Jump to ratings and reviews
Rate this book

Det känns konstigt att vakna i sin egen säng

Rate this book
Birgitta Stenberg möter Charles Bukowski möter Linda Skugge

Jag älskar att skriva om snusk, verklighetens snusk, det som är pinsamt att prata om. Sophie Adolfsson

Det känns konstigt att vakna i sin egen säng, tycker huvudpersonen i Sophie Adolfssons debutroman. Och om det händer brukar det inte vara ensam. Det är 2010-tal, det är Stockholm och det handlar om en ung kvinna med en glupande aptit på alkohol och sex.

På jobbet som publikvärd på Dramaten står hon längst ner i den strikt hierarkiska rangordningen, både hos skådespelarna och hos den uppblåsta publiken. I Stockholms nattliv är hon en klubbdrottning och favoritstammis på innekrogarna.

Hon är kåt. Jämt. På jobbet på Dramaten, på natten när hon festar vilt och hårt i Stockholmsnatten. Full och hög och härlig raggar hon sex. Med samma intensiva sinnliga närvaro ger hon sig hän dagen efter, i stanken från sin bakfulla kropp, när hon njutningsfullt skrapar bort de torkade resterna av kroppsvätskor från skötet.

Att läsa Sophie Adolfsson är chockerande och samtidigt befriande. Vi är fortfarande ovana vid att en ung kvinnas sexualitet beskrivs som så rå och så naken, helt utan någon önskan att behaga. Det bryter på alla sätt mot föreställningen om kvinnan som ett offer. Men Sophie Adolfssons klubb-brud är heller inte alltigenom fri, hon måste kämpa mot ångest som alla andra, dessutom har hon en gammal ouppklarad kärlek som hon måste besegra. Men hon gör det på sitt alldeles eget sätt

Sophie Adolfsson är 25 år och bor i Stockholm. Hon arbetar som publikvärd på Dramaten och har ett förflutet som klubbarrangör. Hon är också frontfigur i artistprojektet Penelope.

260 pages, Hardcover

First published September 13, 2012

1 person is currently reading
26 people want to read

About the author

Ratings & Reviews

What do you think?
Rate this book

Friends & Following

Create a free account to discover what your friends think of this book!

Community Reviews

5 stars
3 (3%)
4 stars
11 (14%)
3 stars
20 (25%)
2 stars
32 (41%)
1 star
11 (14%)
Displaying 1 - 6 of 6 reviews
Profile Image for Erika.
683 reviews3 followers
June 9, 2023
Jag vet inte riktigt vad Sophie vill säga med denna boken? Vad har jag precis läst?
6 reviews
July 5, 2020
Denna bok förtjänar inte ens ett betyg! Trots att det är en liten tunn bok kändes det som att den var minst 600+ sidor lång. Det finns ingen handling överhuvudtaget, ingen karaktärsutveckling och saknar finess. Vad som står i beskrivningen av boken stämmer inte. Allt som händer i boken utgörs av slumpmässiga händelser och huvudkaraktären tar inget ansvar för sitt liv. 95% av boken saknar kausalitet och är mer skriven som en dagbok som någon fått för sig att ge ut till allmän beskådan. Vem Ärret är och vad han har gjort framkommer inte och han figurerar på högst tio sidor.

Boken gav mig huvudvärk och jag är förvånad att ett förlag ens gav ut boken. Hur någon ens kan tycka den här boken var bra övergår mitt förstånd. Mitt exemplar hamnade där den hör hemma - i en brasa.
Profile Image for Johanna.
165 reviews9 followers
May 28, 2017
En av de bästa, och äckligaste, böckerna jag läst. Kändes ibland mer äkta än verkligheten.
Profile Image for Mänsomläser.
251 reviews26 followers
April 11, 2014
Jag kan säga att efter att ha läst den här boken så tror jag inte längre – över huvud taget – att kvinnor är mystiska. Att titta sig själv i arslet i spegeln, att onanera på märkliga ställen, att pilla bort torkade flytningar ur könshåret – inte mystiskt. Jag önskar att jag hade läst den här boken när jag var femton.

Huvudpersonen, Anna, jobbar som publikvärd på Dramaten. På kvällarna är hon ute och festar och raggar, och som titeln antyder, ofta framgångsrikt. Ändå kan hon inte sluta tänka på sitt ex, Ärret.

Boken är skriven i jag-form, men ibland växlar hon till du-form, ofta när Anna är full och gör bort sig. Så här skriver hon efter en särskilt förnedrande kväll:

”Du vill bara ha tröst … Du vill bara ha någonting. Ett människotäcke.”



Ur boken:

Jag tänker på alla hundra liter sperma som runnit utför mina lår och plaskat mot marken. Jag tänker på att jag är så jävla rädd för vad jag ska göra med allt. Det finns folk runt mig, jag vet det, men jag står ändå här själv.
Profile Image for Anna.
199 reviews4 followers
April 17, 2013
I don't know what to say, exactly... In some ways, I could relate and was fascinated by how easily the author portrayed loneliness and that feeling of wanting more out of life. But it was also depressing and kind of gross. Angggssst.
Displaying 1 - 6 of 6 reviews

Can't find what you're looking for?

Get help and learn more about the design.