What do you think?
Rate this book
Douglas Palm #3
Fruktans tid
I maj 1948 hittas en mördad kvinna i en övergiven lagerlokal i Malmö, den brutalt misshandlade kroppen är svårt förruttnad och det dröjer innan offret kan identifieras. Ett par dagar senare begår en högt uppsatt polisman självmord på sitt tjänsterum.
Utredarna upptäcker en koppling mellan dödsfallen, i en snårskog av svek, lögner och ondska som har sina rötter i andra världskriget så blir det knivigt för Douglas Palm att försöka lösa gåtan
Utredarna upptäcker en koppling mellan dödsfallen, i en snårskog av svek, lögner och ondska som har sina rötter i andra världskriget så blir det knivigt för Douglas Palm att försöka lösa gåtan
395 pages, Mass Market Paperback
First published January 1, 2014
1 person is currently reading
18 people want to read
About the author
Set Mattsson
10 books8 followersSet Mattsson är utbildad sjuksköterska och journalist. Under lång tid närde han en dröm om skrivandet, och 2010 sökte han sig till Författarskolan i Lund. Här kunde skrivandet ta fart på allvar, och Set skrev entusiastiskt på en kriminalhistoria som utspelade sig i 40-talets Malmö. Passionen för historia fick också äntligen sitt utlopp.
Malmöskildringen blev Set Mattssons slutmanus på utbildningen, och när den var klar gick han raka vägen till Historiska Media för att testa sina chanser att bli utgiven. Redan några sidor in i manuset förstod vår förläggare att detta var något alldeles särskilt. Vilken historisk tonträff! Vilka karaktärsskildringar! Och vilken spännande story!
2012 utkom debutromanen Ondskans pris, som mottog mycket fina recensioner. Sedan dess har vi fått fortsätta följa kriminalöverkonstapel Douglas Palm i 40- och 50-talets Malmö i de kritikerrosade romanerna Svekets offer, Fruktans tid, Kvinnan vid kanalen och Ett hemligt liv. Set Mattsson har även skrivit en uppmärksammad fristående roman om danska judars flykt till Sverige under andra världskriget: Så länge min bror andas.
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 2 of 2 reviews
February 17, 2025
När jag tänker på historiska romaner brukar jag inte tänka på 1940-talet. Jag föddes ju på 1940-talet! 1800-talet är de svenska författarnas favoritårhundrade. Jag har läst så mycket om det gamla fattigsverige att det känns hemtamt, däremot har jag inte läst något om Malmö strax efter andra världskrigets slut.
Det börjar år 1948. Ransoneringen är fortfarande igång. Polisen har däremot så pass tillgång till bensin att de kan köra omkring i en Buick, en bil som är känd för att kunna köra om allting utom en bensinmack. Det finns rikligt med mat på borden. Det finns fattiga och rika i staden men de flesta är mittemellan. Nazisterna finns fortfarande och svensknazisterna hjälper sina fascistbröder från Tyskland med husrum, pass och biljett till Sydamerika. Boken börjar med en longör som beskriver hur detta går till när ett par skall forslas från Danmark igenom Skåne och upp till Stockholm. En liknande longör återkommer i slutet när samma par lever i Buenos Aires. De här inpassen har inget med boken i övrigt att göra.
Däremellan sker ett brutalt mord, med inslag av grov tortyr, och sedan ett par avrättningar, ett självmord och ett överraskande dödsfall. Kriminalöverkonstapel Palm and hans mannar - och kvinna - har fullt upp.
Det här är en kriminalroman. Det handlar mera om Herr Palm, och hans fru, och några av hans medarbetare; samt om journalisten Torsten Jonnervik och hans arbete och kärleksbekymmer, som om själva brotten. Flera andra människor kommer till tals, bland andra det danska hembiträdet - m.m. - Ilse som Jonnervik har haft ett förhållande med, och polissyster Sara som har en nära relation till Herr Palm. Delar av deras historia har förmodligen berättats tidigare i serien.
Tydligen fanns det många nazister, framförallt från Danmark, som rymde till Malmö för att börja ett nytt liv efter krigsförlusten. Sverige behövde arbetskraft och nazisterna behövde komma undan sina krigsbrott.
