Dr. Sven Lindqvist was a Swedish author of mostly non-fiction.
He held a PhD in History of literature from Stockholm University (his thesis, in 1966, was on Vilhelm Ekelund) and a 1979 honorary doctorate from Uppsala University. In 1960–1961, he worked as cultural attaché at the Swedish embassy in Beijing, China. From 1956–86 he was married to Cecilia Lindqvist, with whom he had two children. He was married to the economist Agneta Stark since 1986. He lived in the Södermalm area of central Stockholm.
Jag sveptes med och jag förtrollades! Ett tidsdokument, ett människoöde. En jättesmart och välformulerad människas kärleksöde. Läste om formuleringar och bläddrade tillbaka för att få läsa igen. Jag förstår om man kanske tycker den är fånig, men om man struntar i att människor ÄR fåniga så får man något underbart.
En sorg att jag aldrig var kär under tonåren. Också en sorg att jag aldrig varit kär i någon som velat skriva brev men förhoppningsvis kan det åtgärdas. Väldigt ärligt och utlämnade om kärleken. Fin.
Jag visste inte att jag behövde läsa fler dagböcker som refererar till Götgatsbacken. Jag visste det ej, men tji jag fick.
“Jag hade köpt liljekonvaljer och öl, vi läste Björling” (s. 175).
“Du sa att det skulle vara något särskilt med Kjell Espmark. Egendomligt! Han tycktes mig helt ointressant. Men jag känner honom ju inte alls” (s. 222).
I Tara talade Claudia Galli så varmt om den här. Att hon som tonåring hittat den på loppis på Gotland, att hon fyllt exemplaret med marginalia och att den alltid finns med henne. Kanske har man mer behållning av den som ung, men det är onekligen en fin skildring av hur vi skapas i våra relationer.
Den var riktigt bra, kunde bli lite långtråkig ibland dock. Bra perspektiv på ungdom, kärlek och sex från en annan tid, vi hade många intressanta diskussioner kring dåtid och nutid och vad som förändrats, såväl till det bättre som till det sämre
Förvånansvärt underhållande och väldigt charmig på ett alldeles eget sätt. Jag kunde inte sluta läsa, jag skämdes med Sven när han ibland skamset kommenterade sina ungdomsår och konfronterade sitt unga jags lögner, jag skrattade åt det jag själv kände igen mig i.