I en värld där kändisskapet smäller högre än allting annat är ändå 99% av alla människor totalt okända. Är alla icke-kändisar lika okända, kan man vara mer eller mindre okänd? Till och med superokänd?
Detta är en bok om framför allt helt vanliga superokända människor som lever på skuggsidan av samhället, ett samhälle där kändisskapet blivit vår tids nya religion. Vilka ingrepp planerar de för att ta det avgörande steget åt rätt håll, för att deras liv skall utvecklas i rätt riktning?
Min koncentrationsförmåga har inte existerat de senaste veckorna (jag skyller på skolan), så en samling korta noveller var precis vad jag behövde för att orka läsa. Förväntade mig mer av boken, inte alls så rolig som jag trodde den skulle vara.
Jag vet inte vad jag förväntade mig av den här novellsamlingen, antagligen något mer än vad den här boken var. Det finns poänger, det finns roliga saker, tankeväckande saker och så finns det obekväma saker och ganska mycket tråkigt och platt. Det kanske precis speglar det alla superokända människor gör hela dagarna. Minns det dock som att jag läst andra texter som beskriver just det på ett, för mig, mycket mer målande och intressant sätt.
Ljust och fräscht boken fick mig att bli sugen på lite mer Lindströmsk ironi. Jag fick mitt lystmäte med Vad gör alla superokända människor hela dagarna?
Lindström har ju alltid en viss svärta och bitvis är det snudd på väl deppigt. Jag tycker dock fortfarande han är mycket, mycket bra på att beskriva folk. Han sätter liksom fingret på alla möjliga (väldigt vanliga) företeelser.
Innan jag börjar vill jag säga att jag gillar Lindström. Han har i olika former hängt med mig sedan Hassan i P3.
"Vad gör alla superokända människor hela dagarna?" är en samling korta berättelser om vanliga människor tankar, funderingar, problem, rädslor. Det mesta kretsar kring vanliga ämnen och teman, som osäkerhet, rädslor, att stressa, om att skapa tid, om sex, relationer, parmiddagar, kriser, tankar om att bli känd. Tankar och händelser som för många har en igenkänningsfaktor. De olika berättelserna är mycket korta, men Lindström lyckas på de fåtal sidorna fånga kärnan i berättelserna, och i många fall även skildra olika personligheter som även de kan väcka igenkänningselement. Detta trots att det endast är en mycket kort inblick i personens liv vi bjuds på.
Men det blir också tunt, de flesta inblickar är korta, och teman upprepas. Vilket gör det lite trist. Tankarna och personligheterna som vi träffar på visar inte alltid någon större bredd eller djup. Det blir lite småkul, lite vemodigt, lite pinsamt, lite "det där kan jag känna igen mig i". Men det skrapar i många fall inte så djupt under ytan. Men helt plötsligt kommer man till ett par meningar, eller till ett kapitel som fångar en lite mer.
Det är en lättläst bok, den bjuder på ett par "lindströmska" trevligheter, men det är för mig ingen bok vars olika berättelser och personer kommer lämna mig några bestående intryck. Jag är dock glad att jag läst den, då den under läsningen ändå var tämligen gemytlig.
Med hög träffsäkerhet prickar författaren in ett flertal personligheter som det känns som om de flesta har i någon form i sin omgivning och som många säkert känner igen sig i. Jag fann att det var svårt att låta bli att dra på munnen men skrattet kom aldrig och jag har svårt för formen av ett persongalleri - hade gärna sett ett samband eller en koppling mellan de alla.
Read this a long, long time ago back in 2006. And these were my descriptive bookcrossing notes at the time...
*Swedish language*
Collection of short stories about ordinary Swedish people and small episodes (ordinary) in their lives. It's a interesting read if a little bleak. But I think Lindström's best area is the language studies rather than fiction.
Dess korta kapitel beskriver småroliga och ibland vemodiga situationer i helt vanliga människors liv, som ibland har viss igenkänningsfaktor. Man skrockar till ibland men efteråt glöms boken snabbt bort.
Läste framför allt då jag gillar Fredrik Lindström (eller egentligen på spåret. Gillade titeln mycket men innehållet höll inte riktigt på den nivå som titeln. Tänkte nog att det skulle kännas mer relaterbart. Tycker mycket om bokomslaget