Allt för Bodil är den tredje och avslutande delen i trilogin Nattvak. De tre delarna kan läsas var för sig, men i den här tredje delen vävs berättelseAllt för Bodil är den tredje och avslutande delen i trilogin Nattvak. De tre delarna kan läsas var för sig, men i den här tredje delen vävs berättelserna ihop, och jag rekommenderar att läsa serien från början.
I den första delen, Lite död runt ögonen, kommer vi in i berättelsen två år efter att fyraåriga Bodil hittat sin mamma död. Bodils pappa Arto tvingar sig själv att ta sig ur sitt missbruk för att ensam kunna ta hand om Bodil, men det är svårt att ändra på invanda beteenden med kriminalitet, våld och lögner. I uppföljaren, Som natten, skildras livet ur den tjugoåriga Asynjas perspektiv, som försöker skapa ett liv med trygghet och kärlek för sig, Eddie och den lilla dottern Snäckan. Utan att ha insett konsekvenserna, dras hon in i ett lokalt kriminellt nätverk och bär de droger som Eddie säljer på sunkbarer och klubbar. De lever ett liv där missbruk, hot och våld tillhör vardagen.
Nu är vi tillbaka hos elvaåriga Bodil och Arto. Utanförskapet i förhållande till klasskompisarna och deras föräldrar lyser igenom redan på skolavslutningen. De andra barnen står på skolgården tillsammans med sina familjer, men Bodil står ensam. Arto arbetar sent sex kvällar i veckan. Dels i köket på vännen Dittes bar, dels som flyttkarl. Ränderna går inte ur, vare sig Arto vill eller inte. Han umgås med kriminella vänner och dras återigen in i brottslighet när Rune vill ha hjälp med att hämta och leverera väskor i industriområden och lagerlokaler. Det saboterar för Arto och Bodil, men på samma sätt som Rune var lojal och tog Artos rygg när han tillfälligt föll tillbaka ned i kriminalitet, ställer Arto upp för Rune.
Bodil smider planer för sommarlovet med bästa vännen, men mellan raderna förstår man att hon kommer att bli sviken av både jämnåriga och vuxna ännu en gång. Hon hänger runt, snattar godis i butiker och är ute med sin skateboard till sent på nätterna. Omgivningen ser vad som sker, men den som borde se och bry sig är Arto, och han är ständigt upptagen med annat.
”Så länge hon kunde minnas hade hon vetat att han inte var som andra föräldrar. Att han saknade något viktigt. Som om han varken klaffade med världen eller hur en vuxen borde vara. Med honom var det som om livet krympte ihop, och det slutade inte krympa, utan blev mindre för varje år.”
Bodil är väldigt nära att råka riktigt illa ut, och när hon en natt blir vittne till ett sadistiskt överfall gör hon det. Trådar från de tidigare böckerna plockas upp och de olika levnadsöden som skildras i den här Stockholmstrilogin vävs i och med det samman på ett väldigt trovärdigt och självklart sätt. Det är sällan det görs så skickligt som i Allt för Bodil. Jag är imponerad.
Språket är som i de tidigare delarna i serien rakt och fåordigt, och innehåller en jargong som bidrar till att göra berättelserna trovärdiga och sannolikt väl speglar verklighetens Bodil, Arto, Rune, Ditte och de andra. De är hemmastadda i den verklighet som är deras, och jag lider med dem allihop. Framför allt med Bodil som inte erbjuds något annat alternativ än att växa upp i den här miljön. Jag tänker på hjärnforskning som visat att pannloben som styr konsekvenstänk inte är fullt utvecklad förrän man är tjugofem-trettio år. Hamnar man snett och i fel miljö innan dess, hinner vanor och umgänge etableras, och det blir svårt att göra om och göra rätt.
Man skulle kunna tro att det är tung läsning, men David Ärlemalm har en fingertoppskänsla för vad som är lagom nivå av mörker för berättelsen. Det hemska varvas med värme, omtanke, hopp och faktiskt även humor.
En av mina favoritförfattare är Per Anders Fogelström. Hans Stad-serie skildrade de människor som levde i Stockholm från 1860 och framåt. Han beskrev Stockholms historia ur arbetarnas perspektiv, hur de lämnade landsbygden för att flytta till staden och arbeta i hamnar, på byggen och i fabriker, hur de bildade familj och kämpade för en dräglig tillvaro. De människor som Fogelström skildrade hade drömmar som inte så ofta överensstämde med hur verkligheten såg ut, men de gav inte upp hoppet om att livet någon gång skulle bli bättre.
Så är det för de människor som lever, älskar, kämpar och dör i David Ärlemalms romaner. På samma sätt som Fogelströms Stad-böcker blivit svenska klassiker som skildrar delar av vårt samhälle, förtjänar Ärlemalms serie Nattvak att bli det....more
Jag minns inte ens när jag köpte den här boken, men det var säkert tio år sedan. När någon tipsade om den på Instagram blev jag återigen nyfiken, och Jag minns inte ens när jag köpte den här boken, men det var säkert tio år sedan. När någon tipsade om den på Instagram blev jag återigen nyfiken, och lade till den till min boktrave med 23 böcker som jag vill läsa under 2023.
Mia Fredricksens man, Boris, meddelar utan vidare diskussion att han behöver en paus. I själva verket har han förälskat sig i en tjugo år yngre fransyska på arbetsplatsen, och vill ägna sig åt henne istället för den åldrande kvinna han varit gift med under trettio år. Han vill dock fortsätta att hålla kontakten med Mia, men på hans villkor, utan att ge någon förklaring till uppbrottet.
Mia bryter samman totalt och hamnar tillfälligt på en rättspsykiatrisk avdelning under diagnosen kortvarig reaktiv psykos; ”ordentligt galen men inte under så lång tid”. Boris flyttar ihop med Pausen, och Mia reser till den lilla avkrok där hon växte upp. Hon umgås med sin 87-åriga mamma och de andra kvinnorna i mammans vänkrets på äldreboendet och hon leder en poesigrupp för ungdomar. Efter en tid inser Mia att hon har det bra, hon trivs med både människorna hon umgås med och i miljön. Hon går sakta vidare.
Det här är en berättelse som handlar mer om inre utveckling än yttre. När boken är slut har alla påverkats av varandra och i sig själva, både tonåringarna i poesigruppen, Mias mamma och hennes väninnor, grannfamiljen, Mias man och Mia själv.
Jag ville verkligen tycka om den här boken och sättet den är skriven på, men trots att jag noterade intressanta tankar, vändningar och insikter gång på gång med rosa post-it-lappar, förblev karaktärerna otillgängliga och fastnade inte hos mig. Berättelsen är en klok och filosofisk betraktelse av relationer på olika nivåer, och läser man den som sådan är det en fin och varm betraktelse. Ibland litet för utsvävande och rörig, men sammantaget välskriven. Om slutet kan man nog tycka väldigt olika, jag blev inte överförtjust. ...more
Jag har höjt varenda en av Pascal Engmans spänningsromaner till skyarna. Hans romaner är alltid otroligt välskrivna, både vad gäller berättelsens upplJag har höjt varenda en av Pascal Engmans spänningsromaner till skyarna. Hans romaner är alltid otroligt välskrivna, både vad gäller berättelsens upplägg och språket. Det märks att det ligger mycket tid och arbete med efterforskningar och faktakontroller bakom berättelserna. Han skildrar människorna och deras vardag bakom högaktuella samhällsproblem på ett sätt som berör och skakar om. Tempot brukar alltid vara högt, och så är det ju så olidligt spännande!
I de tidigare romanerna i serien med polisinspektör Vanessa Frank byggdes historierna upp kring incelrörelsen, islamism, olaglig organhandel, droghandel och gängkriminalitet. Den här gången är temat fotboll och onlinebetting, en marknad som omsätter miljarder och åter miljarder och som därför också drar till sig och skapar kriminella nätverk som ägnar sig åt matchfixning, hot och våld mot spelare, domare och deras anhöriga. Ännu ett samhällsaktuellt och intressant ämne utgör således stommen för Pascal Engmans senaste spänningsroman.
