What do you think?
Rate this book
Blackbox
Jag är ledsen, men allt är sant och har hänt eller kommer att hända.«
En dag lyckas folkskygge Adam faktiskt lämna pojkrummet och ta sig till skolan. Dessvärre är det fem år för sent och han kommer tungt beväpnad. Alldeles i närheten har den älskade showbizschimpansen Travis skjutits ihjäl av polis efter att ha massakrerat en kvinna i sitt hem. Dessa båda är gångjärnen på vilka förståelsen av framtidens cybernetiska undermedvetna öppnar sig. Kan någon räddas ur detta svarta hål där det myllrar av offer och förövare, skjutna, skadade, misshandlade, torterade, hjärntvättade, fjärrstyrda, halvdöda? Allt hänger samman, som en konspiration av kosmiska dimensioner, men hur kan man formulera ens tanken på motstånd om allt språk är fientligt programmeringsspråk?
Blackbox är en sondering av gränserna för såväl sanningen som det djupast mänskliga, i vilken mördarens dyrköpta klarsyn förenas med profetians förtvivlan.
ANDREAS LUNDBERG [f. 1975] är prisbelönt författare, samt översättare och förläggare. Hans senaste bok var diktsamlingen Kort världshistoria med figurer [2023].
En dag lyckas folkskygge Adam faktiskt lämna pojkrummet och ta sig till skolan. Dessvärre är det fem år för sent och han kommer tungt beväpnad. Alldeles i närheten har den älskade showbizschimpansen Travis skjutits ihjäl av polis efter att ha massakrerat en kvinna i sitt hem. Dessa båda är gångjärnen på vilka förståelsen av framtidens cybernetiska undermedvetna öppnar sig. Kan någon räddas ur detta svarta hål där det myllrar av offer och förövare, skjutna, skadade, misshandlade, torterade, hjärntvättade, fjärrstyrda, halvdöda? Allt hänger samman, som en konspiration av kosmiska dimensioner, men hur kan man formulera ens tanken på motstånd om allt språk är fientligt programmeringsspråk?
Blackbox är en sondering av gränserna för såväl sanningen som det djupast mänskliga, i vilken mördarens dyrköpta klarsyn förenas med profetians förtvivlan.
ANDREAS LUNDBERG [f. 1975] är prisbelönt författare, samt översättare och förläggare. Hans senaste bok var diktsamlingen Kort världshistoria med figurer [2023].
334 pages, Hardcover
First published January 1, 2025
7 people are currently reading
98 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 5 of 5 reviews
March 20, 2026
Uff, det här var förbannat jobbig läsning av totalt jävla mörker. Men också jävligt bra litteratur.
Fragmentariskt, hoppande mellan bilder, information, forumtrådar, mejlkonversationer, inre monologer, vittnesmål etc etc, bildar de ett collage av Adam, en av dessa hemmasittarpojkar som går rakt in i mörkret i sitt utanförskap. Gemenskap finner han bara i forumtrådar på den mörka sidan av internet, där de diskuterar gore- och snuffklipp, till och med ger dem betyg, hyllar skolskjutare, misshandel, våltäkter osv. Fruktansvärd läsning, tyvärr tas du in i det, tvingas följa med.
Här någonstans hade jag kunnat känna: våldsporr, traumaporr, inget för mig, sluta bara - och lägga ifrån mig boken. Jag har gjort det förr, orkar inte med. Kämpade mig igenom Den målade fågeln, dnf:ade Ett litet liv, tvekar inför Teratologen. Men ändå. Jag fortsätter. Jag blir inte arg på författaren, jag svär inte åt boken (som jag nyligen gjort då jag blev frustrerad i min läsning). Jag hålls på tårna, och trots det massiva bildflödet (i ord) av allt jag verkligen inte behövde göra mig föreställningar om, fortsätter jag att läsa.
Varför?
Varför blir det ändå bra litteratur? Är det formen? Är det den trots allt intellektuellt intressanta diskussionen om AI, ASI, konspirationsteorier, den mörka bilden av vart vi som civilisation är på väg, som jag inte kan värja mig från? Jag känner ju igen det här, har hört resonemangen från mitt ex inte minst, kan tyvärr inte hålla mig från att på något plan inse att så här jävligt är det, fy fan... Att någon går på djupet med det resonemanget. Kanske.
Att det också är en berättelse, som trots att man vet utgången, inte hindrar från att man vill följa det händelseförloppet till sitt slut (även om allt börjar om, börjar om...)? Kanske.
Är det de snabba klippen, som fungerar på samma sätt som hur vi blir fast i flöden som vi scrollar eller youtubeklick (antar jag, jag har ju dock ej fastnat på youtube thank god)? Kanske. Kanske lurar han mig, den onde Lundberg, men oavsett, så är det skickligt.
Alltså. Också då någon märklig fascination för mänsklighetens onda sidor? Även jag var fascinerad av seriemördare när jag var ung (utskrifter från internet, en ringpärm), så något av det sitter väl kvar nu också, får man förmoda. Är det samma grej som gör att folk dras till true crime? Gore-iga deckarserier? För att man på något sätt behöver ondskan som en kittling, som /ett annat/, ett /värre/ som kontrast till sin egen verklighet? Kanske.
