Jessica Landberg's Reviews > Dödsviskaren

** spoiler alert ** Det var länge sedan jag läste de två tidigare böckerna så jag hade glömt en hel del och det tog därför ett tag att komma in i boken. Den här gången lyssnade jag också, så det blev en lite annorlunda läsupplevelse. Varken bättre eller sämre, bara annorlunda. Det lite egna språket blev tydligare i uppläsning, tycker jag, och även det tog en stund att vänja sig vid.

Jag gillar verkligen Naevas utveckling i den här boken. Henne hade jag minst minnen av, men hon kom att bli min favoritkaraktär. Hon går i sin systers fotspår och blir, trots sina egna tvivel och farhågor, en bra ledare och krigare. Iszaelda fortsätter att vara kylig mot Akares och påstår att hon inte älskar honom längre, trots att motsatsen är tydlig. Det blir faktiskt ganska tröttsamt; varför kan de inte bara erkänna sin kärlek och sluta tjafsa?! Boken känns också lite för lång och utdragen, jag hade gärna sett den kortas av med ett par timmar.

Den första boken är fortfarande min favorit, men har man läst den så vill - och bör - man förstås läsa hela trilogin. Vet inte om jag kommer sakna karaktärerna nu när det är slut, jag känner mig rätt tillfredsställd, men skulle det dyka upp en bok om Iszaeldas och Akares dotter (dödsviskaren!) så skulle jag nog vilja läsa den!