Vanessa återvänder till polisen efter en kortare timeout, och erbjuds arbete som utredare av ett mord på Grova brott City. En tjugotvåårig blond och vacker kvinna, gift med en av landets och världens bästa fotbollsspelare, har avrättats på nära håll med en kula i pannan i parets egen lyxvilla på Lidingö. Parallellt utsätts en ung och mycket lovande fotbollsspelare i AIKs A-lag för utpressning och hot om våld om han inte spelar som han blir tillsagd i nästa match. Samtidigt jagas han av agenter som säger sig vilja hjälpa honom att nå fotbollens elitnivå. En mentalt trasig lärarinna kämpar för att orka hålla ihop när hon plötsligt och oväntat får stöd av en okänd man. Vanessa Frank och hennes kollegor följer spår efter spår, men en okänd variabel, X, som kan hjälpa dem att knyta samman alla trådarna, och förklara kriminalgåtan, gäckar dem.
Jag har läst alla böckerna i serien och även Pascal Engmans första och helt fristående kriminalroman, Patrioterna, så kanske har jag börjat förstå författarens sätt att bygga upp en historia. Tidigt misstänkte jag det övergripande upplägget för historien och sanningen kring flera av berättelsens centrala karaktärer. Riktigt säker var jag dock aldrig, inte förrän vid upplösningen i slutet av boken.
En återkommande parallell historia genom serien är relationen mellan Vanessa Frank och hennes sidekick, Nicolas Paredes. Han arbetade under flera år som elitsoldat innan han flyttade tillbaka till Sverige och då lärde känna Vanessa Frank. Under den tid vi lärt känna honom har han arbetat som som flyttkarl och sedan som säkerhetskoordinator, det vill säga livvakt, och därefter på ett slakteri. Nicolas och Vanessas vägar möts under varje utredning, då deras liv och de brott Vanessa utreder sammanflätas med varandra. I den här boken utbildar Nicolas sig till polis och jag hoppas inför nästa del i serien att han och Vanessa får möjlighet att arbeta tillsammans som kollegor.
Relationen mellan Vanessa och Nicolas har hela tiden varit komplicerad. De älskar varandra och är för varandra en av de få riktigt nära och viktiga personerna som alltid finns för varandra när det behövs. Ändå kan de inte bestämma sig för hur de vill ha det, och sneglar på och träffar andra. I början var det litet charmigt med deras osäkerhet och sårbarhet, att inte våga följa sina känslor för varandra. Men nu börjar det bli tröttsamt. Båda behövs för dynamiken i serien, och jag tycker inte att det skulle vara till nackdel för serien om de blev ett par både privat och i arbetet, snarare tvärtom. Jag skulle inte heller ha något emot om särskilt Vanessa återgick till att uppträda känslomässigt stabilt, som i de två tidigare delarna i serien.
Till skillnad från tidigare böcker i serien, upplever jag den här som ibland onödigt detaljerad och omständlig på ett sätt som inte för handlingen framåt eller skapar ett större djup åt karaktärerna. Jag har blivit bortskämd med att alltid bli berörd av karaktärernas öden i Pascal Engmans böcker. Jag brukar känna en viss förståelse även för antagonisternas motiv och val, trots deras vidriga handlingar, och har känt mig ledsen på riktigt över att de försatte sig i så livsfarliga situationer utan någon väg ut. Den här gången var det den välskrivna kriminalhistorien som höll kvar mitt intresse.
Jag vet nu betydligt mer om fotbollsvärlden och dess baksidor än jag gjorde innan jag läste X. Jag kommer att se på fotbollsmatcher på ett helt annat sätt. När en fotbollsspelare faller eller fäller någon annan, eller om en spelare drar av sig tröjan efter ett mål, kommer jag direkt tänka: matchfix! Han är säkert utsatt för hot och utpressning!
För övrigt gillar jag omslagen som håller ihop hela serien, med rök, eld och skummande vatten på omslagen och titeln i guldtryck. *
Synpunkter från diskussionen på mitt konto på Instagram:
Annika @enlundabosbetraktelser: "Jag håller i mångt och mycket med dig. Men eftersom jag i mitt tidigare jobb kommit väldigt nära matchfixning och haft nära inblick i den kriminella världen fann jag boken väldigt trovärdig. Den kunskap jag har om ämnet gjorde att jag var väldigt förlåtande med vissa andra brister i boken."
Mitt svar: "Böckerna i serien är otroligt välskrivna på många sätt. Jag har tidigare tyckt att djupet i karaktärerna, samhällsrelevansen och kriminalhistorien i sig står på tre lika stadiga ben. För mig väger karaktärsbeskrivningar tungt, även i kriminalromaner, jag vill beröras; glädjas och lida med karaktärerna. Det har jag alltid gjort tidigare när jag läst Pascal Engmans böcker, men för mig hade X tappat den delen, och hade fokus på ämnet. Jag berördes av den unge fotbollskillens liv och öde, men övriga blev jag mest irriterad på. Framförallt på Vanessa Frank."
* Ditte @ditteakker: Har läst boken och även den här tyckte jag var riktigt bra! Du har verkligen skrivit en fin recension...more
Elizabeth Strout har skrivit två böcker tidigare om Lucy Barton. Den första boken, Mitt namn är Lucy Barton, handlade om att ha kraft att bryta sig loElizabeth Strout har skrivit två böcker tidigare om Lucy Barton. Den första boken, Mitt namn är Lucy Barton, handlade om att ha kraft att bryta sig loss och skapa sig en bättre framtid, men också om att inte ha den styrkan, och hur det påverkade familjens och framför allt Lucys vägval och liv. Men mest handlade det nog om att hur kärlek kan vara bristfällig, men ändå finnas där i någon form. Och om hur man som vuxen inte kan skapa sig en lycklig barndom, men man kan försonas med den och förlåta.
I den andra boken, Vad som helst är möjligt, återvände Lucy Barton efter sjutton år till sitt barndomshem som en välkänd och framgångsrik författare för att träffa sina syskon. När de träffades väcktes minnen till liv från den barndom de delat, men upplevt och hanterat på helt olika sätt. Samtidigt som de stod varandra så nära och kände varandra så väl, blev det uppenbart att de var främlingar för varandra.
I den här tredje boken i serien, har Lucy nyligen blivit änka och tvingas hantera den ensamma sorgen och livet utan sin älskade man och själsfrände. En dag hör William av sig. William, som hon levde tillsammans med under nästan tjugo år och som är far till de två gemensamma döttrarna. De har fortsatt att vara vänner under alla år, och han ber henne följa med på en resa. Han har gjort ett DNA-test och upptäckt en för honom osannolik och dold familjehemlighet. William och Lucy lämnar New York och beger sig på en road trip till Maine.
Berättelsen i sig är spännande, jag vill dock inte avslöja mer än så här om handlingen, men framförallt är det relationen mellan William och Lucy som gradvis blir tydligare, både för mig och för dem, som gör mig nyfiken. Trots sina senare äktenskap har de självklara och starka band till varandra som gör att de är varandras trygghet i livet. För Lucy blir resan inte bara en resa bokstavligen, hon inser saker om både William, sig själv och om deras relation som förändrar henne. Som sextiotreåring kan hon nu se helheten av det som var, och sätta in saker som sagts och gjorts i sitt större sammanhang som skapar förståelse. Hon som trodde att hon var svag, är kanske den som egentligen alltid var den starka. Och tryggheten hon tidigare alltid kände att hon fann hos William, kanske egentligen kom från henne själv.
Elizabeth Strout är en av mina favoritförfattare. Hennes främsta styrka är förmågan att med få och subtila meningar lyckas fånga människornas verkliga och innersta känslor, bakom den fasad som de försöker upprätthålla. Genom nedtonade men träffsäkra skildringar av dessa ganska vanliga människor, dels genom deras handlingar, dels genom dialoger, tecknas deras verkliga karaktärer och insikter om livet.
