Anna Benson tror hon beskriver något helt nytt. Ja, kanske för henne, men hon verkar tro hon har något monopol på att känna sig förvirrad inför sina känslor om sin sexualitet och ibland får man känslan av att hon tror hon är något väldigt speciellt som är just "gay" som hon hela tiden skriver. Även kärlekshistorien får en bitter underkänsla av att hon tror hon är den enda som fått sitt hjärta brustet och att hon på något sätt har haft något som ingen annan människa någonsin haft. Varje upplevelse är självklart subjektiv och när man är mitt i det känner man sig ensam och som att ingen någonsin känt, men ytterst få verkar vilja lämna det till eftervärlden utan tar istället itu med sina problem med de som faktiskt betyder något för dem.
I denna bok blir Anna Benson tyvärr bara en självömkande människa som tror att hon är någon sorts världskändis...