En kvinna befinner sig på flykt. Med ett litet spädbarn tätt tryckt mot sitt bröst gömmer hon sig i en sommarstuga. Men oron över att bli upptäckt gör att hon liftar till Stockholm där hon lever som hemlös under några allt kallare månader.
Parallellt löper en annan berättelse om en kvinna som lever radhusliv med man och två barn. De har träffats på internet och skapat sig sin lilla idyll.
Så småningom går berättelserna ihop. Det finns ett före och ett efter.
Till en början finner jag huvudberättelsen fascinerande. Kalkylerandet som ska leda till perfektion, bilden av en helt vanlig människa med ett helt vanligt liv. Känslor avskavda, kontrollerade. Ett låtsasliv på riktigt. Fascinationen minskar visserligen alltmer, men det blir aldrig tråkigt.
Den andra delen av berättelsen, som är början till allt, går från att vara lagom dramatisk till att spåra ur fullkomligt. Obehaget växer i magen och jag läser med bävan vidare till sista sidan. Sedan vill jag helst glömma det jag läst, snabbare än kvickt.
Det är länge sedan en bok fick mig att må så dåligt.
Fantastisk bok med två berättelser ur två olika perioder i en trasig kvinnas liv. Porträttet hur hon försöker, i teorin, göra rätt och bli vanlig är rörande och sorglig. Hennes flykten det stulna barnet är spännande och att få ta del av hur tankarna och handlingarna blir mer och mer förvirrande är superintressanta. Jag vill veta mer!
Det här är bra! Jag gillar den inte lika mycket som Nordins ungdomsböcker - men det är å andra sidan svårt att gilla några böcker lika mycket som jag gillar dem :-) Berättelsen är mörk och bitvis jobbig att läsa - på ett bra sätt