Dr. Sven Lindqvist was a Swedish author of mostly non-fiction.
He held a PhD in History of literature from Stockholm University (his thesis, in 1966, was on Vilhelm Ekelund) and a 1979 honorary doctorate from Uppsala University. In 1960–1961, he worked as cultural attaché at the Swedish embassy in Beijing, China. From 1956–86 he was married to Cecilia Lindqvist, with whom he had two children. He was married to the economist Agneta Stark since 1986. He lived in the Södermalm area of central Stockholm.
Jag sveptes med och jag förtrollades! Ett tidsdokument, ett människoöde. En jättesmart och välformulerad människas kärleksöde. Läste om formuleringar och bläddrade tillbaka för att få läsa igen. Jag förstår om man kanske tycker den är fånig, men om man struntar i att människor ÄR fåniga så får man något underbart.
En sorg att jag aldrig var kär under tonåren. Också en sorg att jag aldrig varit kär i någon som velat skriva brev men förhoppningsvis kan det åtgärdas. Väldigt ärligt och utlämnade om kärleken. Fin.
Jag visste inte att jag behövde läsa fler dagböcker som refererar till Götgatsbacken. Jag visste det ej, men tji jag fick.
“Jag hade köpt liljekonvaljer och öl, vi läste Björling” (s. 175).
“Du sa att det skulle vara något särskilt med Kjell Espmark. Egendomligt! Han tycktes mig helt ointressant. Men jag känner honom ju inte alls” (s. 222).
I Tara talade Claudia Galli så varmt om den här. Att hon som tonåring hittat den på loppis på Gotland, att hon fyllt exemplaret med marginalia och att den alltid finns med henne. Kanske har man mer behållning av den som ung, men det är onekligen en fin skildring av hur vi skapas i våra relationer.
Jag har läst om en mans kärleksliv. Författarens riktiga kärleksliv. En dagbok från att han är 13 år till han är 21. En större del av boken handlar om Cecilia, Ci, som senare blir hans fru. De träffas tidigt, går i samma klass och blir senare tillsammans och gifter sig.
Boken är framförallt bestående av dagboksutdrag och brev som han och Cecilia har skickat till varandra. Det är ganska intressant att läsa hur en 50-åring ser på sitt kärleksliv som ung.
Baksidan av boken yttrar:
"Jag har aldrig skrivit om kärleken. Jag tyckte inte att jag hade något väsentligt att säga om den. De flesta andra människor har mycket större och mera varierad erotisk erfarenhet än jag, som i mer än 30 år älskat en och samma kvinna... Ibland tycker jag att jag alltid älskat dig. Att jag är född till dig liksom till mig själv. På sätt och vis är det också så. Jag började leva först när jag vågade älska dig. Jag blev till när du äntligen såg mig och ville ha mig."
Boken är egentligen rätt fin. Det är hans vilsenhet och beundran av sin fru som gör boken ganska mysig att läsa. Han uttrycker även en rädsla av att förlora sin då flickvän flera gånger i dagboken och hur han aldrig kunde ta henne för givet på grund av det. Boken i sig, utan sin kontext, är en kärlekshistoria om hur han träffade sin fru och hur allting bara känns som det ska. På många sätt är denna bok en enda lång kärleksförklaring till sin fru.
Tyvärr finns det en elefant i rummet att diskutera som förstör eller iallafall komplicerar synen på boken, Sven Lindqvist men även bokens tema generellt. Boken ges ut 1981 och vårt nyfunna favoritpar ska om fem år, 1986, skilja sig. Samma år gifter Sven om sig. Efter 30 år hittar han en annan kvinna och lämnar sin fru.
Man blir nästan lite besviken av att han som "...föddes till att älska dig..." efter mer än 30 år kan bryta det. Boken går från en mysig sagolik kärleksförklaring till en alltför realistisk skildring av verkligen.
Den var riktigt bra, kunde bli lite långtråkig ibland dock. Bra perspektiv på ungdom, kärlek och sex från en annan tid, vi hade många intressanta diskussioner kring dåtid och nutid och vad som förändrats, såväl till det bättre som till det sämre
Förvånansvärt underhållande och väldigt charmig på ett alldeles eget sätt. Jag kunde inte sluta läsa, jag skämdes med Sven när han ibland skamset kommenterade sina ungdomsår och konfronterade sitt unga jags lögner, jag skrattade åt det jag själv kände igen mig i.