Gud vilka kaosmänniskor. Trovärdigt skildrande av Hedda som växt upp med en riskkapitalist (antar jag? kan inget om vad som är vad) där pengar och att vara störst bäst och vackrast är det enda som betyder något (och en mamma som inte är mycket bättre för den delen). Nu är Hedda "vuxen", och saker och ting går inte så bra. Narcissist skrev någon, och jo, jag är böjd att hålla med, även om boken försöker skildra vad som ligger bakom hennes beteende så går det inte att värja sig från att hon är osympatisk. Det trovärdiga är i narrativet, hur Hedda i texten fokuserar på helt fel saker, som en försvarsmekanism, ett sätt att fly. Det är inskrivet på ett trovärdigt sätt och språket, stilen etc, flyter på bra. Samtidigt har jag svårt för att tycka om boken, eftersom det fortsätter att handla om det yttre, om yta.