AGNETA!!!! Som jag ömmar för dig! Som jag känner igen mig i mycket, och som jag HEJAR på dig!
Agneta är osynlig. Hemma är det mannens intressen som prioriteras, på jobbet beslutas det om att hennes arbetsuppgifter är onödiga och att en dator kan sköta dem bättre. Barnen hör bara av sig när det är "nödsituationer" och de behöver några hundringar swishade. Agneta är tom, tyst, bortglömd och likt det osynliga barnet har hon till sist försvunnit, till och med för sig själv.
Men så dyker det upp en annons i tidningen. Au pair sökes, i en sydfransk by, 200 euro i månaden. "Varför inte?" tänker Agneta, och (hon tänker också "Varför?" och så velar hon, och får ångest, men till sist:) så kör hon.
Och väl på plats börjar hon helt plötsligt, så sakteligen, få färg igen, och synas. I alla fall för en stund.
Hur och varför, och vad det plötsligt är som får henne osynlig igen, det får ni reda på om ni läser boken. För det tycker jag att ni ska.
Berättelsen om Agneta är hjärtskärande, skratta-rakt-ut-rolig, igenkännande och fin. Det är kul att lyssna och jag är så glad när det går vägen för min lavendel-quinna, jag vill verkligen att hon i slutet ska bli lika lycklig som damen på 1600-talsmålningen i klostret.