Dylan, han blev som barn misshandlad av missbrukande föräldrar, landade på sis och familjehem. Nu är han en 21årig YouTubekändis med vilsen själ och drogproblem. Träffar Lone, en random som sörjer sin vän Katja som tog sitt liv. Klart de blir förälskade, men ingen av dom tror på sig själv. Hur ska de då kunna mötas?
Dylans känslor är så fint skildrade i ”Han kände sig så gammal. Och det var som om han alltid känt sig gammal. När man är ung finns det en slags outtalad universell försäkran om att livet ska ordna sig, att man ska hitta sin plats. Men han hade aldrig haft någon förväntan på framtiden, eller någon tro på att allting skulle falla på plats. Han hade aldrig haft den lyxen. Det var som om han aldrig hade varit ung, i alla fall inte på samma sätt som andra. Han hade aldrig varit lycklig. Inte på riktigt. Och vad det verkade skulle det inte hända nu heller. ”. …. jag gråter lite när jag läser...
Boken är lite barnslig, men jag gillar den ändå!