Katedralens hemlighet: Sekularisering och religiös övertygelse

by Bengt Kristensson Uggla

Vad är sekularisering? Vad betyder det att samhället och människor sekulariseras? Vad innebär det att vara sekulariserad och samtidigt bära på en religiös övertygelse? Och vad är det för hemlighet som katedralen minns, men som vi tycks ha glömt bort?

I den här boken följer författaren sprickbildningarna i den sekulariserings-berättelse som gett mening och riktning åt det moderna samhället. På jakt efter katedralens hemlighet utvecklar Bengt Kristensson Uggla en omvärldsanalys som använder sig av såväl filosofi och teologi som populärkultur och vardags­ erfarenhet. Men för att orientera sig i en postsekulär värld är det också nödvändigt att det öppnas nya tankebanor för livsåskådningsdiskussionen. Därför berättar han även nya berättelser.

Bengt Kristensson Uggla (född 1959) bor i Stockholm och är Amos Anderson professor i filosofi, kultur och företagsledning vid Finlands svenska universitet Åbo Akademi, han är också knuten till Teologiska Högskolan i Stockholm.

Genres: Theology

255 pages, Hardcover

Published January 1, 2015

Reviews

[Kern Sluss]

En stark 3:a. Boken hade vunnit på att vara lite mer fokuserad på temat sekularisering, istället för att i ett kapitel blanda in hur Ingmar Bergmans tro uttrycks i hans filmer, eller hur den tidiga 1900-tals litteraturen i Sverige bär på delar av medeltida tänkande. Trots detta är det många bra delar. Den centrala tesen handlar om hur upplysningens egenbild av sig själv som rationell och förnuftig bygger på den lutherska tanketraditionen och motsatspar. Descartes benämning på Gud som Allmakt skiftade fokus bort från Guds död och svaghet som beskrivs i evangelierna till förmån för en bortommänsklig och abstrakt perfekt gudsbild. Sekulariseringen kan således ses som en kristen utveckling där man försöker hantera de inneboende motsättningar som fokusen bort från Guds mänskliga sida medfört. Här är några bra citat från boken:
"Det kristna tolkningsfiltret har i en luthersk och pietistisk anda levt kvar bland sekulära svenskar, som i tankekategorier som Bibelns centrala ställning, fokusen på att religionen är individens privatsak, föreställningen att religion har att göra med försantthållande av vissa trossatser, en negativ inställning till ritualism och gärningsfromhet, och en föreställning om att religionen i sin grundform är och bör vara opolitisk. Vi är fångade inom vår egna tradition så hårt att vi själva inte är medvetna om det" (54)

"Metafysikens slut innebär inte kristendomens slut, utan öppnat i stället nya möjligheter när teologin inte längre med nödvändighet behöver ställa närvaro och frånvaro mot varandra som uteslutande alternativ. Jüngel betonar, i linje med kyrkofäderna och Luther, att man inte kan tala om Gud utan att samtidigt tala om både närvaro och frånvaro. Den Gud som uppenbarar sig är också den som döljer sig. Gud är världens hemlighet. Att Gud är fördold och förborgad har hos Luther inget att göra med föreställningen om att Gud skulle vara avlägsen och långt borta från världen, istället handlar fördold heten om att livet döljer sig bakom döden, att Kristi seger och upphöjelse är förborgad i att han lider och dör".
"Jüngel visar på hur det skandalösa uttalandet om Guds död i själva verket har sitt ursprung i hjärtat av den kristna bekännelsen, där talet om Guds död får mening genom en grammatik som kombinerar kors- och trinitetsteologi." (199)

[Joseph Sverker]

Bengt Kristensson Uggla vill gå in i katedralen och utforska kristna tron/teologin och det övriga samhället från det perspektiv det ger. Detta görs förstås med hänvisning till Mattias Martinsons bok Katedralen mitt i staden, där Martinson väljer att alltid stå utanför katedralen. Kristensson Uggla delar Martinsons tolkning av hur samhället ser ut utanför katedralen, men menar att genom att gå in i katedralen öppnas fler resurser för till exempel människosyn.

Boken är över huvud taget mycket läsvärd och språket är lättillgängligt för att vara teologi. Jag tycker att Kristensson Uggla hanterar essäformen väl. Speciellt bra blir det i essän om debatten om skolavslutningarna i kyrkan. Där vävs perspektiven religion/samhälle in mycket bra i en fråga som man kan undra hur den kan ta upp så mycket plats och uppmärksamhet.

Vad det gäller människosyn och teologi hänvisar Kristensson Uggla ganska ofta till begreppet kenosis. Detta görs ofta med hänvisning till Vattimo, men även Jüngel (vilket är bra). Jag förstås varför han hänvisar till Vattimo med tanke på hans inflytande i svenska teologiska kretsar. Samtidigt kan jag få känslan av att man väl lätt tar in en filosofs tolkning av ett teologiskt begrepp. På vilket sätt är teologin beroende av filosofin? Hur ska den relationen se ut? Svåra frågor helt klart, men jag blir glad när jag i de sista kapitlen ser en tydlig utläggning om människosyn utifrån Jüngel och Wingren. Jag håller kanske inte med om allt vad det gäller synen på Gud och teologi, men den synen på människan som han presenterar med hänvisningar till gåvan, att vara för den andre, och kärleken, tycker jag är mycket attraktiv.