”Det fanns tillfällen medan vi var gifta när jag avskydde honom. Jag såg, med liksom en fadd flaga av fasa i bröstet, att han, med sin behagliga distans, sina milda ansiktsuttryck, var otillgänglig. Men värre än så. För under hans upphöjda trevlighet lurade en barnslig vresighet, en surmulenhet som flimrade över hans själ, en rultig liten pojke med trutande underläpp som skyllde på än den ene, än den andre.”
Lucy Barton berättar historien som om hon pratar med en nära vän. Samtalet hoppar ibland hit och dit, precis som vid samtal. Ibland blir det litet märkligt och litet stolpigt, men det skapar en förtrolighet och ett personligt anslag som gör att jag känner mig närmare berättelsen än jag annars antagligen skulle göra: ”Det var som om någonting föll djupt inom mig, och jag sa ingenting om det. Men jag har aldrig glömt det. Då tänkte jag: Nåja, han är åtminstone ärlig. Men vi var med om sådana där överraskningar och besvikelser med varandra, det är det jag menar.”...more
Detta är den fjärde delen i serien om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som i första delen återvände till det fiktiva Doggerland efter att [image]
Detta är den fjärde delen i serien om kriminalinspektör Karen Eiken Hornby, som i första delen återvände till det fiktiva Doggerland efter att ha upplevt en stor personlig tragedi, och som på sitt eget ganska kärva sätt, och alltid genom att själv råka illa ut, klarar upp olika brott som sker inom ögruppen.
Jag har tidigare upplevt samma mysrysiga känsla för miljöskildringarna som för dem i Peter Mays kriminalromaner som utspelar sig på Yttre Hebriderna utanför Skottlands västkust, och miljöbeskrivningarna har tveklöst bidragit till stämningen i böckerna.
Om Doggerland fanns skulle jag vilja resa dit för att själv få höra ljudet från havet och uppleva det blåsiga, karga och klippiga landskapet på nordligaste Noorö och de frodiga våtmarkerna och det rika fågellivet på den sydligaste ön Frisel. Men Doggerland finns tyvärr inte, och i den här tredje delen i serien får jag inte heller samma känsla av att befinna mig på den unika ögruppen. Jag upplever också att fokus nu har förflyttat sig ännu mer mot det privata planet, till karaktärernas liv vid sidan av arbetet inom polisen, och det intresserar mig inte särskilt mycket. Inte heller mordhistorien förmår fånga mitt intresse som tidigare. Vad jag gillar är det långsamma tempot, där jag som läsare har en rimlig chans att följa med i alla turer i mordutredningen; intervjuer av misstänkta, teknisk bevisning och analyser.
Den femte delen i serien kom ut i handeln tidigare i år. Jag vill inte ge upp om den här serien och kommer att läsa även den femte delen. Jag hoppas att det då är en bättre jämvikt mellan mordhistorien och karaktärernas privatliv....more
En brand rasar i Malibu, som så många gånger tidigare. Den här gången är det hos Nina Riva, ett av de fyra syskonen som lever lyxliv i Malibu, [image]
En brand rasar i Malibu, som så många gånger tidigare. Den här gången är det hos Nina Riva, ett av de fyra syskonen som lever lyxliv i Malibu, i ett stort hus på en klippa alldeles vid havet och stranden, och som håller i den mest omtalade festen genom Los Angeles historia. Den som startar branden är en person som är van att starta bränder och sedan bara lämna. Uttrycket är även metaforiskt. I slutet av berättelsen får vi svaret på varför branden uppstår, och trådarna knyts ihop.
Branden och den beryktade festen lyfts fram inledningsvis, och en av historierna utspelar sig under det år, den kväll och natt som festen hålls, år 1983. Vi får veta att festen urartar redan vid midnatt, och klockan sju på morgonen står hela kustlinjen i brand.
Parallellt med historien som utspelar sig 1983 berättas genom tillbakablickar historien om hur June och Mick träffades. Mick som sökte en kvinna som kunde vara hans lojala stöd i livet samtidigt som han satsade på att bli en världsberömd artist. En kvinna som var snäll och omtänksam, och som aldrig höjde rösten. Han valde June. För June var det inget val, för henne var det fritt fall. Och så blev det i dubbel bemärkelse.
Mick börjar sin klättring på karriärstegen och köper ett hem på stranden, som June alltid drömt om. Hon får sin dröm uppfylld om två handfat bredvid varandra i badrummet. Hon behöver inte heller längre arbeta i föräldrarnas lilla restaurang. Och hon blir gravid med deras första barn, dottern Nina. Livet är idel lycka. Ett år efter Nina föds sonen Jay. Kort därpå kommer en kvinna och knackar på, och lämnar en son som är jämngammal med Jay i Junes armar. Relationen mellan June och Mick är ömsom fantastisk då Mick under perioder är en närvarande och ömsint make och far, ömsom förödande för June och för barnen.
Under den omtalade festen 1983 ställs Ninas och de andra syskonens livsval på sin spets, liksom Micks. Dagen efter festen har mycket förändrats för dem allihop.
Jag tycker mycket om den här typen av berättelser, med tillbakablickar som successivt ger en tydligare bild av hur allt började, hur det utvecklade sig och hur det blev, och inte minst hur de olika karaktärerna utvecklas. Malibu Rising är en typisk relationsroman och som sådan välskriven och både fängslande och gripande. Det djupare budskapet är kanske att till syvende och sidst är det inte de ytliga attributen som ger lycka, utan att vara trygg i den man är och att både ge och få från människor som står en nära.
Det här är en insiktsfull och trovärdig berättelse med mycket värme och djup under den lyxiga fernissan av kända och vackra människor, surfingliv och bikinimodellande. Författaren skildrar de olika personerna så att jag känner sympati med nästan allihop.
Malibu Rising har legat på flera bästsäljarlistor och röstades förra året fram som vinnare i The Goodreads Choice Awards i kategorin Bästa historiska fiktionsroman och det planeras, om den inte redan är på gång, en teveserie baserad på berättelsen.
Vilken perfekt titel på en bok som handlar om att lämna storstadslivet för att bli en självförsörjande småbrukare på en liten gård i Sörmland. Att flyVilken perfekt titel på en bok som handlar om att lämna storstadslivet för att bli en självförsörjande småbrukare på en liten gård i Sörmland. Att flytta till landet är verkligen en konst, i betydelsen konststycke, svårighet, förmåga. Och det skildrar författaren på ett både inspirerande, humoristiskt och realistiskt vis utifrån sina egna erfarenheter.
Anders Möller berättar så att man verkligen känner den där karaktäristiska energin och glädjen man har när man drar igång ett stort projekt som länge varit en dröm. I hans fall förverkligade han drömmen då han för tio år sedan flyttade till en enslig gård med renoveringsbehov för att leva närmare både djur, natur och sig själv. Bortom storstadens anonymitet och stress. Och helst av allt bli självförsörjande av det han kan framställa på gården.
”Från att ha levt i en ombonad lägenhetstillvaro där enda ansvarsområdet i princip var ytskikten så var jag nu förvaltare av en liten bit av planeten. Ett litet stycke mark där jag hade ambitionen att lämna den vidare i bättre skick till kommande generationer. Dessutom ett antal byggnader och olika system jag behövde sätta mig in i, som avlopp, trekammarbrunn, fasadmålning, skötsel av grusväg och trädfällning.”
Han blir snart varse att livet på landet inte bara är vackra solnedgångar och stjärnklara natthimlar som inte försvinner i gatlyktors sken. För att hålla en gård i skick krävs att man hela tiden håller efter och renoverar. Och nästan allt han drar igång för med sig oväntade problem. Lever man i en storstad kan man specialisera sig och fokusera på att spela fagott på sin fritid om man så vill. Man kan, som författaren beskriver det, plocka trillingnöten ur livets chokladask. Men på landet, och särskilt om man har en gård, måste man kunna litet om mycket och ta itu med problem av många olika slag när de dyker upp.
