Jag möter en diktare

by Moa Martinson

Unknown Binding

First published January 1, 1950

About the author

Helga Maria Swarts, known as Moa Martinson, (2 November 1890, Vårdnäs - 5 August 1964) was a Swedish author.

Helga's ambitions as a writer was to change the society and with her authorship portray the conditions of the working-class but also the personal development of women. In her work she wrote about: motherhood, love, poverty, politic, religion, urbanization and the hard living conditions of the working class woman.

Reviews

[Mina Widding · Rating 4 out of 5]

Anekdoter och hågkomster från ett fattigt liv, och ett växande intresse för samhällsfrågor, att göra sin röst hörd. Känns nästan obegripligt, hur fattigt så många levat, för så kort tid sedan, det är svårt att förstå i det överflöd vi lever i nu. Kanske blir det tydligare genom en kvinnas ögon också, som ligger närmare vardagens detaljer? Jag har ju läst Nässlorna blomma och andra skildringar av fattigdom under samma tid i manliga perspektiv, men det är något med att veta att det inte fanns en enda knapp att uppbåda i huset till hennes sons byxor, sydda av hennes egen enda vinterkjol, som gör det så gruvligt påtagligt, och inga pengar att köpa någon för. En knapp! Jag tänker på mormors knapplåda, hur den blir en skattkista i jämförelse (och förstår varför man sparade på allt).
Började läsa Vi drabbade samman med våra ödens hela bredd av Ebba-Witt Brattström, men fann den ganska trist och torr, och lite tjatig. I den här boken får jag lära känna Moa Martinson på ett mer personligt plan.

Spoilervarning.

Titeln lurar en, vilket är meningen, eftersom den lurade även Moa. Jag har utgått från att den handlat om hennes liv med Harry ungefär, men det är precis tvärtom. Den handlar om hennes liv innan honom.

[Elvy Netzel · Rating 5 out of 5]

Moa Martinsson ger starka skildringar av fattigdomen i Sverige i början på 1900-talet!
Boken beskriver hur en stor del av befolkningen hade det vid sekelskiftet och till långt efter första världskrigets slut.
Vi får följa Moa M:s liv från dopet i november 1890 till sommaren 1928. Då är hon gift med Harry Martinsson.
Moa växte upp med sin mamma och styvpappa. Arbetslösheten var stor under den här tiden. Slit och fattigdom präglade mångas liv.
Under barndomen var det mamman som hade det stora ansvaret för familjen. Styvpappan hade alkoholproblem och på grund av det kunde han inte behålla sina jobb. Moas skolgång blev lidande av de många flyttarna familjen tvingades göra.
Moa blev mamma tidigt och fick fem barn. Även hennes make hoppade mellan olika jobb. Det blev Moa som fick se till att familjen fick pengar till mat. Moa såg hur människor for illa, hur stora klasskillnaden var i samhället.
1927 blev ett ödesår för Moa. Två av hennes barn drunknade, hennes man tog sitt liv och hon träffade Harry Martinsson.
Hennes sociala och politiska intresse väcktes av hur svårt den stora massan av folk hade det.
Hon skriver många kloka tankar som jag tycker kan stämma in på hur vi har det i samhället även nu på 2000-talet. För även nu börjar det bli stora klasskillnader i vårt samhälle. Fattigdomen inte är lika illa, men det är säkerligen svårt att vara ung och se hur en del kan frossa i prylar medan andra inte har pengar till mat för dagen!

Så här skriver Moa Martinsson om orsaken till att de fattiga hamnar i slagsmål. Och kan man inte ana att det är samma orsak som ligger bakom gängkriminaliteten som blommat upp i spår av dagens klassklyftor:
”Dessa ligister, som de kallades. Det var egentligen försummad arbetarungdom. Försummad är ett lindrigt ord. Att de slogs när de kom åt och med vem som helst , behövde inte vara ett bevis för särskilt disponerad brottslighet. Inga hem att vara i. Inget arbete, inget yrke. Jag vet dock, ty jag kände till dem något, att inom deras leder uppehölls en obrottslig kamratlighet. Uppoffring för att hjälpa var heller inte okänd bland dem. Och deras villighet att kvickt slå till behövde inte vara fel. Med nutidens s. k. swingpjatt har dessa ligister inget samband. Swingpjatten är en välståndsprodukt. Ligisten var en produkt av nöden i det samhälle han levde i. ………
…… Kanske åratals neddämpning av hat mot fattigdom och orätt har sin orsak till panik i folkmassan. Orätt i alla dess former. Och därför är en folkmassa farlig. Folk ur alla kategorier i en massa anser sig ha något att hämnas, då lidelsen blir väckt.
 Slå dom djävlarna, skriker man och ger sin bäste vän blodvite.”

[Daniel Free · Rating 4 out of 5]

Bland annat om hur författarinan möter Harry Martinson. Även C J Björklund och P J Welinder omnämns i boken.