faktiskt var en av de första som tog pappaledigt, om en driven och glad mamma som hejar på alla, om att vara sist eller först med mens och om att ha för stora tuttar.
Det är lite som Moran eller Dunham.
Fast inte lika djupt.
Kanske läste jag boken för snabbt, jag vet inte. Det är som om Wollin snuddar vid tunga ämnen. Eller är det för att jag som läsare själv ska tänka till. För tänker man mer på vissa av de halsbrytande formuleringarna blir det skrämmande. Som att man kan hoppas på att få lagom stora tuttar, så man inte behöver förminska dom för att slippa mäns blickar.
Det slår mig också att barndomsskildringen är väldigt plats och epokbunden. Jag tycker Wollin skriver fantastiskt om högstadiet, men hur skulle jag läsa den om hav kom från ett annat land eller vore tio år yngre. Jag vet inte .
September 7, 2016
Betyg: 4,5 av 5.
Det här är en den femte boken som Malin Wollin har gett ut. Och det är den andra boken som jag läser av henne. För fem år sedan så läste jag boken Malin från Skaftnäs, som innehåller krönikor.
Boken Till min dotter är en roman, men den känns även lite som en biografi och en dokumentär. För det känns som om det till stor del är Malins eget liv som det handlar om. Och hennes dotters, och hennes mammas.
Och jag tyckte otroligt mycket om boken. Den är underbart rolig ibland. Och den är både sorglig och hemsk ibland. Sitter med tårar i ögonen ibland. Och ibland blir jag fruktansvärt arg, eftersom det hon skriver är så sant. Och ibland så sitter jag och ler för mig själv.
Rekommenderar absolut boken.
Det här är en den femte boken som Malin Wollin har gett ut. Och det är den andra boken som jag läser av henne. För fem år sedan så läste jag boken Malin från Skaftnäs, som innehåller krönikor.
Boken Till min dotter är en roman, men den känns även lite som en biografi och en dokumentär. För det känns som om det till stor del är Malins eget liv som det handlar om. Och hennes dotters, och hennes mammas.
Och jag tyckte otroligt mycket om boken. Den är underbart rolig ibland. Och den är både sorglig och hemsk ibland. Sitter med tårar i ögonen ibland. Och ibland blir jag fruktansvärt arg, eftersom det hon skriver är så sant. Och ibland så sitter jag och ler för mig själv.
Rekommenderar absolut boken.
December 10, 2017
En personlig bok som kommer nära och erbjuder mycket igenkänning.
Displaying 1 - 30 of 31 reviews