Författaren lät gräva en damm för att ha kräftodling, och hamnade direkt i regelverkets och byråkratins vindlingar. Kräftodlingen är väl det projekt som tycks ta minst arbetstid i anspråk när kräftodlingen väl är etablerad. Han har en luftpump för syresättning av dammen och matar kräftorna med foderärtor en gång i veckan under sommaren. Min pappa grävde också en damm och startade kräftodling. Jag kan däremot inte minnas att jag någonsin åt någon kräfta från odlingen, så det projektet gick antagligen inte så bra.
Författaren bestämmer sig sedan för att odla rabarber och göra egen rabarberglögg, och han plockar blåbär och gör egen blåbärssylt. Rabarberglöggen blir en succé på framförallt julmarknader. Men såklart var vägen dit kantad av problem som måste lösas. Han tvingades omformulera sin plan från att själv hålla i hela produktionsledet, från plantering av rabarber till färdig glögg, till att fokusera på att koka och sälja glöggen. Att koka blåbärssylt och hälla upp sylten på burkar till försäljning låter inte alltför svårt. Anders Möller hade läst att sylten skall vara 100 grader när man häller den i glasburkar och försluter locken. Han tänker fritt, och kommer fram till att det måste vara ännu bättre om sylten är 120 grader. Det är det inte. Sylten kokar i burkarna, locken flyger upp och sylten stänker ned hela köket.
Anders Möller gör många jämförelser med litteraturen. Han följer till exempel inte de riktlinjer som påstår att ved måste torka två år innan man kan elda med den. Han litar istället på de fuktmätningar som Lars Mytting hänvisar till i sin bok Ved, och som förespråkar kortare torkningstid. Han nämner Ivar Lo-Johanssons roman Godnatt, jord (en av mina favoriter) om statarlivet och förhållandet till storbonden, och Ian Fleming, som i boken ”From Russia with love” skrev att James Bonds frukost i London alltid innehöll ett chokladbrunt maranägg serverat i en mörkblå äggkopp med guldrand. Han hänvisar även till filosofen Rosseau och författaren Thoreau, som båda var kritiska mot det framväxande moderna samhället och hade som ideal att leva i lycklig harmoni med naturen. Rosseau och Thoreau var dock rikemän som kunde leva lyxigt under tiden de levde efter sina ideal. Thoreaus mamma kom med smörgåsar och hämtade samtidigt tvätten. I takt med egna erfarenheter av att leva enkelt och nära naturen, omprövar Anders Möller synen på Thoreau.
Vi får följa författarens olika affärsidéer som innebär både framgångar och misslyckanden, men alltid enormt mycket arbete. Han filosoferar kring vad längtan till landet kan bero på och hur det kan bli när drömmen om att leva nära naturen och att följa årstidsväxlingarna på nära håll förverkligas. Till sist beskriver han hur han själv tvingades anpassa sina drömmar till den verklighet han lever i, och om att få en bra tillvaro på landet.
Jag är van att leva på landet, och trots att jag missar mycket av sådant jag är intresserad av och som finns i storstäder, vill jag bo på landet. Men även jag drabbas av stunder av tvivel ibland. Trots att jag inte försöker bli självförsörjande på att bruka mark eller vara djurbonde. Livet på landet är ofta en utmaning. Vi har haft besökare som undrat hur det kan vara totalt becksvart utomhus; var är gatlyktorna..?. I en storstad kan du en stressig dag fräsa ilsket åt någon, men dagen efter är det ingen som minns varken det eller dig. Beter du dig däremot illa på landet minns man det i generationer, och det spiller dessutom över på dina släktingar. Här ute var det en gång en man som klippte gräset i vit skjorta. Det spred sig som en löpeld och snart mindes ingen hans riktiga namn, han var för all framtid ”snobben”, och hans döttrar blev således ”snobbens döttrar”. En fördel med att vara landsortsbo när man reser utomlands, är att det sitter i ryggmärgen att hälsa på dem du möter. Utomlands tillhör det umgängesvett att hälsa på personalen när du går in i en butik eller på en restaurang, och att tacka när du går. Prova, så skall du få se vilket trevligt bemötande du får!
All heder till de som orkar fortsätta att förvalta jorden, odla och framställa den mat vi andra sedan får tillgång till. Livet som lantbrukare och djurbonde är utmanande. Den ständiga oron över om värmen kommer att hålla i sig så att varken spannmål eller hö växer, eller om det tvärtom regnar för mycket, så att skörden blir för liten för att räcka till och ge någon inkomst det här året. Det dröjde till långt efter att mina föräldrar slutade som jordbrukare, innan jag kunde slappna av och inte oroa mig för vädret.
Våren kom, och drivan smalt av tegen, och med den flöt hälften bort av brodden; sommarn kom, och fram bröt hagelskuren, och av den slogs hälften ned av axen; hösten kom, och kölden tog vad övrigt. Ur ”Högt bland Saarijärvis moar” av Johan Ludvig Runeberg
Jag tycker väldigt mycket om Anders Möllers bok, Konsten att flytta till landet. Läs den om du drömmer om att flytta ut på landet och bli självförsörjande på ägg och grönsaker. Den här dagboksliknande handboken kommer att hålla dig mycket närmare verkligheten än många gemytliga teveproduktioner som gärna skapar en drömmig, rosa bubbla av livet på landet. Författaren försöker inte dölja de misstag han gör, vilket skapar trovärdighet till skildringen. Jag gillar också författarens intellektuella sätt att ta sig an praktiska projekt, och hur han inte sällan till slut måste be grannarna om hjälp. Det är stor igenkänning i mycket av det han skildrar, men också en del fniss åt ett ibland ganska naivt och självsäkert tillvägagångssätt, och alltid sympati med hur det till slut går.
Tips. Författaren har en youtubekanal; Anders på landet, där han i ett par hundra videos visar sin verklighet utan att redigera bort sina misstag. Han har också en blogg; Från Stockholm till vägens slut, med över tusen inlägg....more
Som en riktig man är en lågmält berättad vardagsnära historia som stil- och innehållsmässigt får mig att tänka på Agnes Lidbecks roman, Finna sig, om Som en riktig man är en lågmält berättad vardagsnära historia som stil- och innehållsmässigt får mig att tänka på Agnes Lidbecks roman, Finna sig, om en kvinnas vardag under småbarnsåren. Precis som Lidbecks roman handlar Som en riktig man om hur huvudpersonen försöker leva upp till omgivningens förväntningar, och längtar efter att bli sedd och älskad, med skillnaden att det nu är småbarnslivet ur en mans perspektiv som skildras. Och med en rejäl twist.
Johan och Sara väntar barn och Johan oroar sig för att hamna i den klassiska mansfällan. Börja arbeta deltid, ta alla vab-dagar, halka efter lönemässigt, stå för den mesta markservicen, förfalla kroppsligt och att Sara skall ledsna på honom. När Elsa har fötts tar Johan huvudansvaret, i praktiken hela ansvaret, för både Elsa, familjen och att bjuda in till och arrangera middagar, kalas, julaftnar och midsommarfester. Han lever så som han drömt om hela sitt liv. Men stressen och ångesten ökar successivt i takt med för litet sömn, för stort ansvar och för litet känslomässig närhet med Sara.
Efter drygt ett år skolas Elsa in på förskolan och Johan går ned i arbetstid för att kunna fortsätta att ha huvudansvaret för barn, familj och hem. Men deltid innebär inte att arbetsuppgiften blir färre, snarare att de nu måste bli klara på kortare tid. Samtidigt arbetar Sara ännu mer än tidigare och Johan tvingas försöka klara pusslet med barn och arbete ensam. Det blir sakta värre.
Som en riktig man är en oerhört träffsäker samtidsskildring med en ögonöppnande twist. Att växla de traditionella könsrollerna under småbarnsåren är ett smart drag och blev en lätt chockartad upplevelse, eftersom snedfördelningen blev så mycket tydligare. Som när författaren skildrar hur kvinnor visserligen också gärna arrangerar exempelvis resor. Men vid närmare eftertanke är det då oftast lyxigare resor, bara för dem själva som par. Men så fort det finns en social aspekt med, som att bjuda in till middagar, kalas, julaftnar, midsommarfester, är det oftast männen som är projektledare.
