Harry Martinson (May 6, 1904 – February 11, 1978) was a Swedish sailor, author and poet. In 1949 he was elected into the Swedish Academy. He was awarded a joint Nobel Prize in Literature in 1974, "for writings that catch the dewdrop and reflect the cosmos.", together with fellow Swede Eyvind Johnson. The choice was very controversial, as both Martinson and Johnson were members of the academy and had partaken in endorsing themselves as laureates.
He has been called "the great reformer of 20th century Swedish poetry, the most original of the writers called 'proletarian'."
Det är ju svårt att bortse från all rasism och sexism, inlärt och av okunskap och barn av sin tid osv. Men det finns ju ändå orassiga post 1 världskriget författare… eller? Kan man vara bra trots detta, jag vetefan men vissa stycken satte ändå spår. Typ hans take på usa funkar än idag och han förutspådde typ framtiden med en världsomfattande kommunikation som gjort hela världen till en och samma kultur. Minus då att den episka poesin han förutspådde blev TikTok :)
Die Reise-Feuilletons, -Erzählungen & literarischen Skizzen des hierzulande nahezu unbekannten schwedischen Autors Harry Martinson (1904-1978, Nobelpreis 1974) sind eine spannende & anregende Lektüre. Der als Halbwaise aufgewachsene Autor fuhr in den 20er-Jahren des 20. Jahrhunderts als Heizer auf Frachtschiffen durch alle Weltmeere, und wer wissen möchte, wie es in den kohlebefeuerten Dampfkesseln in jener Zeit nach dem Ersten Weltkrieg, als das, was vormals als ¿Schifffahrt¿ bezeichnet, zur 'Seeindustrie¿ wurde, aussah, ist hier richtig.
Auch die hafennahen Armen-, Arbeiter- & Amüsierviertel von Antwerpen, Rio, Buenos Aires, New York, Bombay und zahlreichen anderen Städte werden in Martinsons poetischer Sprache derart lebendig, wie ich es anderswo kaum je gelesen habe: die vom Übersetzer & Herausgeber im Nachwort zu Recht gerühmte ungewöhnliche Metaphorik als auch der Mut zur dramatischen Überhöhung begegnen dem Leser praktisch auf jeder Seite dieses Buches.
Efter jag läst nässlorna blommar så känns det mysigt att få följa Harry vidare ut i livet. gillar det mesta med dessa böcker lite tradigt ibland. Man märker att det finns ett bildningskomplex här som jobbats bort mer i nässlorna blommar, lite väl mycket antika referenser och svulstiga beskrivningar. Mest intressant är hans försiktiga politiska iakttagelser om världen som han reser genom och att boken också blir en nästan journalistisk studie i hur sjömännen levde sina liv under 1900-talets början
Det är nog faktiskt den bästa av hans böcker som jag har läst. Sanningen är att jag gillar Moa mer än Harry, och inte har särskilt många Harry-favoriter, men den här var riktigt bra. Jag läser inte så många böcker om havet, så egentligen har jag inte så mycket att jämföra med, men den var poetiskt välskriven med en intressant handling. Dessutom gillade jag verkligen all engelska som var med. Grymt roligt!