I lugn och avskildhet på en privat skärgårdsö tänkte de fyra kvinnliga musikerna i Furiosokvartetten spela in Stenhammars sista stråkkvartett. Men när Louise Armstahl skadar handen och upplåter ledarplatsen åt sin nära vän världsviolinisten Raoul Liebeskind rubbas maktbalansen inom kvartetten.
Som musikaliska stämmor flätas nya och gamla intriger ihop, underblåsta av den passionerade kammarmusiken som driver fram händelserna till det oundvikliga slutet.
Det blir starka Djursholmskommissarien Ebba Schröders svåra uppgift att reda ut vad som verkligen har hänt ute på ön. Motiv och skuld både stärker och splittrar kvartetten när deras konflikter skärskådas.
Libro fondamentalmente noioso, che non rispecchia affatto le promesse della copertina. Trama poco realistica, personaggi banali e tutto sommato anche antipatici. Lui poi, Raoul, davvero pessimo. Inoltre, come se non bastasse, la musica c'entra davvero poco, per non dire nulla. I protagonisti sono musicisti che si chiudono in un'isola sperduta per registrare un disco non significa, ok, ma questo non è parlare di musica. E il libro non me parla, più che altro cerca di scavare, e lo fa malamente, nei caratteri dei personaggi che risultano comunque noiosi e poco variegati. Thrill inesistente, zero suspence e nessun piacere nella lettura.
Bortkastad läsning. Att se ett avsnitt av valfri såpa hade varit bättre. En helt osannolik soppa triangeldrama i kvadrat med osannolika händelser efter varandra. Det finns bättre deckare. Det finns bättre sexskildringar. Det finns bättre romaner. Fick inte ut ett smack av att läsa denna bok, tyvärr. Rekommenderas ej.
First part with the love plot is such a crap I almost can't read... Four women and one man which is so unbelievable amazing and exciting that all women go mad after a few hours. REALLY UNBELIEVABLE. Sorry, but such a (hu)man being doesnt exist. The crimi part after is much better. But the theme... OMG. Never more.