Konstigt nog är andra delen i sorunda-sviten om möjligt bättre än den första. Gränsar till en femma!
Vi fortsätter följden hel hops med olika karaktärer från fattig och arm till högadel, alla skrivna med värme och diverse tokiga idéer precis som vi människor är. Konstigt nog håller jag relativt bra ordning på dem och jag blir engagerad, upprörd, skrattar högt och engagerar mig.
Det som gör boken extra intressant är att vi kommer nära 1800-talets samhällshändelser som Fersens öde, rastlösheten en major kan slåss med närvarande kommer hem igen men också hur det är att leva med psykisk sjukdom och hur dessa behandlades under denna tid. Hur påverkades, drogs vanliga människor in i detta? Nog har jag läst min historia om Fersen, det vet jag, men inte hur Stockholms invånare drogs in i det.
Allt så välskrivet!
Den svenska kolonin st barthelemy dyker upp lite i periferin och med den synen många hade på slaveri och människor med annat ursprung.
Oerhört snyggt skildrat.
Brukar inte mata på nästa del i en serie omedelbart men hur ska jag kunna motstå detta? Mot biblioteket och ner i magasinet nu! Jag måste ha 1812!