"Kanske var det tyska folket värda en ny chans, men fortfarande bar Palm med sig minnet av jublande människomassor som hälsat Hitler som sin frälsare när hans makt stod i zenit. De bländades av hans vilja att göra Tyskland starkt och blundade för brutaliteten och lidandet som följde i dess spår. Men även utanför Tysklands gränser hade vurmen för nazismen växt, också i Sverige. Så vem var Palm att döma det tyska folket för det som skett när det kanske kunnat ske i vilket annat and som helst?" s. 157 Påminner förstås om Trumpen.
Boken ger en bra bild av Malmö, år 1948. Mycket har nog ändrats, eller är försvunnet, men inte allt.
"Bergsgatan 35 låg mycket riktigt på hörnet till Möllevångsgatan som Ward sagt. Ett hörnhus i rött tegel med infällda gula tegelstenar som markerade gränsen mellan de fyra våningarna. Balkonger med svarta järnräcken. I bottenplanet huserade en blomsterbutik och en hattaffär och på taket ett torn som kanske innehöll vindsutrymmen." s. 161
På Google Street Maps kan man fortfarande få se denna byggnad, precis som den beskrivits. Blomsterbutiken och hattaffären är dock försvunna.
"Han tänkte med saknad på sin tidigare hyresvärdinna och på rummet han hyrt med utsikt över torget. Det hade varit en sorglös tid. Dagar och nätter fyllda av intensivt arbete, vällustiga lekar med vackra kvinnor och skräniga besök på stadens krogar. En tid då hans frustande livslust fick dygnen att flyta samman, utan slut eller början, och sömn bara var kortvariga avbrott i den ständigt pågående festen. Nu hade hans rastlösa energi dämpats. Kvinnorna bar inte på samma lockelse som förr och spriten som alltid varit en befriare, var nu ett tvingande begär han fick allt svårare att bemästra. Det fanns nätter då ångesten höll honom vaken och han fann sig stirra ned i ett svart, bottenlöst hål som hotade att sluka honom." s. 233
Sånt är livet, som journalisten Jonnervik ser på det, världstrött - fortfarande i tjugoårsåldern.
"Han återvände till tidningen... Värmeböljan, som gjort tillfällig reträtt, väntades tillbaka redan under morgondagen. Under den senaste veckan hade den skördat två skånska liv och i artikeln rådde en läkare allmänheten att dricka mycket vatten och att hålla sig i både stillhet och skugga. I Kämpingebukten hade en behållare med senapsgas flutit iland och skadat tre personer. Området var avspärrat och bevakades av militären. Om det var det första eller andra världskriget som gjort sig påmint kunde ingen säga.
Och för att göra en svår situation än värre rådde det brist på nylonstrumpor!" s. 307
Det här är en realistisk roman. Poliserna beklagar att de flesta nazistskurkar kommer lindrigt undan. Inga av huvudpersonerna dör; någon är nära att bli dödad, någon annan blir svårt skadad. Spänningen finns men blir kortvarigt och med långa uppehåll emellan. Den gastkramande finalen går på endast sju sidor. Men det är ganska mysig läsning emellanåt; till exempel om Palms hemmaliv, hans efterblivna syster och hans hemmafru som dock vill något mera. Däremellan är det alltid intressant - kanske inte den nära beskrivningen av Malmös gator och hus, inte för en som inte känner staden - men om efterkrigstidens förvirring och hopp och förtvivlan inför det uppblossande kalla kriget som flera tror kommer att bli till ett nytt storkrig. Och alla bär hatt, vilket jag ser som en kulturgärning.
Det börjar år 1948. Ransoneringen är fortfarande igång. Polisen har däremot så pass tillgång till bensin att de kan köra omkring i en Buick, en bil som är känd för att kunna köra om allting utom en bensinmack. Det finns rikligt med mat på borden. Det finns fattiga och rika i staden men de flesta är mittemellan. Nazisterna finns fortfarande och svensknazisterna hjälper sina fascistbröder från Tyskland med husrum, pass och biljett till Sydamerika. Boken börjar med en longör som beskriver hur detta går till när ett par skall forslas från Danmark igenom Skåne och upp till Stockholm. En liknande longör återkommer i slutet när samma par lever i Buenos Aires. De här inpassen har inget med boken i övrigt att göra.
Däremellan sker ett brutalt mord, med inslag av grov tortyr, och sedan ett par avrättningar, ett självmord och ett överraskande dödsfall. Kriminalöverkonstapel Palm and hans mannar - och kvinna - har fullt upp.
