Recension skriven för tidningen Sändaren:
Att ensamhet är en mänsklig erfarenhet som omgärdas av mycket skam blir tydligt för mig när
jag inser att jag inte vill att någon ska se att jag läser Anna Bennichs Att vinna över ensamheten där
jag sitter på tunnelbanan. Jag smyger därför av bokens omslag och låter det fungera som ett
alldeles för stort bokmärke, istället för att låta det tala om för mina medpassagerare vad det är jag
sitter och läser.
Bennich är legitimerad psykolog och psykoterapeut, och erbjuder i sin bok med titeln psykologens
bästa tips just detta - ett vetenskapligt förankrat, psykologiskt stöd till alla som antingen är
ensamma eller brottas med känslor av ensamhet. Här avhandlas allt från social ångest och
autismspektrumtillstånd till anknytningsmönster och det som Bennich kallar för ensamhetsfobi.
Tänkbara orsaker till ofrivillig ensamhet uppges vara många, liksom de möjliga lösningarna på
detta problem.
Bennich lyfter dessutom ensamhet från individnivå till samhällsnivå, och detta är en en av boken
stora förtjänster. Samtidigt är det, tråkigt nog, i analysen av samhälleliga strukturer - eller snarare
i bristen därpå - som jag ser bokens svagheter. Bennich lyfter fram att erfarenheten av att bryta
mot samhälleliga normer kan skapa känslor av ensamhet, vilket är positivt. Detta avhandlas dock
i ett avgränsat kapitel där två icke namngivna personers känslor av ensamhet härleds till att de är
homosexuella respektive transsexuella snarare än till de begränsande, samhälleliga normer som
gör att människor som dessa kategoriseras som avvikande.
I ett annat kapitel beskriver Bennich de känslor av ensamhet som plågat en klient som under
många år levde tillsammans med en man som kontrollerade och manipulerade henne. Det som
kvinnan blivit utsatt för problematiseras inte som psykiskt våld, och mannen kallas inte för
förövare. Istället uppmanar Bennich kvinnan att reflektera över hur hennes eget beteende
bidragit till att hon känner sig ensam.
Jag anser dock att bokens fördelar överväger dessa brister. Bennich lyckas genom sitt
professionella och samtidigt empatiska tilltal avdramatisera ensamhet som mänsklig erfarenhet
utan att bagatellisera vad det innebär att vara eller känna sig ensam. Ensamhet lyfts fram som ett
allvarligt och utbrett folkhälsoproblem som bör tas på större allvar av såväl hälso- och
sjukvården som av politiker. Samtidigt visar Bennich att det finns mycket som bokens läsare kan
göra för att bli mindre ensam - både på egen hand och genom att söka professionell hjälp. Boken
är således både angelägen och användbar, och jag kan rekommendera den till alla som någonsin
känt sig det minsta ensamma.