En kamphund anfaller en liten flicka på en badstrand på Fårö. Den folkkära psykologen Emma Bjurö går emellan och betalar med sitt liv för att rädda barnet. Efter Emmas död blir hennes vuxne son rasande när en poddare börjar gräva i hennes förflutna för att skriva en biografi. En ohygglig händelse sommaren 1982 riskerar att rasera hela hennes eftermäle.
I Visby hittas en man brutalt mördad i sin lägenhet. Kriminalinspektör Maria Wern och hennes kollegor utreder fallet. Mannen sägs ha många fiender. Dessutom hade han kontakt med Emma strax före hennes död. Kan de två dödsfallen hänga ihop med varandra?
I Rädslans labyrint försöker Maria Wern stoppa en målmedveten mördare, samtidigt som hon ställs inför stora personliga utmaningar. En natt bryter sig en maskerad person in i hennes hus och sonen Emil skadas och hamnar på sjukhus. Hur farligt nära gärningsmannen befinner sig inser hon alltför sent …
Anna Jansson är en av våra mest lästa och älskade författare. 2025 firar hon 25 år som författare.
I never intended to be a writer; it was like a latent illness that finally broke out when the urge could no longer be suppressed. Growing up on Gotland, my imagination was fueled by my father and great-grandmother, both master storytellers, and my mother, who read to us nightly.
I worked as a nurse for 25 years, only turning to writing at age 40 after meeting an elderly woman who had been abused by her mentally ill son. My dismay at her story inspired my first Maria Wern crime novel, Stum sitter guden (The Speechless God). After balancing nursing and writing for nine years, the loss of my husband in 2007 and my children moving out shortly thereafter prompted me to take the leap into writing full-time.
It has been a rewarding journey. The Maria Wern series is now a global TV phenomenon, and I’ve since expanded into feel-good fiction and new crime series, earning several awards, among them the Crime Time Honorary Award and the Lifetime Achievement Award from Bonnier’s Book Clubs, which I am especially honored to have received. I also created a children’s series featuring Maria’s son, Emil.
Today, I find immense happiness in my upstairs writing nook, where my imagination ensures I am never truly alone. I am so glad that my readers want to join me on my adventures.
Som vanligt skönt att hjärnan får slappna av och att cykelfärden till och från jobbet blir mindre ansträngd. Jag tycker att Maria Wern har jag gjort sitt och att författaren ska lägga energin på Christoffer Bark istället.
Rädslans labyrint är den tjugosjätte boken i serien om Maria Wern och jag har läst alla tidigare. Det är något tryggt och välbekant över att fortsätta en serie där man mött huvudkaraktärerna så ofta. Samtidigt så finns det en risk att man tröttnar på personerna. För min del gäller båda för serien om Maria Wern. Rädslans labyrint känns trygg att läsa för jag vet vad jag får, men jag kan också känna att jag är trött på Maria Wern.
Anna Jansson är bra på att bygga spänning – Rädslans labyrint har tempo och är spännande. Den inleds med en ovanligt brutal scen när en kamphund anfaller, och jag blir lätt illamående av den. Den är inte den enda obehagliga scenen i Rädslans labyrint. Annars är Rädslans labyrint är i mångt och mycket en polisroman med drag åt psykologisk spänning. Känslan av att man inte kan lita på någon är stark, och det bygger spänningen. Själva mysteriet är det som jag tycker bäst om i Rädslans labyrint.
I serien brukar någon av poliskaraktärerna stå i centrum. I Rädslans labyrint är det Maria Wern och hennes familj, inte minst sonen Emil. Maria lägger mer fokus på jobbet än på familjen, och verkar inte ta sig tid att lyssna, vilket jag irriterar mig på. Jag föredrar de böckerna där andra i gruppen får mer utrymme, men det är tycke och smak. Läkaren Jonathan ska vara en karaktär som förekommit tidigare, men det har jag helt glömt bort. En sak som jag funderar en hel del på när jag läser den här serien är Maria Werns barn. Det händer saker personligen med Maria som visar att hon blir äldre. Inte minst nya kärlekspartner. Hennes poliskollegor likaså. Men hennes barn blir aldrig äldre. Böckerna hade vunnit på om de blivit äldre, tonåringar, vuxna.
Det kan nog hända att jag läser nästa bok i serien också. Såsmåningom.
Jag har läst alla hennes deckare. De i denna serie brukar vara helt ok och rätt spännande. Vad hände här? All dialog som involverar barn känns som att barnen är yngre än de är. Marias behov av nya karlar känns patetiskt. Det var löjligt uppenbart vem mördaren var. Maria och hennes kollegor uppför sig alla som idioter. Hon borde hållas utanför en utredning som har med hennes son att göra. Dessutom låta henne köra som en galning och springa in i båtar och ha sig. Nej, blir inga fler Maria Wern för mig. Örebroserien får kanske en till chans dock.
This entire review has been hidden because of spoilers.