”Ni män kan väl snacka ihop er och ordna något som funkar för alla”, hette det ofta. ”Ni är bättre på det, och ni brukar ju få till det till slut, hehe.” Ibland kunde Sara till och med lämna över telefonen till Johan mitt i ett samtal efter att hon sagt: ”Oj, du jag har inte koll på det. Men prata med Johan, han vet nog.”
Trots att jag tycker att jag är väl medveten om den klassiska könsuppdelningen mellan män och kvinnor, blev jag väldigt berörd när det skildras på det här sättet. Det säger en hel del om hur strukturer och beteenden blir normaliserade och accepterade utan vidare reflektion i ett samhälle.
Som sagt, en fascinerade bok. Den skulle kunna vara ett inlägg i jämlikhetsdebatten, samtidigt som den är en insiktsfull och fängslande skildring av hur livet kastas omkull och våra invanda roller förändras när vi blir föräldrar....more
Man får liksom inte nog av Emma Hambergs livsglädje, man vill bara ha mer. Så, efter att ha läst hennes senaste roman, Je m’appelle Agneta, om [image]
Man får liksom inte nog av Emma Hambergs livsglädje, man vill bara ha mer. Så, efter att ha läst hennes senaste roman, Je m’appelle Agneta, om en snart femtioårig kvinna som ledsnar på att vara bakgrundsfigur till man, barn och kollegor, och gör något helt oväntat, åtminstone för omgivningen, och reser till Provence för att bli au pair, men hamnar i ett kloster med en färgstark gammal man, var jag väldigt nyfiken på hennes kokbok som kom ut under våren.
Och visst är boken ett lyckopiller! Ett lyckopiller i blått, vitt och rött, som Frankrikes färger. För Emma har, precis som jag, totalt anammat den franska inställningen till livet; Joie de vivre; att bejaka det allra bästa i livet och njuta av allt, så mycket man kan!
Boken innehåller ungefär hundra recept, och utöver det små berättelser ur livet, bland annat hur Emma fick idén om Agneta som hamnar i ett gammalt kloster i Provence och återfinner livsglädjen, men också otroligt vackra illustrationer och fotografier. Hon berättar hur viktigt det är för fransmän att alltid, alltid hälsa! Som lantis hälsar jag alltid, jag känner ju ofta igen dem jag möter och det skulle kännas arrogant att inte hälsa, även om jag inte känner dem så väl att jag ens vet vad de heter. Jag hälsar på personalen i kassan, på människor jag möter på vägen, och på personal i klädbutiker. När jag sedan kommer till större städer och även utomlands fortsätter jag att hälsa, och jag har alltid sagt till våra tjejer sedan de var små att alltid säga hej och visa respekt för exempelvis butikspersonal. Nu förstår jag att det varit en dörröppnare för oss, och att det nog är därför vi alltid blivit så väl bemötta i Frankrike. Folk kommer fram och vill bära tunga väskor, frågar om vi behöver hjälp att hitta vägen och är genomtrevliga.
Bokens titel, Au pif, betyder att ta vad man har hemma och laga till något av det, litet på en höft. Jag har valt ut flera rätter som jag skall testa, bland annat skall jag prova att laga rårakor på franskt vis, utan fläsk och lingonsylt, men med persilja och vitlök. Och jag måste testa pilgrimsmusslor med rabarber, det har jag ju precis fryst in, med lök och selleri. Visst låter det gott! Och plötsligt blev jag sugen på inlagda päron med grädde och hasselnötter. Och karamelliserad pärontarte, ur boken om Agneta. Jag brukar säga till våra vänner och bekanta att jag borde hissa upp en rödvitrutig duk i flaggstången när jag bakat eller lagat mat, så att alla som passerar oss vet att de är välkomna in på mat och fika. Jag återkommer om hur det går!
Efter att ha läst Au Pif! tror jag att jag har upplevt vad det innebär att skrocka, för det har jag gjort mest hela tiden! Djupt nedifrån bröstet kommer skrattet, sannolikt från hjärtat.
Missa inte heller Emma Hambergs sommarprat i P1. Det var ljuvlig lyssning.
Jag är överraskad av hur glad jag blev av den här boken! Min tanke var att sätta den i händerna på mina tonåringar, men när det gick år utan at[image]
Jag är överraskad av hur glad jag blev av den här boken! Min tanke var att sätta den i händerna på mina tonåringar, men när det gick år utan att de läste den och jag såg att boken blivit filmatiserad och finns på Netflix, bestämde jag mig för att läsa boken först och se filmen sedan.
Jag känner igen mig i den sextonåriga huvudpersonen, Auden, som inte har gjort typiska saker som barn och ungdomar förväntas göra, utan fokuserat på att vara en duktig flicka och gräva ned sig i studierna och därför inte är så insatt i det sociala spel och de koder som ofta gäller mellan ungdomar. Och jag känner delvis igen mig i Audens mamma, som tycker att det är väldigt viktigt att läsa och att vara fri i tanken, inte låta sig bli stereotyp och likformig med alla andra. Jag känner också delvis igen mig i pappans nya kvinna, som nästan går under av trötthet av att ta hela ansvaret för familjen eftersom pappan måste fokusera på sin karriär. Nu när jag tänker på det inser jag att jag känner igen drag hos mig själv i alla karaktärerna i boken, trots att karaktärerna faktiskt skiljer sig så tydligt från varandra. Skickligt drag av författaren!
Audens föräldrar är skilda och pappan har träffat en ny, mycket yngre kvinna. De har i rask takt gift sig och nu har de fått en bebis, en halvsyster till Auden och storebror Hollis. Hollis har under ett par år rest runt som backpacker och levt ett sorglöst liv, med ständigt nya flickvänner och inga framtidsplaner. Han skickar en present till Auden, som får henne ett fatta ett oväntat och impulsivt (som ni förstår, helt olikt henne) beslut att tillbringa sommarlovet innan college hos sin pappas nya familj i en liten stad vid kusten. Hon får sommarjobb i en liten trendig klädbutik och får också nya vänner.
En av de ungdomar hon lär känna är Eli. Han bär på ett tungt bagage av skuldkänslor efter bästa vännens död för ett år sedan, och har slutit sig inom sig själv. När han träffar Auden ser han som sitt uppdrag att inviga Auden i sådant som man borde ha upplevt som barn, men som Auden missat. Eftersom båda har svårt att sova på nätterna, åker de i skydd av mörkret runt och upptäcker nya saker; var man äter den godaste pajen, var man köper det godaste kaffet, hur man cyklar. Auden har aldrig lärt sig cykla. Utomhussporter är ingenting som hon och hennes föräldrar har ägnat sig åt. De läser kvalitetslitteratur och fokuserar på att förkovra sig intellektuellt, landa på New York Times bestsellerlista och nomineras till National Book Award.
Auden som alltid tyckt precis som sin mamma om det mesta, särskilt när det gäller att människor inte kan förändras, gör förstås precis det. Förändras. Och inte bara hon, det är många som förändras den här sommaren.
Jag log jag mig igenom sida efter sida, och småskrattade för mig själv åt de träffsäkra dråpligheterna. Dessen skildrar dessutom väldigt insiktsfullt både ungdomars och vuxnas agerande, och hur man kan uppleva samma situation helt olika utifrån olika perspektiv. Mot slutet funderar till exempel Auden över sin pappas beteende. Han har alltid kommit undan ansvar med att hävda att han behöver sin sömn, utrymme och tid. När han upprepar det beteendet även i relationen med sin nya kvinna och deras bebis, ifrågasätter Auden honom.
”Om han hade hållit sig avskild från omvärlden skulle detta bara ha varit irriterande egenheter hos honom och inte mer. Men det var just det som var problemet – han blandade in andra. Han sträckte sig efter dem och drog dem till sig. Han gjorde barn med dem, barn som sedan inte heller kunde bli fria från hans påverkan, varken som små eller som nästan vuxna (…) Den som ger sig in i leken, den får leken tåla. Annars får man hålla sig utanför.”
