Nu blundar de som tror sig se är en roman om hur det var att växa upp i en småstad under 70- och 80-talet och tidigt förstå att man är annorlunda.
Att ”komma ut” är en omväg i livet. Kort för någon, lång för en annan. Vi har alla våra historier, våra vägskäl, vår längtan och våra avgörande möten. Ibland leder de fram, ibland inte.
Det är en bok om att vara ”fel”, att ha en tvillingsyster som också är ”fel”. Att växa upp och tro att man är ensam i hela världen om att känna som man gör. Att inte ha något ord för det man känner och när ordet väl kom var det fyllt av skam. Och tystnad.
Boken är mörk och utlämnande personlig vilket naturligtvis är därför den behövs. Fokuset ligger inte på grundskolan med glåpord och elaka barn utan på den inre konflikten och framför allt ensamheten under den tid vi kanske formas som mest.
Det slog mig tidigt att boken känns väldigt genomarbetad. I dessa tider med mycket självpublicering står den ut just med känslan av att vara färdig. Det har förmodligen kostat massor i tid, men det var helt rätt.
Jag hade gärna sett en fortsättning, en berättelse om hur författaren kom ikapp med livet och hittade sin väg, vad som hände i relationen med kyrkan osv. Samtidigt inser jag att det är en annan bok. Kanske en uppföljare, kanske en bok skriven av en annan författare.
En finess är att när man läst färdigt boken kan man vända den uppochned och läsa dikter från andra hållet. Jag är inte mycket för dikter, men de kändes inte så mycket dikter som utdrag ur texten presenterat på diktformat. Förenklat är det repetitioner av kärnbudskapet och det funkade bra för mig (som gärna snabbspolar dikter).
Fin! Fick låna den av Lena på jobbet som är tackad i boken. Gav mig en del att läsa, om att växa upp som homosexuell i en troende miljö, även om den inte alltid gick så djupt. Snabbläst med bra flyt. Jag gillar greppet med att ha två böcker i en, prosa resp. dikt men tyckte att de var lite väl lika varandra. Det är redan kortfattat och koncist, dikterna är samma sak med färre ord. Hade kanske gett ännu mer om de var mer olika i grunden. Men båda hade kunnat stå för sig själva. Jag är väldigt glad att jag fick låna den här, annars hade jag kanske inte hittat och läst den.
coolt koncept att skriva samma bok från två håll, en del som prosa och en som poesi. Viktig och fin historia, inblick i någons liv och innersta tankar, poetiskt skriven
Väldigt intressant läsande, öppnar ett fönster in i en äldre tid som visar hur det var och hur utvecklingen såg ut. Enda minus för mig är det diktliknade skrivandet på den sidan som inte är dikt men detta är personlig smak och tar inte från innehållet i boken.