Det här är en kriminalroman. Det handlar mera om Herr Palm, och hans fru, och några av hans medarbetare; samt om journalisten Torsten Jonnervik och hans arbete och kärleksbekymmer, som om själva brotten. Flera andra människor kommer till tals, bland andra det danska hembiträdet - m.m. - Ilse som Jonnervik har haft ett förhållande med, och polissyster Sara som har en nära relation till Herr Palm. Delar av deras historia har förmodligen berättats tidigare i serien.
Tydligen fanns det många nazister, framförallt från Danmark, som rymde till Malmö för att börja ett nytt liv efter krigsförlusten. Sverige behövde arbetskraft och nazisterna behövde komma undan sina krigsbrott.
"Kanske var det tyska folket värda en ny chans, men fortfarande bar Palm med sig minnet av jublande människomassor som hälsat Hitler som sin frälsare när hans makt stod i zenit. De bländades av hans vilja att göra Tyskland starkt och blundade för brutaliteten och lidandet som följde i dess spår. Men även utanför Tysklands gränser hade vurmen för nazismen växt, också i Sverige. Så vem var Palm att döma det tyska folket för det som skett när det kanske kunnat ske i vilket annat and som helst?" s. 157 Påminner förstås om Trumpen.
Boken ger en bra bild av Malmö, år 1948. Mycket har nog ändrats, eller är försvunnet, men inte allt.
"Bergsgatan 35 låg mycket riktigt på hörnet till Möllevångsgatan som Ward sagt. Ett hörnhus i rött tegel med infällda gula tegelstenar som markerade gränsen mellan de fyra våningarna. Balkonger med svarta järnräcken. I bottenplanet huserade en blomsterbutik och en hattaffär och på taket ett torn som kanske innehöll vindsutrymmen." s. 161
På Google Street Maps kan man fortfarande få se denna byggnad, precis som den beskrivits. Blomsterbutiken och hattaffären är dock försvunna.
"Han tänkte med saknad på sin tidigare hyresvärdinna och på rummet han hyrt med utsikt över torget. Det hade varit en sorglös tid. Dagar och nätter fyllda av intensivt arbete, vällustiga lekar med vackra kvinnor och skräniga besök på stadens krogar. En tid då hans frustande livslust fick dygnen att flyta samman, utan slut eller början, och sömn bara var kortvariga avbrott i den ständigt pågående festen. Nu hade hans rastlösa energi dämpats. Kvinnorna bar inte på samma lockelse som förr och spriten som alltid varit en befriare, var nu ett tvingande begär han fick allt svårare att bemästra. Det fanns nätter då ångesten höll honom vaken och han fann sig stirra ned i ett svart, bottenlöst hål som hotade att sluka honom." s. 233
Sånt är livet, som journalisten Jonnervik ser på det, världstrött - fortfarande i tjugoårsåldern.
"Han återvände till tidningen... Värmeböljan, som gjort tillfällig reträtt, väntades tillbaka redan under morgondagen. Under den senaste veckan hade den skördat två skånska liv och i artikeln rådde en läkare allmänheten att dricka mycket vatten och att hålla sig i både stillhet och skugga. I Kämpingebukten hade en behållare med senapsgas flutit iland och skadat tre personer. Området var avspärrat och bevakades av militären. Om det var det första eller andra världskriget som gjort sig påmint kunde ingen säga.
Och för att göra en svår situation än värre rådde det brist på nylonstrumpor!" s. 307
Det här är en realistisk roman. Poliserna beklagar att de flesta nazistskurkar kommer lindrigt undan. Inga av huvudpersonerna dör; någon är nära att bli dödad, någon annan blir svårt skadad. Spänningen finns men blir kortvarigt och med långa uppehåll emellan. Den gastkramande finalen går på endast sju sidor. Men det är ganska mysig läsning emellanåt; till exempel om Palms hemmaliv, hans efterblivna syster och hans hemmafru som dock vill något mera. Däremellan är det alltid intressant - kanske inte den nära beskrivningen av Malmös gator och hus, inte för en som inte känner staden - men om efterkrigstidens förvirring och hopp och förtvivlan inför det uppblossande kalla kriget som flera tror kommer att bli till ett nytt storkrig. Och alla bär hatt, vilket jag ser som en kulturgärning.
January 15, 2018
Se #1
Displaying 1 - 2 of 2 reviews