Boken "Gabriels Bok: Det Ska Han Få Fan För" är en både mysig och mörk läsupplevelse. Att få en inblick bakom kulisserna med Gabriel Odenhammar är unikt och ger en annan dimension till hans person. Berättelserna om Allan från Svensson Svensson är underhållande.
Gabriel Odenhammars bok är som att få sitta ner med en vän och höra om deras liv på ett ärligt och rakt sätt. Den mörka sidan av boken, där alkoholens påverkan på Gabriel och hans liv belyses, är gripande och ger en djupare förståelse för hans resa. Samtidigt finns det en mysig ton i boken, som ger läsaren en känsla av närhet till Gabriel och hans livserfarenheter.
En sak som sticker ut är hur Gabriel lyckas balansera det allvarliga ämnet med en humoristisk ton. Trots de svåra ämnena känns boken aldrig tung, utan snarare som en samling berättelser från en kompis som delar med sig av sitt liv. Det är den kombinationen av humor, djup och ärlighet som gör boken så läsvärd.
Sammanfattningsvis är "Gabriels Bok: Det Ska Han Få Fan För" en gripande och underhållande läsupplevelse. Den ger en unik inblick i Gabriel Odenhammars liv, med både ljusa och mörka sidor. En bok som är svår att lägga ifrån sig och som lämnar en med en känsla av att ha lärt känna författaren på ett djupare plan.
Minns du Håkan Bråkan i Sunefilmerna? Och Felix i Svensson, Svensson-tv-serien? Gabriel Odenhammar var bara 6 år när han fick sitt genombrott som barnskådespelare då han spelade Håkan Bråkan i julkalendern ”Sunes Jul” 1991. Efter detta följde fler TV- och filminspelningar som Håkan Bråkan, Max Svensson i ”Svensson Svensson” och även roller på Stockholms teaterscener.
I boken ”Det här ska han få faan för – Boken om att spela Håkan Bråkan, Max och mig själv” berättar Gabriel Odenhammar väldigt ärligt om sitt liv och kampen för att hitta rätt i tillvaron. Han var en av Sveriges mest kända barnskådespelare som tidigt fick ta klivet in i vuxenvärlden, men samtidigt var han också en vanlig kille som gick i skolan, spelade fotboll och lekte med kompisar. Han var en nyfiken kille som trivdes bra i skådespelarljuset med sina teaterfamiljer, men han hade ingen att dela sina erfarenheter med. I boken berättar han hur det var för honom att leva med kändisskapet och hur det kändes när samtalen om fler skådespelarerbjudanden slutade komma och om hur han försökte hitta rätt sig själv som vilsen tonåring och vuxen.
Det är en väldigt ärligt berättad bok om hur allt började, vad som följde och hur han genomgick en identitetskris, vilket så småningom ledde till flera år av psykisk ohälsa och missbruk.
Jag lyssnade på boken som Gabriel själv läser väldigt bra. Han är en riktigt duktig berättare som tar med oss tillbaka till 90-talets tidsanda och vi får ta del av barnets perspektiv. Ett väldigt snällt, nyfiket och ambitiöst barn som finner sig i det mesta i tillvaron. Jag började lyssna och blev helt fängslad av hans sätt att berätta och av allt han gått igenom. Det är väldigt öppet, ärligt och transparent berättat. Så viktigt, men även ledsamt att höra om hur han tappade bort sig på vägen till vuxenlivet. Gabriel lyckades vända tillvaron och att han delar med sig av att må dåligt är viktigt tänker jag. Också fint att han har kontakt med flera av de vuxna som han arbetade med som barn och att de också är positiva till att han berättar. Gabriel verkar vara en väldigt fin och klok kille, med väldigt många erfarenheter med sig.
Odenhammars bok har några bra delar, men den hade kunnat vara bättre.
Det jag uppskattade mest var skildringarna av Gabriels barndom och hans föräldrars försök att göra världen begriplig för honom. Dessa stunder fick mig både att skratta och bli rörd. Jag önskar att de hade utforskats djupare och knutits tillbaka tydligare i senare delar av boken.
Nu till det som inte fungerade lika bra: Berättelsen känns stundtals splittrad, dels på grund av mängden relationer som inte alltid bidrar till helheten, dels för att jag upplever att något saknas i miljöbeskrivningarna. Som läsare blir det svårt att följa med i en tidvis diffus tidslinje.
Ett större problem är att boken ofta snuddar vid tunga ämnen, som alkoholism, men undviker att gå på djupet. Istället för att kännas blottande och ärligt blir det ytligt, som om berättelsen stannar precis innan den vågar ta steget fullt ut. I början fungerar det, men efter ett tag blev det som att lyssna till ett långt ältande... särskilt mot slutet.
Slutsats: Boken har en värme som höll mig kvar till slutet, trots sina brister. Med det sagt så kan jag tyvärr inte rekommendera den i dess nuvarande form. Den är för repetitiv, och jag upplever att det saknas något viktigt. Det ska dock sägas att Odenhammars styrka som uppläsare är tydlig, vilket är anledningen till att boken landat på en 3:a istället för en 2:a.
