När Lea Höjer begravs i Gräsö kyrka samlas ön för att ta farväl av en respekterad men fruktad matriark. Hemmasonen Walter är ensam med den numera olönsamma gården, och när han röjer i kvarlåtenskapen hittar han en bunt oöppnade brev. Vilka hemligheter döljer sig i hans mors förflutna? Och vem är främlingen som dyker upp i kyrkan och som ber att få tälta på hans mark? Walters dotter Juliana har kommit hem för begravningen och hon och Orlando, som mannen heter, dras till varandra, trots Walters känsla av att Orlando inte är den han utger sig för att vara. Varför river hans närvaro upp minnet av den dramatiska sommaren när ett resande tivoli kom till ön? En sommar då världen inte bara flammade av hat och rädsla, utan också av hopp, för det var då Walter mötte Hana. Barfota och iförd en urblekt klänning steg hon ur en målad husvagn midsommaren 1955, och med en enda blick fick hon bondpojken att glömma allt han trott sig veta om sig själv och det liv han var ämnad att leva. Under några skimrande dagar trotsade de alla krafter som försökte skilja dem åt, och ett annat liv tedde sig för ett ögonblick möjligt. Men när midsommarhelgen var över var lägret nerbrunnet och Hana försvunnen. Vem som bar ansvaret för katastrofen har aldrig klarlagts.
Det nionde brevet är en roman om familjehemligheter och lögner, om valet mellan att stanna eller ge sig av, om fördomar och om kärleken som förlösare eller befriare. Det är också en berättelse om en skärgård i förändring, om gårdar som förvandlas till sommarstugor, hagar och vikar som växer igen, och om gammal kunskap som för alltid går förlorad.
Jag är faktiskt lite tagen av den här berättelsen. Är ju svag för berättelser som utspelar sig på den svenska landsbygden. Fina miljöbeskrivningar och fint tecknade karaktärer. Vissa vill jag dessutom läsa mer om. Kanske kan man lägga in en beställning hos författaren?
Den hade kunnat vara hälften så kort; främst på grund av att det blir uppenbart vad som kommer ske/har skett någorlunda tidigt, men även att det verkade finnas ett något krystat behov att övertydligt sammakoppla karaktärer i slutet. Handlingen hade inte så mycket mer att ge, men det pressades tyvärr ut lite till. Språket blev tröttsamt - överdrivet gammalmodigt och stundvis för många tråkiga detaljer som tjockade till texten.
Trots bokens brister så var det intressant att läsa de historiska skildringarna och det gick att ta sig till slutet.
En svensk liten ö där småstadskultur råder. Det blir tydligt när man ser skvallret, ”hålla-koll-på-alla mentaliteten” men också rädslan och tryggheten i det. Du följer en familj under femtiotalet och vad som sedan händer på 1990-tal (?). Du får olika perspektiv då du ser olika människor under berättelsens gång.
Jag tycker om de här människorna, vill lära känna dem och prata med dem och det är nog detta som är bokens främsta styrka. Lite seg och omständig emellanåt men ja, inget jag ångrar att jag läst.
Underbar bok! Jag älskar när berättelsen hoppar mellan tidsepoker. Catrin Ormestad har med Det nionde brevet skrivit en bok som är galet svår att lägga ifrån sig, med miljöer och karaktärer som det är svårt att inte förälska sig i, och med en rörande historia om familjehemligheter, fördomar och den enda kärleken.
En fantastisk berättelse med många olika trådar. Människorna, miljön och känslorna i boken kommer mig väldigt nära och det känns som om jag själv var med dessa sommarveckor i olika tidsepoker.