Magnus Arvid Utvik, född 13 april 1964 i Järfälla församling i Stockholms län, är en svensk författare och litteraturkritiker.
Magnus Utvik växte upp i Värnamo i Småland och författardebuterade med diktsamlingen Jorden (1989), följt av såväl diktsamlingar som romaner. Senaste boken Tuktad till frihet (2014) handlar om Hans Scheikes sexsekt. Han är också recensent i SVT:s Gomorron.
En väldigt intressant och läsvärd bok. Personligen hade jag nog inte börjat läsa boken om den inte delvis hade handlat om Värnamo, men i efterhand kan jag konstatera att den är läsvärd för all som vill få en inblick i den sociala dynamiken i marginaliserade politiska kotterier.
Det fanns dock ett par problem med boken. För det första - och detta är den mest allvarliga punkten - så är bokens dokumentärnivå väldigt oklar. Jag väntade hela tiden på att författaren skulle problematisera minnenas roll i berättelsen. Och godtyckligheten i valet av scener, men av detta återfinns mycket lite. I efterordet står det till slut:
"Jag har bara skrivit min historia. [...] Och som alltid när man skriver ner minnen inträder ett visst mått av fiktion. De där märkliga stunderna vid datorn då bokens personer lever sina egna liv."
Det här förhållningssättet irriterar, särskilt med tanke på hur boken är skriven. Istället för att beskriva skeenden svepande och förklara tendenser så är boken till största delen uppbyggd av scener och dialoger, ofta beskrivna in i minsta detalj. En tugga på en ostsmörgås vid ett visst ord och ett menande ögonkast i ett tyst ögonblick. Sådant som ingen kommer ihåg tjugofem år efteråt. Det är som att författaren ville skriva en roman. Då och då. En scen här och där är som ett romanfragment. Sen blir det ren dokumentär. Blandningen är svårsmält.
För det andra är boken helt enkelt inte särskilt välkomponerad. Den består av två tidslinje, vilka till viss del varvas: en i författarens nutid medan han skriver boken och jagar reda på gamla kumpaner och en som i dåtid följer händelserna i den politiska sekten. Gott så, men det kunde ha varit bättre utfört.
Det här blev tyvärr en stor besvikelse. jag hade hoppats på att lära mig mer kring kommunistiska organisationer i Sverige, men nu i efterhand kan jag mest förkortningar. Förkortningar som jag inte vet vad de står för eftersom jag valde att lyssna på boken. I inledningen av boken finns ett förkortningsregister men den är svår att "backa tillbaka" till när du lyssnar på en ljudbok (eller alltför jobbigt). Uppläsaren har en bra och tydlig röst men den passar inte för uppläsningen av denna bok. Jag associerar rösten till mer komiska titlar som Kaffe med rån och dylikt. Jag har också svårt att ta boken på allvar. Jag får mer känslan av en person som berättar hur det är att vara med i en föreningen än i en sekt. Dessutom tvivlar jag på författarens förmåga att vara källkritisk. Berättelsen är alltför detaljrik för att kunna utgå helt från dagboksanteckningar. Det är alltför utmålat och känns mer skönlitterärt än faktamässigt.
Den här boken fångade mig direkt. Visst kan man fundera över de många detaljerna, men man känner igen stämningen från sitt eget 80-tal. Det här handlar om de unga, med sina starka känslor, när de vill tro, känna, kämpa för något. De söker, och fastnar då också ofta så lätt i ytterrörelsernas nät. Läs, minns och fundera. Var händer detta idag?