Det är juli och hettan ligger obönhörlig över Sverige. I Hälsingland rasar en stor skogsbrand och i en av byarna nära brandområdet bor trettonåriga Leonora med sin familj. De vuxna är upptagna av väderleksrapporter och vindriktningar så barnen får klara sig själva. Leo och hennes vänner Miriam och Noel använder friheten till att utmana gränser, denna sommar som luktar brandrök och undergång. Vad hinner de göra innan allt är för sent?
Till slut når branden byn och alla lämnar brådstörtat sina hus men Miriam och hennes familj är inte med bland de som kommer ut. Nästan 500 personer saknas och befaras ha omkommit i elden. Länsstyrelsen har spärrat av området då gifter från fabriker och gruvor kontaminerat marken och grundvattnet. Av de tusentals personer som har evakuerats kan ingen återvända hem.
15 år senare jobbar Leo som forskningsassistent. Minnena av den stora brandkatastrofen plågar henne än. Trots alla ansträngningar har hon inte fått veta vad som har hänt med Miriam. Fast besluten att få svar lyckas Leo ta sig in i det övervakade området, hennes barndomsmarker. Bland knäckta vindkraftverk, trasiga studsmattor och faluröda väggar söndersprängda av växtlighet letar hon efter sanningen.
I Brandsommar möter vi en skälvande ny tid. Det är en berättelse om vänskap och förlust, och om obeveklig hetta i spåren av klimatförändringarna.
Kort sammanfattning: Första och andra halvan smälter inte harmoniskt samman.
Första halvan är bättre än andra. Första halvan rör sig i verkligheten och man får en inblick i hur världen har förändrats socialt av klimatkatastrofen. I bakåtblickarna är det intressanta istället relationen mellan de tre vännerna Leo, Noel och Miriam. Denna halvan är bra skriven och väcker min nyfikenhet. Jag vill veta mer om både världen och personerna i den.
Andra halvan är för inåtvänd. Nu rör vi oss inte längre i verkligheten, istället verkar det som att vi tillsammans med Leo upplever någon slags hallucination eller vanföreställning. Historien tappar skärpan, enligt mig. Det blir för mycket fantasi och det känns som att författaren tog till det greppet för att bokens verklighet inte längre var tillräckligt intressant. I min åsikt hade det varit mycket mer intressant om en av två saker hänt: 1. Antingen är det som vi får läsa i bokens nuvarande version helt sant; det finns överlevare som svenska staten håller förtryckta i ett sjukt experiment för att undersöka effekterna av att bo i ett klimatkatastrofområde eller 2. Om man nu verkligen vill att Leo ska bli introspektiv och uppleva en slags kris i sin psykiska ohälsa så tror jag att det hade varit bättre om alla som inte hann evakuera faktiskt *är* döda. Miriam speciellt, och att det är Leos fel att hon är det.
Oavsett så blir historien svagare av att slutet kan tolkas som helt fiktionellt, det gör att det känns som att författaren inte har tilltro till sin egen förmåga att skapa något intressant eller värdefullt.
This entire review has been hidden because of spoilers.
Det finns en bra handling och miljö som är både spännande och intressant, men för mig upplevs boken som alldeles för svävande. Den går aldrig in på detaljer, och det känns som att jag aldrig får veta tillräckligt mycket om världen de (numera) bor i för att bli tillfredsställd
Detta var så mycket mer än jag hade förväntat mig, och så annorlunda mot för vad jag trodde boken handlade om. Känner mig oväntat berörd och tagen såhär direkt efter att ha stängt den efter sista sidan. Kommer nog bära med mig den här berättelsen ett bra tag. Vacklar mellan 3 och 4 för jag är inte nöjd, hade velat ha mer!
Första halvan var otrolig! Tyvärr planade berättelsen ut för tidigt iom det förändrade greppet i andra delen. Gjorde att andra halvan av boken saknade en spänning som behövts för att den skulle kännas som 5/5. Jag är lite förvirrad över målgruppen - ibland kändes den som en ungdomsdystopi, ibland inte? STARK 3a får den av mig iaf.
En i raden av de svenska klimatdystopierna man läst som inte räcker hela vägen. På samma sätt som många andra börjar även Brandsommar bra och har lite intressanta tankar kring ett framtida samhälle men blir sedan mest en ... feberdröm.
Denna bok hade otroligt fina karaktärsskildringar. Relationerna upplevs som realistiska och porträtteringarna likaså. Vänskapen mellan tonåringarna Miriam och Leonora får mig att tänka tillbaka till en lika intensivt tonårsvänskap med starka kontraster mellan högt och lågt och där jag själv var i Leonora sits. En lika delar toxisk som glädjande vänskap. Något som Sahlström lyckas extra bra med är att presentera en verklighet inte alltför långt ifrån vår samtida, med ett uns av dystopi i smeten. Slutet får läsaren att reflektera över vad en precis precis läst. Var allt en dröm? Eller skedde det på riktigt? Varför lyckas Leonora aldrig släppa taget av Miriam? Fanns det mer där än bara vänskap? Varför låste Leonora in Miriam i ladan? Vad hände egentligen med de 600 personerna som försvann? Varför skulle samhället utanför ville hålla personer fångna i ekobyarna? Vilken påverkan hade Anton egentligen på Leonora? Mycket tankeväckande och spännande bok!
This entire review has been hidden because of spoilers.