När 15-årige Uno kommer hem från sjukhuset efter olyckan är allt förändrat. Mamma finns inte kvar och pappa Bo kommer aldrig att kunna gå igen. Hur ska det gå med gården nu när Bo inte längre kan arbeta? Betyder det här att ansvaret landar på Uno?
Det är svårt att vänja sig vid pappas rullstol och assistenterna som ska komma och gå. Så kommer Vanja på anställningsintervju, med en stor lucka i sitt CV och med sina egna problem. Hon om någon vet hur det känns att ha ansvar för en sjuk förälder. Och i grannhuset bor tvillingarna Love och Lyra som tar med Uno på hemmafest och låter honom vara precis som han vill.
Orangeriet är Matilde Villegas Wistrands debut, en finstämd ungdomsroman om förändring och förvandling.
MATILDE VILLEGAS WISTRAND är en svensk författare, bosatt i Malmö. Hon har gått litterär gestaltning på Valand och jobbar som sjuksköterska. Som tjugoåring vann hon Lilla Augustpriset för novellen »Orangeriet«, som nu har växt till att bli hennes första roman.
Fin och ganska finstämd ungdomsroman med tillräckligt [många] vuxna karaktärer för att bli ålderslös. Jag gillar hur författaren inte hänger kvar vid detaljer eller sinneslägen, utan hoppar obrytt i tiden. Det ger en bra bild av hur tiden läker - och inte läker - sorg och sår. Vill ge högre betyg, men det blir aningen för simpelt, både i språk och gestaltning för en fyra. Dock: debut = goda förutsättningar framåt! (Plus för fin/egen titel och omslagsbild.)
Nu har jag läst ut den första boken av de som jag testade i try-a-chapter för ett par veckor sen. Och denna höll nästan hela vägen, fast den får bara fyra av fem i betyg och inte fem som jag nästan trodde där i början.
Det är en kort berättelse om sorg och utanförskap, men även hur det är att leva i ett samhälle som inte kanske inte är det allra förstående för de där människorna som är lite mera orginella än den vanliga medborgaren.
Fast jag gillar vad jag läser och skulle ha velat fått mer att läsa om Uno, Vanja och de andra karaktärerna.
Bokrecension och recensionsexemplar: Orangeriet av Matilde Villegas Wistrand
Handling: Berättelsen följer 15-årige Uno efter en olycka. Med mamma borta och pappa Bo förlamad, tar Uno hand om nytt ansvar. Han anpassar sig till pappans rullstol och nya assistenter. När han träffar Vanja och får stöd från grannhusets tvillingar Love och Lyra, känner Uno sig välkommen och accepterad.
Recension: Orangeriet är en stark debutroman som tar upp djupa och svåra livssituationer med fingertoppskänsla. Trots att boken riktar sig främst till unga vuxna, är den läsvärd för alla åldrar som är redo att utforska komplexa känslor och livsöden. Det som jag verkligen uppskattade med Orangeriet var dess lättlästa stil och det flyt som fanns mellan de korta kapitlen. Det gjorde att jag lätt kunde förlora mig i berättelsen och vilja ta ett kapitel till, och sedan ett till. Att få läsa från flera karaktärers perspektiv gav en djupare förståelse för deras känslor och situationer, vilket förstärkte romanens tematiska rikedom. Berättelsen berör tunga ämnen och känslor på ett sätt som verkligen väckte starka emotionella reaktioner hos mig. Den visar på livets skörhet och oväntade förändringar som kan inträffa, vilket är gripande och tankeväckande. Trots dessa styrkor fanns det dock vissa aspekter som jag inte riktigt föll för. Ibland tyckte jag att boken inte behandlade frågor kring personer med funktionsvarianter på ett sätt som kändes helt korrekt eller respektfullt detsamma gäller även om att man förlorar en familjemedlem. Dessutom, även om jag uppskattade perspektivskiftningarna, tyckte jag att övergångarna mellan olika berättarröster ibland kunde vara förvirrande och göra det svårt att hålla tråden i berättelsen. Sammanfattningsvis är Orangeriet en imponerande debut som bjuder på en djup och tankeväckande berättelse. Med tanke på dess styrkor och utmaningar landar den för mig på 3/5 stjärnor, vilket är en bra bedömning för en debutroman. Jag ser fram emot att se hur författaren utvecklas i framtida verk.
En stark debut som berör, men som samtidigt känns mer som en lång och utdragen novell än en komplett roman med början, mitt och slut. Jag hade velat ha lite mer av alla sidokaraktärerna. Jag gillar språket och dialogerna, men saknade något i själva handlingen.
Boken är lättläst och flöt på bra. Älskar att det var korta kapitel så tog gärna ett kapitel till och ett kapitel till. Gillade också att den är skriven ur flera av karaktärernas perspektiv. Den hanterar tunga ämnen och jobbiga känslor, så den fick mig verkligen att känna mycket. Jag tyckte dock att den ibland inte pratade så bra kring människor med funktionsvarianter, det satt inte riktigt rätt hos mig.
Vacker bok som fint gestaltar hur en ungdom hamnar i en miljö där dödfall och funktionsnedsättning plötsligt får en central plats. Uno försöker navigera i den nya tillvaron och gör det på ett högst mänskligt sätt. Mycket igenkänning. Det är en lätt historia att följa med i och i dess enkelhet blir det starkt och djupt berörande. Rekommenderar varmt till både ungdomar och vuxna!