Romarriket år 123. När Antinous möter kejsar Hadrianus förändras allt. Han är bara tretton år när han blir inbjuden till kejsarens allra innersta krets och privata rum. De reser, jagar och älskar och Antinous blir mycket mer än en pojke vid kejsarens sida. Men i en värld där lojalitet, makt och skönhet ständigt omförhandlas är deras tid tillsammans utmätt. "Kejsarens ansikte" är ett levande porträtt av en åldrande härskare och den vackre unge mannen vid hans sida. Med hisnande närvaro, psykologisk skärpa och historisk autenticitet skildrar Elin Boardy en relation, lika öm som våldsam, där gränserna mellan kärlek, makt och kontroll alltmer suddas ut.
Kan det uppstå sann förälskelse och kärlek mellan två personer som har en åldersskillnad på 35 år. Där den ena är kejsare med oändlig makt och pengar, och den andre bara är en vacker pojke kallad till palatset som ett smycke och tidsfördriv. Fast egentligen föll de ju för varandra vid det allra första ögonkastet och samtalet. Om det nu är möjligt. Det är en vacker saga. Och i slutändan är det ändå inte kejsaren som har makten. Inte heller den unge mannen. Det är samhället och dess konventioner. Som alltid. Även i romarriket. Inget happy end, men det är ju knappast en spoiler.
Oh my fucking god 💔 sista meningen 😭 längesen jag blev så gutted. Funderar på vad den säger om makt och kärlek. Och fuck vilken mäktig kärlek den historiska förlagan är 💔💔💔