Aldrig får man vara riktigt glad

by Lisbeth Svärling

Vaddå inte redo för video och varma mackor? Vad gör man när det känns som om man inte har koll på läget och man alltid tycks dra det kortaste strået? Lisbeth Svärlings teckningar tar oss rakt in i den pågående vardagen. Runt köksbordet, på stormarknaden och i sovrummet gör hon nedslag bland små bekymmer och stora frågor. Med humor och humör skildras ömsint våra försök att komma ikapp oss själva och varandra. För är det inte det ena så är det det andra. Aldrig får man vara riktigt glad.

140 pages, Hardcover

First published January 1, 2003

Reviews

[E.G. Jönsson · Rating 2 out of 5]

Det är inte det att det inte är välfunnet, det är väl mest att det inte är svårfunnet. Igenkänningsfaktorn är lite för utsmetad, trivial, och en del av relations/kroppsnojorna är bara för tråkiga för att reproducera – det är så onytt att det snarare är cementerande att lyfta fram det och därigenom bekräfta det än det hade varit att problematisera det bara det ringaste lite. Dock var det väl inte direkt en bortkastad halvtimme att titta igenom boken, och den kom ju från bokloppis, dit den kanske till och med får vandra vidare igen. Jag gillar egentligen LS:s naivistiska stil och trumpna bitterhet. Men luddig bitterhet är så tråkigt, så vardags-svensson-deppigt. Kanske om man hade tagit bort 40 av de mest blasé blaha-upplevelserna, att jag hade gett de övriga 100 fyra stjärnor. Kanske. Ändå skulle jag säga att det väl är lika bra att läsa som Jan Berglin. Gillar du JB så torde LS vara din grej. Min personliga kopp te ligger nog åt det skarpare, rökigare hållet.