Det blir en sommar då i princip allt och alla omprövas och förändras. För huvudpersonerna kommer det som sker oväntat och vänder upp och ned på deras liv. För oss läsare blir det ungefär som vi kunde förvänta oss. Och ibland är det ganska befriande att läsa en sådan bok. Det trasslar, men ordnar sig på ett sätt som gör att jag lägger ihop boken med ett nöjt leende.
Sarah Dessen är en av USA:s mest uppskattade ungdomsboksförfattare, och både ungdomar och vuxna läser hennes böcker. Nu även jag. Den här boken gavs ut i svensk översättning för mer än tio år sedan, och gillar man den finns ytterligare tretton böcker av henne....more
Moa Herngren har skrivit flera romaner på temat relationer som skaver. Jag läste romanen Tjockdrottningen för fem år sedan oc**spoiler alert** [image]
Moa Herngren har skrivit flera romaner på temat relationer som skaver. Jag läste romanen Tjockdrottningen för fem år sedan och sedan kom Svärmodern. Moa Herngren skildrar alltid väldigt insiktsfullt och skarpsinnigt delar av vår samtid. Ofta med en mörk underton, men alltid på ett ganska lättsamt och varmt sätt. Det gäller även hennes senaste roman, Skilsmässan.
Av omslaget att döma kan man tro att det är en roman i genren romance, men det kan jag lova att det inte är. Men på något märkligt sätt lyckas den ändå tangera feelgoodgenren, trots en livskrisande man, en oförstående kvinna, otrohet, bristande respekt och barn som tvingas hantera föräldrarnas separation med uppbrott från trygghet och en stabil grund. Moa Herngren hittar rätt nivå för hur djupt hon kan gräva i människans sämre sidor utan att det blir för tungt och jobbigt.
Niklas och Bea är ett medelålders par med två tonårsdöttrar. Deras liv ser ut ungefär som många andras. De har gemensamt kommit överens om att Niklas satsar på karriären medan Bea tar huvudansvaret för barnen, familjen, vännerna, släkten och hemmet, eftersom det är de områden de helst vill ägna sig åt. Eller snarare ville ägna sig åt. För plötsligt känner inte Niklas att han vill fortsätta som läkare. Han gjorde ett ödesdigert misstag på jobbet, och sedan dess har han tappat gnistan för både arbetet, familjen och för Bea. Det berättar han däremot inte för Bea. Istället söker han ett nytt, mer välavlönat arbete, trots att han redan innan kände att han inte orkade med pressen på jobbet. Det går inte bra.
Bristande kommunikation anses vara den kanske största orsaken till konflikter. Hur vanligt är det inte att bestämma sig för att riva ut ett fungerande kök och sätta in ett nytt, för att slippa prata med varandra om det som egentligen skaver, och för att slippa känna tristessen i ett liv som rullar på dag efter dag på samma sätt, och hoppas på att det skall starta en gnista i ett liv som känns trist? Det är vad Bea och Niklas gör. Bea, som ännu inte fullt ut insett den pågående livskrisen, övertygar Niklas om att de skall beställa ett nytt, svindyrt kök. Det nya köket kommer att motsvara deras livsstil så mycket bättre. Niklas retar sig på att Bea är slösaktig. Han har inte berättat för henne att han tagit privata lån av sin bror för att de skall ha råd.
Efter ett obetydligt bråk kommer inte Niklas hem. Han stannar borta i flera dagar och skriver på sms att han behöver tänka. Och sedan drar hela karusellen igång. Bea som helt oförstående oroar sig för att något hänt Niklas, letar upp honom och försöker få svar. Niklas som sluter sig inom sig och inte berättar hur han mår, för Bea. Men för grannen Maria har han öppnat sig, och fått hennes stöd. Vem som helst skulle ha förstått att Niklas mådde dåligt, bara han hade berättat det. Nu har han i alla fall berättat det för Maria, som av en händelse ligger i skilsmässa, och som tycker att man inte behöver krångla så mycket med hänsyn hit och dit, utan att man bör leva livet fullt ut. Niklas har varit otrogen med Maria under ett halvår, och nu är han kär.
När Bea inser att hon missat de signaler Niklas givit, om hur dåligt han mår av pressen på jobbet och kanske av en vanlig ålderskris, lovar hon att försöka bättra sig och vill lösa problemet. Men Niklas har redan funderat på egen hand, och pratat med Maria om hur han mår och vad han bör göra, och kommit fram till att han inte vill ha Bea i sitt liv, han vill byta ut henne mot Maria.
Efter att Niklas meddelat sitt beslut om att han och Bea skall skiljas vänds livet uppochned för hela familjen, och bara Niklas har haft tid på sig att fundera och bearbeta det som sker. Han är redo för förändringen. För Bea och döttrarna, som inte blivit inkluderade i processen, kommer Niklas beslut som en chock. Bea, som alltid varit älskad och ansedd som en dotter av svärföräldrarna, och som varje sommar tillbringat semestern med familjen hos svärföräldrarna och Niklas syskon med familjer på Gotland, hamnar plötsligt utanför gemenskapen. Niklas och Maria köper ut henne ur lägenheten, och själv har hon inte råd att bo kvar i det område i Stockholm där hon vuxit upp och bott i hela sitt liv, utan tvingas flytta utanför staden till en liten lägenhet med renoveringsbehov med bara två sovrum, ett var till flickorna. Bea får sova i en bäddsoffa i vardagsrummet.
Det finns många saker att känna igen sig själv och andra i, och att förfasas över. Som att någon kan vara beredd att ställa den de levt med under hela sitt vuxna liv på bar backe, och själva leva gott utan att gå sönder av dåligt samvete. Man skulle kunna tro att den här historien är för osannolik för att vara trovärdig, men dessvärre är det inte så. Alla som upplevt en separation, antingen själv eller på nära håll, kommer att känna igen sig. Dock tror jag att man kan tolka det som sker på olika sätt, utifrån de värderingar och erfarenheter man själv har, så boken bör vara perfekt som diskussionsunderlag i bokklubbar.
Skilsmässan kom ut i april i år, och hamnade direkt på topplistan över skönlitteratur. Den är dessutom nominerad till Årets bok 2022....more
Det var länge sedan jag läste en så här spännande roman! Men det var nära att jag missade den, på grund av det visserligen snygga men i mitt ty[image]
Det var länge sedan jag läste en så här spännande roman! Men det var nära att jag missade den, på grund av det visserligen snygga men i mitt tyckte missvisande omslaget. För mig ger omslaget intryck av att vara en lågmäld relationsroman. Av den nervkittlande spänning som den här psykologiska thrillern bjuder på anade jag ingenting, trots att det faktiskt står på omslaget av det är en spänningsroman. Tack vare tips från Malena, med bokkontot Grönkulla, gav jag den en chans. Och fastnade direkt.
Prologen sätter tonen direkt. Det är den 11 september 2001. En kvinna går med raska steg mot en av hissarna i World Trade Center i New York, spänd av nervositet och förväntan. Alldeles innan hon kliver in i hissen skakar byggnaden till, och hissen förvandlas till ett eldklot som störtar ned genom hisschaktet.
Berättelsen pendlar mellan år 2001 och 2018. En amerikansk familj söker en au pair, och anställer tjugoåriga Leina från Gotland. Hon har av en särskild anledning velat ta sig till USA under många år, och nu är hon äntligen där. Papperslappen hon har liggande i resväskans innerfack kan bli början på ett nytt liv. Hon måste bara våga. När allt ser ut att gå vägen, får hon ett anonymt hot om att hon kommer att bli anmäld för att arbeta olagligt i landet. Är det den hon tror som har anmält henne?
Sjutton år senare arbetar Audrey som en framgångsrik psykolog, omskriven och välkänd för sina lyckade resultat. En man kommer till henne för att få hjälp att bearbeta en traumatisk upplevelse i barndomen. En upplevelse som tycks koppla samman honom med både Audrey och Leina. Och som riskerar att avslöja den hemlighet som Audrey under många år gjort allt för dölja.
