En ung kvinna, Malin, strax över tjugo, för ordet. Hon är klipsk, desillusionerad. Hon jobbar på ett ICA Maxi i ett samhälle inte så långt från Göteborg. Sitter i kassan. Hon har två väninnor: Madde och Tanya. De odlar en jargong som väl återspeglar tidsandan och där själva sättet att tänka och prata med alla avbrutna, lösryckta och ironiska markeringar framstår som en del av innehållet. En nivellerad, hopplös situation. Det finns ingen framtid för dem i det här samhället och de pratar om att dra. Till Göteborg eller London. Men det blir ingenting av det. Det blir ingenting av någonting under de tre månaderna från personalfesten på ICA Maxi och framåt som är romanens tidsaxel. Om man inte ska räkna som en positiv förändring det att en av dem, Tanya, låter sig frälsas på ett väckelsemöte. Därav titeln Du vet väl om att du är värdefull. Och det faktum att avslutningsackordet ger ett visst hopp för Malin, trots allt. Tids- och sedeskildring av ovanligt intelligent stilsäkert slag, kan påminna om Tunström fast Sunne här heter (outtalat) Alingsås.
"En natt när jag stod på balkongen glödde det om skogen som om det var något fel på mina ögon. Jag blundade. Jag blundade och lovade mig själv att jag skulle härifrån till hösten."
Hade rätt svårt med denna, men något klickade en bit in. Det är en någorlunda konventionell, dock något riktninglös, berättelse som är skriven på ett så okonventionellt och trasigt och vackert sätt.
Det gjorde fysiskt ont att läsa den här boken, inte bara ibland utan snarare en eller två gånger per sida. Få böcker har som denna ingett mig en sådan känsla av nutidsångest inför vårt tillstånd.
Oavsett om man som jag vuxit upp i en större stad tror jag att man lätt förvärvar en känsla för hur uppväxten skulle kunna te sig någon annanstans, i en småstad. Om att mitt i den bländande sommaren veta att "man kommer att vara långt borta när hösten kommer", frågan är bara vart man ska ta vägen.
Bokens huvudpersoner kommer i huvudsak från lägre sociala klasser, och uppväxten och livet i småstaden kontrasteras ibland med vaga tankar på eller omnämnanden av någon slags utlandsvistelse, som aldrig förverkligas. En ständigt närvarande känsla av dom präglar delar av handlingen, men händelser eller relationer som enkelt skulle kunna ta en tragisk vändning gör sällan det.
För flera av huvudpersonerna ter sig livet som förutbestämt, oavsett ålder. Äldre personer är obenägna att ändra sina vanor och de yngre går i de äldres fotspår. Det är en bok som andas svenskt sommarljus och melankoli.
Det är en bok om tjejen i kassan på Ica som egentligen har läshuvud och funderar på att läsa vidare, och under tiden fördriver tiden genom att ha en relation med sin äldre gifte chef, om hennes kompis med panikångest som vill bli datalog och blir fet av sin ångestdämpande medicin. Om mamma med sjukpension och pappa som en gång i världen körde tåg men sedan fick besöksförbud och bosatte sig i en källare. Om en sommar så ljus "att någon måste satt den i brand" och om frikyrkans lockande rop i sommarnatten, rop som ljuder när inte storlommen gör det.
Stundtals seg då det kändes som man inte kom någon vart, samtidigt hade det sin charm eftersom livet ofta kan vara så att det inte hände så mycket. Känns skönt att läsa en bok som utspelar sig på sommaren nu när det är vår och man längtar dit mer än vanligt. En del karaktärer var mer intressanta än andra, vissa var lite överdrivna. Man får följa huvudkaraktären på ett fint sett då största delen av boken består av vad hon tänker om saker och saker hon påminns om. Det är inte lika mycket dialoger utan hennes tankar får ta plats på ett bra sätt.
Det är såhär det går när man väljer en bok på grund av omslaget; man får något som absolut inte är ett dugg bra någonstans. Jag förstår faktiskt inte hur jag tog mig igenom den här då den var så dålig och jobbig och irriterande. Vad var det här ens?