En i grunden stark historia som däremot hade mått VÄLDIGT bra av att en noggrann redaktionell genomarbetning. Väldigt synd att inte något förlag nappade på denna, då det hade lyft både texten och spridningen - för den är absolut läsvärd trots bristerna i språk och struktur. Håller en liten tumme för att Odenhammar fortsätter att skriva och publicerar en mer regelrätt memoar på ålderns höst! Vill även ha en självbio av bästa vännen "Carlsson", då scenerna i hans lägenhet var MYS på hög nivå!
När jag läste att stora förlag ratat den här bokidén blir jag alldeles kall då temat är så viktigt. Gabriel skriver rått, ärligt och sökande efter svar som kanske inte finns, och den här boken har många bottnar och djup. Vuxna ska vara ett barns trygga hamn, men vad händer bakom kulisserna när barnen tas med till de vuxnas värld och får bli en del av den? När ingen vuxen tar ansvaret? Det är ingens fel, men samtidigt allas. Dags att vuxenvärlden, och framför allt film- och tv-branschen tar mer ansvar för att barn före, under och efter inspelning mår bra och får rätt stöttning. Det är fint och bra att Gabriel tar upp det här ämnet. Boken berör, och till skillnad från förläggarna på de stora förlagen tycker jag att det här är en bok alla borde läsa. Tv är inte bara sitcom, buller och skratt, utan också ett liv efter att kamerorna stängts av och scenljusen slocknat.
Språkmässigt är boken välskriven, men något ostrukturerad. Det är lite som att hänga med in i en dagbok. Händelser går fort och läsaren kastas fram och tillbaka, ibland hänger jag inte riktigt med i alla svängar. Ibland blir det lite för filosofiskt för mig, andra gånger hade jag velat veta mer. Brännpunkter kan ibland hastas förbi lite väl fort. Kom på mig själv med att bläddra fram och tillbaka bara för att se så att jag inte råkat hoppa över en sida då det var hastigt bryt. Boken får ändå, på grund av det viktiga temat, ett högt betyg - vilket jag som helhet tycker att den är väl värd.
Asså den va ganska intressant i början men andra halvan va så jävla seg...på tog för lång bok med ganska mycke eltande om samma saker, jag hoppade över några kapitel och de märktes inte ens av. Men är ändå glad att ja läste den! Den gav något ändå!
Gabriel Odenhammar blev som barn känd som Håkan Bråkan och Max. Ett liv som var toppen då, även om det ibland var jobbigt att bli igenkänd privat.
Redan som ungdom blev alkoholen en väg till att dämpa den tomhet som uppstod efter att kameran stängts av, och blev länge en del av Odenhammars liv. I boken beskriver författaren själv kampen om att komma tillbaka och hitta rätt balans i livet.
Personligen har jag svårt att förstå resonemanget om att kunna dricka ”som alla andra” och på så sätt vara normal. För mig handlar det om val. Vill jag dricka eller inte, inte vad som är normalt.
Måste erkänna att vi varje julafton sitter bänkade framför TVn för att titta på Svensson Svensson, och för mig kommer Odenhammar alltid att vara Max.
3,5 Intressant. Jag såg dokumentären om barnen i Astrid Lindgrens filmer, många vittnar om att de haft en period efter berömmelsen som varit riktigt tuff, tider då de nästan önskat få det ogjort, men många verkar ha kommit ut på andra sidan och kan se det som något fint idag. Men intressant att höra och att självmordsrisk för barnstjärnor är stor. Vi måste ta hand om och vara rädda om barnen. De talangfulla på film 🎥
Boken får mig att tänka på alla barnskådespelare nu och då. Jag hoppas verkligen att vi har blivit bättre på att ta hand om barnskådespelare. Boken var gripande men hade tjänat på att redigerats. För mycket dialog för att bli en bra biografi och hade önskat att Gabriel hade fått hjälp med det skrivna ordet och att korta ner boken lite. Men absolut en tankeväkande bok. Gabriel själv läser in otroligt bra.
Lyssnade på boken och det är intressant att få en inblick i en persons liv som man har växt upp med. En kämpe utan dess like. Skulle jag rekommendera dig att läsa eller lyssna så skulle jag säga ja för man får många gånger lite inside information och ett plus är att det är Gabriel själv som har läst in den själv.
Fantastiska Gabriel. En riktigt bra bok om hans liv. Han pratar om uppväxten, både om livet framför kameran och hur det blev när strålkastarljuset slocknade. Boken är lätt att hänga med i. Ljudboken läses av Gabriel själv, ifall man hellre vill lyssna.
I morgon fyller Odenhammar 40. Det finns det inget att säga om. Det finns dock mycket att säga om den här boken, men inget särskilt att skriva. Bjud mig på en bärs så skvallrar jag.
Väldigt intressant och läsvärd skildring om hans upplevelser från att vara barnstjärna till att växa upp och försöka hitta sig själv när erbjudandena slutade komma.
Intressant och fin berättelse om Gabriels liv som barnstjärna och känd men inte aktiv i branschen-vuxen. Lite lång kanske på sina ställen och ibland lite självgod men jag tyckte det var väldigt intressant att lyssna på! Mycket bra inläst ljudbok av Gabriel själv.