Sista säkra är både välskriven och spännande. Det är en sådan bok som man trivs att stanna i för att få mer av stämningen, språket, spänningen, men man vill samtidigt veta hur det skall gå för huvudkaraktären. Jag älskar överraskningseffekterna och den kluriga intrigen som håller ihop genom hela romanen. Romanens avslutande katt och råtta-lek är en riktig nagelbitare.
Detta är författarens andra bok. Den första, Spela roll, gavs ut under pandemin, och jag tyckte då synd om både Lisa Christensen och andra debutanter som skulle försöka nå ut till läsare trots att de inte kunde marknadsföra sig genom olika event. Spela roll nominerades till Adlibrispriset i kategorin Årets debutant. Jag har ännu inte läst den, men det skall jag göra nu. Och jag kommer att hålla utkik efter kommande romaner skrivna av Lisa Christensen....more
Jag fick tips om Netflixserien Fab 5 – Queer Eye, och tänkte att jag ger den en chans. Jag plöjde alla de sex säsongerna i ett svep..!
[image]
Fab 5 är Jag fick tips om Netflixserien Fab 5 – Queer Eye, och tänkte att jag ger den en chans. Jag plöjde alla de sex säsongerna i ett svep..!
[image]
Fab 5 är en ny version av en realityserie som visades i början av 2000-talet. En man eller kvinna får en ny garderob, råd om hur han eller hon kan ta hand om sitt yttre, tips om kultur och etikett, ibland en ny frisyr och alltid ett omgjort hem eller arbetsplats. Varje avsnitt avslutas med att personen lärt sig att laga en enkel, god och sofistikerad rätt att bjuda sina närmaste på, nystylad och i sitt omgjorda hem. Som det uttrycks i boken: ”It’s not a makeover – it’s a make better”.
Visst, det är fängslande att se hur en person tas om hand i varje avsnitt, och får hjälp att plocka fram sitt bästa jag och även till viss del komma över psykiska svårigheter som de tampas med. Och även om killarna i serien kallar personen de hjälper för avsnittets hjälte, är det ändå de här fem männens personligheter som gör hela serien, de utgår från personernas inre och tar hand om helheten, inifrån och ut. Det måste vara som att ha fem privata psykologer som coachar på olika sätt under en vecka. Tan France, Antoni Porowski, Bobby Berk, Karamo Brown och Jonathan Van Ness är fantastiska. De ser verkligen den person de hjälper, de skapar en kontakt som inte vore möjlig om de inte brydde sig. Vilket gör att jag, och tydligen de flesta som ser den här serien, berörs på djupet. Allt känns äkta och den positiva känslan genomsyrar serien.
När jag hade sett det sista avsnittet i senaste säsongen fick jag abstinens ;) Det är anledningen till att jag köpte den här boken. Den är snygg med en snygg layout, läckra foton, kloka texter med en hel del livsvisdom som jag tror kommer av att ha de fem har upplevt svårigheter i livet, och lärt sig hantera dem. Jag har skummat igenom boken och läst litet noggrannare här och var.
* Ett tips om man vill se litet mer vårdad ut i sneakers, är att stoppa in de knutna snörena under plösen på skon, så blir det inga lösa ändar som fladdrar.
* Antoni, som är killen som står för matlagningen, har samma inställning som jag: ”Feeding someone else is a service. It’s the ultimate act of love and care you can pass on to another person”.
* Jag lärde mig också ett bättre sätt att bevara till exempel fruktsallad fräsch längre än bara någon timme. Pressad citron förhindrar att äppelbitar och andra frukter mörknar, men om du tar en del honung och två delar vatten och lägger i frukten någon minut, så håller sig frukten upp till åtta timmar. Det skall jag testa!
* Kul tips till dukningen kan vara att ställa små ramar med foton på gästerna på bordet. Bra tips om man är rädd att det skall bli stelt runt bordet.
* De fem skippar helst ytligt prat vid middagsbjudningar, och ger tips på hur man kan skapa eldigare och mer spännande samtal. Ställ frågor som: a) du har 24 timmar kvar att leva, vad gör du? b) i kväll är du en superhjälte, vilken är din superkraft och varför? c) hur skulle du definiera glädje just i denna stund? d) vem älskar du och hur visar du det? e) hur kan du bli en bättre person? De djupare frågorna gör att du börjar fundera och genom det växer som person, lär dig vem du är och vad du vill i livet.
I boken presenterar sig de fem killarna och berättar om stort och smått som format dem och gör dem till vilka de är i dag. Här finns skönhetstips, recept, styling- och inredningstips som skapar din egen personliga stil och ger dig självförtroende. Och här finns mycket klokhet som man gott kan fundera över, om man inte redan gör det. Jag ger boken betyget 4, eftersom jag tycker att den fyller sitt syfte. Mig personligen gav den inte så mycket, så mitt utbyte av den blir en trea. Teveserien skulle jag däremot ge full pott, och det beror som jag skrev inledningsvis huvudsakligen på de fem männens personligheter, som lyckas få värmen att nå ut genom teveskärmen....more
Vilken ljuvlig bok! Omslaget och illustrationerna ger mig verkligen en feelgoodkänsla när jag tar en paus i mitt eget skrivarkaos och njuter en stund Vilken ljuvlig bok! Omslaget och illustrationerna ger mig verkligen en feelgoodkänsla när jag tar en paus i mitt eget skrivarkaos och njuter en stund av den vackra boken ...more
Recension: Money Honey, och hur jag hamnade i den klassiska kvinnofällan
Ekonomiska frågor genom livets olika faser Bokens första del följer den livscykRecension: Money Honey, och hur jag hamnade i den klassiska kvinnofällan
Ekonomiska frågor genom livets olika faser Bokens första del följer den livscykel som gäller för många. Från att flytta hemifrån, hyra bostad i andra hand och att köpa sin egen bostad, vidare till att bli sambo med delad eller egen ekonomi, skillnaderna mellan att vara sambor och gifta, äktenskapsförord, gåvor mellan makar. Hur man kan spara till barnens framtid, hur man gör en bodelning vid skilsmässa och skillnaden mellan ensam och gemensam vårdnad av barnen. En del om bonusfamiljen och om att leva ensam. Ett avsnitt handlar om att bli pensionär, om tjänstepension och om privat pensionssparande. Författarna tar upp vad man bör tänka på vid flytt utomlands. Ett avsnitt handlar om vad som gäller för testamente och arv.
Framgångsrika män har ofta en hemmavarande fru Andra delen handlar om mer övergripande ekonomiska frågor. Som att budgetera, investera, placera och spara. Försäkringar. Om att göra karriär eller inte, om att framgångsrika män ofta har en hemmavarande fru. Det handlar om att starta företag, och statistiken visar att män ofta satsar stort från början och bildar aktiebolag, medan kvinnor är försiktiga och startar enskild firma.
Hur stämmer bokens fakta med mina egna erfarenheter De som kände mig som ungdom blev nog rejält överraskade över vilken riktning mitt liv tog. Jag vågar lova att alla såg det som självklart att jag skulle fortsätta vara självständig och göra karriär, och jag ansågs nog väldigt hängiven och fokuserad, först studierna och sedan arbetet. Och så var det också. När Patrik och jag träffades hade jag redan tio år tidigare som nittonåring hunnit bygga och äga eget hus, jag ägde alla möbler och köksgeråd, egen bil och hund och vi tjänade lika mycket. Patrik hade avslutat sin ekonomutbildning och arbetade på ett stålföretag och jag hade doktorandtjänst på Uppsala Universitet. Jag hade sålt mitt hus och hyrde en lägenhet, och vi bestämde att jag skulle flytta till Patrik som hyrde en lägenhet i andra hand, eftersom den låg närmare stan. Vi var ganska jämlika.
Jag var egentligen klar med min avhandling 2003, men fick ett erbjudande som jag inte kunde motstå, att låta publicera mitt färdiga avhandlingsmanus som en del i Integrationspolitiska maktutredningen; Diskrimineras invandrarföretagare i Sverige? En empirisk studie av småföretagskonkurser under 1990-talet. SOU 2003:17. Energin var på topp och jag hade fullt fokus på mig, mig, mig ;) Jag skulle ägna mitt liv åt att forska om spännande saker och jag skulle ägna mig åt distansridning på fritiden, vilket jag också gjorde. Jag påbörjade omgående ett nytt forskningsprojekt inom ett liknande ämnesområde. Två år senare var 80 procent av mitt nya manus (det nuvarande avhandlingsmanuset) klart.