En önskan om att förstå? För att kunna förhindra? För att kunna se tecken, kunna dra upp någon ur det djupet? Kanske. Jag möter dem ju ibland, de som hamnat i det där slukhålet. Inte för att alla de skulle vara potentiella skolskjutare, verkligen inte mer än att vi alla skulle kunna vara det, men något ligger ju också i hur familj, skola, samhälle sviker honom.
Hursomhelst. Kan bara rekommendera den till några få, som jag vet uppskattar den här sortens mörker. Men för de som tar sig in i det - lycka till.
Fragmentariskt, hoppande mellan bilder, information, forumtrådar, mejlkonversationer, inre monologer, vittnesmål etc etc, bildar de ett collage av Adam, en av dessa hemmasittarpojkar som går rakt in i mörkret i sitt utanförskap. Gemenskap finner han bara i forumtrådar på den mörka sidan av internet, där de diskuterar gore- och snuffklipp, till och med ger dem betyg, hyllar skolskjutare, misshandel, våltäkter osv. Fruktansvärd läsning, tyvärr tas du in i det, tvingas följa med.
Här någonstans hade jag kunnat känna: våldsporr, traumaporr, inget för mig, sluta bara - och lägga ifrån mig boken. Jag har gjort det förr, orkar inte med. Kämpade mig igenom Den målade fågeln, dnf:ade Ett litet liv, tvekar inför Teratologen. Men ändå. Jag fortsätter. Jag blir inte arg på författaren, jag svär inte åt boken (som jag nyligen gjort då jag blev frustrerad i min läsning). Jag hålls på tårna, och trots det massiva bildflödet (i ord) av allt jag verkligen inte behövde göra mig föreställningar om, fortsätter jag att läsa.
Varför?
Varför blir det ändå bra litteratur? Är det formen? Är det den trots allt intellektuellt intressanta diskussionen om AI, ASI, konspirationsteorier, den mörka bilden av vart vi som civilisation är på väg, som jag inte kan värja mig från? Jag känner ju igen det här, har hört resonemangen från mitt ex inte minst, kan tyvärr inte hålla mig från att på något plan inse att så här jävligt är det, fy fan... Att någon går på djupet med det resonemanget. Kanske.
Att det också är en berättelse, som trots att man vet utgången, inte hindrar från att man vill följa det händelseförloppet till sitt slut (även om allt börjar om, börjar om...)? Kanske.
Är det de snabba klippen, som fungerar på samma sätt som hur vi blir fast i flöden som vi scrollar eller youtubeklick (antar jag, jag har ju dock ej fastnat på youtube thank god)? Kanske. Kanske lurar han mig, den onde Lundberg, men oavsett, så är det skickligt.
Alltså. Också då någon märklig fascination för mänsklighetens onda sidor? Även jag var fascinerad av seriemördare när jag var ung (utskrifter från internet, en ringpärm), så något av det sitter väl kvar nu också, får man förmoda. Är det samma grej som gör att folk dras till true crime? Gore-iga deckarserier? För att man på något sätt behöver ondskan som en kittling, som /ett annat/, ett /värre/ som kontrast till sin egen verklighet? Kanske.
En önskan om att förstå? För att kunna förhindra? För att kunna se tecken, kunna dra upp någon ur det djupet? Kanske. Jag möter dem ju ibland, de som hamnat i det där slukhålet. Inte för att alla de skulle vara potentiella skolskjutare, verkligen inte mer än att vi alla skulle kunna vara det, men något ligger ju också i hur familj, skola, samhälle sviker honom.
Hursomhelst. Kan bara rekommendera den till några få, som jag vet uppskattar den här sortens mörker. Men för de som tar sig in i det - lycka till.
Read
December 20, 2025>>/Goodreads/[Blackboxkuriosa] (Lör) 09:05
Ljudinspelning där skolskytten Adam Lanza diskuterar paralleller mellan schimpansen Travis utbrott och människors oväntade våldshandlingar och som måste varit central inspiration för den här romanen: Länk
Ljudinspelning där skolskytten Adam Lanza diskuterar paralleller mellan schimpansen Travis utbrott och människors oväntade våldshandlingar och som måste varit central inspiration för den här romanen: Länk
December 14, 2025
Den hade nog tjänat på att vara 100 sidor kortare, och att ha en längre uppbyggnad eller på annat sätt växla mellan gravdjupt mörker och ljusare partier. Det blir lite för mycket upprepningar och samma ton rakt igenom.
December 21, 2025
Fiktionaliserade biografier om skolskjutaren Adam Lanza och mördarchimpansen Travis vävs samman med återgivningar av makabra händelser och klipp, forumtrådar och pseudovetenskapliga konspirationsteorier. Masskjutare, demoner, hemliga CIA-experiment, AI.
Slutprodukten är en febrig mardröm vars mening kanske inte hittas i de enskilda meningarna utan i helheten. Ett "tone poem", djupt nihilistiskt och ofta upprörande, som väcker tankar om medvetande som välsignelse och/eller förbannelse.
Slutprodukten är en febrig mardröm vars mening kanske inte hittas i de enskilda meningarna utan i helheten. Ett "tone poem", djupt nihilistiskt och ofta upprörande, som väcker tankar om medvetande som välsignelse och/eller förbannelse.
Displaying 1 - 5 of 5 reviews