Kräklek

by Åsa Ericsdotter

Ett slags roman i diktform, en modig, utlämnande och angelägen berättelse om en ung kvinna i gränslandet mellan barndom och vuxenvärld.

Genres: Poetry, Swedish Literature

111 pages, Hardcover

First published January 1, 2002

About the author

Author. Has written "Oskyld" (1999), "Kräklek" (2002), "Tillbaks" (2003), "Smälter" (2005) och "Förbindelse" (2007) for publishers Wahlström & Widstrand in prose-lyrical style. The novel "Svårläst" was published 2010 through Bonniers.

She currently lives in Boston, USA.

Reviews

[Klara Danielsson · Rating 5 out of 5]

Min absolut bästa poesiupplevelse. Känslorna flyter fram genom orden

[Niklas Pivic · Rating 5 out of 5]

I dislike the word "frukostar" intensely. I loathe it. It pops up from time to time in this book which has turned me around. Now, I like the word. And all the other words as well, I might add, sounding as through I am Regina Lund. Whom I am not.

I read this book following Ann Heberlein's "Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva", which in my view is a two-part bipolar II disorder manic journey through her own behaviours while trying to intellectualise the entire bipolar II process. Notably, her work escapes doomed, self-collapsing in pretty fashion.

Ericsdotter's book is very different. A work of art, non-biographical, I presume, blurring the worlds between poetry and prose while excavating a woman's life through super-soaring highs and depth-defying lows, new loves, break-ups and everyday life, for good and bad.

One part of the book:

ändå älskar jag tror jag säger jag och det är det första och värsta

Dare say you can't relate to that! Or frankly, I won't believe you if you say you can't. Cut to another part of the book:

Säjer att jag rymt hit för din skull men ljuger förstås det låter vackrare då ville bara att du skulle ta bort nåldynan från badrummet ställa in kanske mjölk i kylen låtsas att vi lever lika mycket båda två

stängde dörren för längesen om mej och du bänder loss brädorna men kommer inte in du förstår älskling jag har kilat fast alla öppningar med frusna tårar avbrutna morrhår död hud och blodiga kräkningar har byggt berg utanför av uppsprättade drömmar och klätt in hela trappuppgången i tomhet och du kommer aldrig igenom

man kommer aldrig igenom

men inimej kom inimej och där nånstans låt mej liksom leva bara

Cut two pages to:

morrhåren då hur gör vi med dom

In short, there is no way this book will leave my conscious and unconscious when thinking of books that blur the lines between the lucid and the rest, and question when we truly feel well and not, but foremost, it's an excellent body of work that encompasses real talent and major work.

This could well be the read of the year for me, and it's January now.