Då blev vi föräldrar till Bella, och ett och ett halvt år senare till Jackie. Vändpunkter i jämlikhet inträffar enligt boken ofta vid förändringar i livssituationer, och att bli föräldrar blev en vändpunkt i vår jämställdhet. Patrik och jag bestämde att jag skulle kliva tillbaka från min karriär och han skulle fokusera på sin. Jag skulle vara hemma med barnen och fokusera på familjen. Och så har vi gjort. Jag vet, jag klev rakt in i den klassiska kvinnofällan, vem hade trott att jag skulle hamna i den? Men jag har älskat den här tiden, att få vara nära och delaktig i tjejernas liv, tankar och uppväxt.
Under tiden jag skötte allt kring familjen, hemmet, släkten, frigjordes tid och energi för Patrik som kunde fokusera helhjärtat på sitt arbete och på att avancera. Patrik blev välavlönad med tryggt pensionssparande, medan jag fick en nära relation med barnen och blev bra på många saker, men inte på det jag var utbildad för, och utan pensionssparande. Det var inte bara för att jag var kvinna och Patrik man som jag överlät mycket av det ekonomiska planerandet till Patrik, utan för att han var utbildad ekonom i finansbranschen och därför den mest kunniga av oss på det området.
Hur kunde jag som var så självständig och jämlik, hamna i en så ojämlik situation? På grund av kärlek och tillit till Patrik. Vem tror att kärleken skall ta slut, och vem tror att man skall ställas på bar backe om förhållandet slutar i skilsmässa. Efter ett liv ihop räknar man med att man avslutar snyggt så att båda kommer ut med lika mycket.
Men så fungerar det inte alltid. Enligt boken Money Honey är det fortfarande så att männen sitter på 80 procent av plånboken och kvinnorna på 20 procent. Och trots att kvinnan haft högre utbildning och bättre ekonomiska förutsättningar från början, kommer kvinnorna ur förhållandet med sämre ekonomi än männen. Enligt boken är också män fräckare än kvinnor och tar kapital från sitt lönekonto och sparar i eget namn. Tänk att det finns män som är så ryggradslösa.
Några av författarnas råd ♥ Börja äga, och sluta inte med att äga ♥ Se om din pension ♥ Samtala med din eventuella partner om er ekonomi, och gör upp gemensamma mål ♥ Gör en budget, en gemensam om du lever ihop med någon ♥ Om du lever som sambo – skriv samboavtal och äktenskapsförord ♥ Börja spara; först skall du tjäna ihop pengar, sedan skall pengarna arbeta för dig ♥ Ta ansvar för din egen ekonomi, och kräv kompensation om du har möjliggjort mannens karriär genom att ha tagit hand om barnen ♥ Huvudprincipen är att ni skall få med er lika mycket ur skilsmässan, även om någon råkar äga mer
Bokens fullständiga titel är Money Honey: din ekonomiska och juridiska guide genom livet. Det här är verkligen just det som titeln säger; en handbok/uppslagsbok med mängder av tankeställare och kloka råd kring juridik och ekonomi i livets olika faser. Den är både välgenomtänkt och väldisponerad. Jag rekommenderar den till både unga och äldre, för som författarna skriver: det är aldrig för sent, det finns aldrig för lite pengar och det är bara ditt ansvar. ...more
Inferno i snö är den tredje och fristående delen i serien om Hannah Lönn, klädskaparen som dras in i mordhistorier som hon inte kan låta bli att nystaInferno i snö är den tredje och fristående delen i serien om Hannah Lönn, klädskaparen som dras in i mordhistorier som hon inte kan låta bli att nysta i. Den första delen utspelade sig i en idyllisk småstads- landsortsmiljö med hemlighetsfulla bybor. Den andra i modebranschen i Stockholm. Nu är året 1957 och en mordbrännare sprider skräck på Öland, där Hannah planerar att tillbringa julen i lugn och ro tillsammans med sin faster på pensionat Paradiset i Borgholm. De överraskas dock av en av de kraftigaste snöstormarna i mannaminne, och tvingas söka skydd på ett gods.
Det är inte bara Hannah och hennes faster som blir insnöade på godset Hallerum. På vägen mot pensionat Paradiset plockar de ovetandes upp och ger lift till den man som varit huvudmisstänkt för mordbränderna på ön, men som nu är släppt på fri fot i brist på bevis. På godset Hallerum tas trion emot med misstänksamhet. Där bor flera generationer av släkten Strandberg tillsammans med sin chaufför, sitt hembiträde och en författare som lever som skyddsling på godset. När snöstormen slår till finns även fem gäster på godset; den inbitne ungkarlen och frisören, prosten och prostinnan samt den äldste manlige släktingen med sin relativt nyblivna, unga hustru. Där finns även patriarken Caesar och dennes sonhustru, Rebecka, som båda är avlidna men fortfarande efter sin död har stort inflytande på de boende och deras gäster.
I princip hela berättelsen utspelar sig på godset Hallerum. Successivt lär vi känna de olika personerna som är isolerade på gården, och misstankarna riktas mot än den ena, än den andra i takt med att nya sanningar kommer fram.
Det här är en pusseldeckare som innehåller de klassiska spänningsmomenten som avskurna telefonsladdar, bränder, gevärsskott i mörkret, dörrar som går i baklås, avundsjuka, hemligheter och lögner, människor som försvinner och människor som dör. Instängd under juldagarna, utan kontakt med omvärlden, tvingas Hannah Lönn vara på sin vakt för att inte själv bli offer för den mördare som finns bland dem, och snabbt försöka lösa mordgåtan utan hjälp av kriminalutredare.
Jämställdhetsperspektivet återkommer i denna bok, liksom de olika villkor som gällde för människor från dåtidens olika samhällsklasser, vilket känns både tidstypiskt och trovärdigt. Hannah står för moderna värderingar som ger henne både sneda blickar och beundran från omgivningen. En ogift kvinna i mogen ålder som hellre satsar på sin karriär än att bilda familj med man och barn.
Mysigheten väger tyngre än rysligheterna, och jag älskar att läsa om hur de allihop samlas för frukostar, luncher och middagar, och att läsa om deras diskussioner med ständiga gliringar och förtäckta eller rättframma påhopp. Det blir dock enligt min mening litet för långdraget och litet för detaljerat. Vissa delar kunde ha kortats ned för att öka tempot i berättelsen och skärpan i mordhistorien. Och jag saknar samspelet och gnabbandet mellan Hannah och förste kriminalassistent Johan Holm från de två tidigare böckerna. De möts även i denna bok, men ganska flyktigt. Jag skulle ha velat ha mer av tidstypiska miljöer och mer av Hannah i sin roll som klädskapare. Mycket av det försvinner när handlingen är förlagd på en så isolerad plats som ett insnöat gods.
Berättelsen är som i tidigare böcker ganska snårig med alla de olika karaktärerna och deras olika historier, men successivt nystas hela historien upp tack vare Hannah Lönn och den hjälp hon får av övriga på gården. På drygt femhundra sidor hinner vi lära känna karaktärerna väldigt väl. Det är vanliga och ovanliga människor, som i vissa fall inte är så präktiga som de vill ge sken av. Precis som i de klassiska pusseldeckarna från femtiotalet, visar det sig att de flesta på gården hade motiv till mordet. Ledtrådar strösslas genom berättelsen, och ganska tidigt anade jag faktiskt whodunnit, men säker var jag aldrig.
Spänningsnivån och drivet är som sagt inte särskilt högt. Det är istället de fantastiska karaktärs- och miljöbeskrivningarna som håller ihop och skapar intresse i berättelsen. Hannah Lönn är en av mina fiktiva favoriter som jag ser fram emot att följa genom kommande delar i serien.
Loading...
