This Scandinavian bestseller set in South Asia, is a well-informed and exciting peek into the world of diplomacy and international relations. It offers an entrance to a place where career diplomats cross paths with struggling garment workers and shady factory owners, and where tennis matches and pool parties influence global politics.
A Scandinavian diplomatic family with small children prepares to move to the bustling mega city of Dhaka, Bangladesh. Sofia is committed to work with women's rights and climate change, while her husband is looking forward to improving his tennis and spending more time with their children.
At the same time, two Bangladeshi sisters flee village life. They move into the slums surrounding the diplomatic mansions and are soon pulled into the petty commercialism surrounding the booming garment industry. Then, one of the sisters is hired as nanny to the Scandinavian family's children. Slowly, but inexorably, the two worlds merge.
Thorfinn's full-bodied and efficient writing style takes the reader on a journey to Bangladesh, where the challenges of poverty and climate change are juxtaposed with domestic humdrum and office politics. As a reader of this colourful narrative you walk the bustling streets of Dhaka, both as a diplomat and a garment girl.
Vet ni känslan av att precis ha läst bokens sista ord och inte riktigt vet vad man ska ta sig till så det man gör är att ge boken en stor kram och viskar ett hest ”tack”? Den känslan? Detta hände precis mig.
Ett och ett halvt år formell utbildning (om man inte räknar mitt år i USA av sociologistudier). Viljan sen jag var 10 år. Dock är det första gången jag läser en bok av denna sort. Jag pluggar Utveckling och Internationellt samarbete, inriktning Internationell Hälsa. Vi pratar Bistånd, orättvisor, livelihood, dileman, dileman, dileman. Kurslitteratur och föreläsning om alla dessa ämnen. Och nu kom en roman. En roman om min framtid och en roman som var så underbar att jag bara måste ha mer.
Sofia, Janne och deras två barn kommer till Dhaka, Bangladesh. Sofia som är högambitiös inom jämställdhet och bistånd får en riktig bromskloss till chef och får ständigt ifrågasätta sina värderingar. Janne blir en manlig medföljare, vilket många känner obehag för (det är ju kviiiinnnan som ska följa mannen. Och nej, nu snackar jag västerläningarna, inte bengalerna). Han har tid som ”arbetslös” att verkligen se Bangladesh och intressera sig i människornas liv.
Våra andra huvudpersoner är de två bengaliska systrarna Nazrin och Mina som flytt till storstaden för att bli självförsörjande och tjäna ihop egna dowrys (en summa pengar som kvinnans familj betalar för mannen för att hon ska vara ”off their backs”) och på så sätt få lite mer frihet i valet av blivande make.
Trots att dessa fyra är bokens huvudpersoner så dyker det in stycken från alla möjliga personer. Vi har vakten Beppin, ambassadör Moberg, svenska journalisten Anders. Så många perspektiv och så snyggt ihopvävt! Dessutom kände jag mig så inkluderad! Alla dessa bistånds och utvecklingsbegrepp som jag lärt mig under min utbildning. Det var som att se allt i action. Boken har dessutom väckt min nyfikenhet till Bangladesh som land.
Jag måste få prata om Ambassadör Moberg. Vad sjutton gör han där? Redan från början framgick det att han var sjukt språkbegåvad och så fascinerad av banglan. Men han är sjukt konflikträdd, tar inte ambassadörjobbet på allvar, blir rädd så fort Sofia nämner ”kvinnors rättigheter” för han vill inte att tidningarna ska skriva om honom eller att han ska uttala sig, för hett ämne. En riktig mes. Kunde han inte vart där och bara forskat i språket? Don’t get me wrong, jag gillade att boken hade en sådan ambassadör det kryddade historien, men i verkligheten skulle jag aldrig förstå.
Bjarne. Den onde j��veln. Textilfabriksägare som gott kan titta dig i ögonen och säga ”Japp, jag låter kvinnor dö och få infektioner i min fabrik, men jag blir ju rik på det so why bother?” That ASS. Det värsta är att startkapitalet han fick för sin fabrik för tio år sedan var från biståndspengar. Kvinnorna trycker smutsiga tygtrasor upp mellan benen när de har mens för att de får avdrag om de går på toaletten! Vilka framsteg…
Anyway, läs denna underbart komplicerade bok. Den liknar inget jag tidigare läst (okej kurslitteratur men det här är en ROMAN, fatta, förstaklassig roman!) den väcker en slags längtan och frustration som kan behövas en kall decembermorgon i mellanmjölks-Sverige.
Þetta er án efa ein besta bók sem ég hef lesið í langan tíma. Hún lýsir heimi sem manni finnst svo fjarlægur en er mun nær okkur en maður gerir sér grein fyrir. Ég upplifði sorg, gleði og jafnframt mikið samviskubit, samviskubit vegna þeirra áhrifa sem lífstíll minn hefur á fólk annars staðar í heiminum, ömurlegar aðstæður í fataverksmiðjum og ógn vegna loftslagsbreytinga. Á sama tíma finn ég fyrir stolti vegna baráttu feminista því hennar er sannarlega þörf. Segi ekki að þetta hafi verið óvæntar eða nýjar upplýsingar en svo sannarlega góð áminning! Bókin útskýrir líka á frábæran hátt hvað okkur hættir til að sjá heiminn í svart hvítu en við nánari athugun eru gráu svæðin mun fleiri.
Bókin er skrifuð af sænskri konu sem vann við þróunaraðstoð í Bangladesh og eðlilega er sagan lituð af upplifun og sjónarhorni hennar, það væri mjög áhugavert að lesa um sömu viðfangsefni frá sjónarhorni bengalskrar konu sjá hvort munurinn væri mikill.
Þessi bók getur eflaust víkkað sjóndeildarhring margra.
En hemsk skildring som verkligen visar hur priviligerat vi i västvärlden lever och hur fruktansvärd människors girighet efter pengar är. Gjorde ont i hjärtat genom hela boken men ändå ville jag absolut inte sluta läsa. Enda minuset är att slutet inte ger en något direkt avslut, känns som att författaren bara slutade skriva tvärt utan att ge en svar.
En mycket intressant bok som utspelar sig i Dhaka och belyser de problem som finns där, bl.a. kvinnors situation. Tyvärr upplevde jag den som seg och tung att läsa,men ändå läsvärd. Läs hela recensionen här: https://ewelinasbokblogg.blogspot.se/...
Helena Thorfinn har skrivit en högintressant och oväntad bok som till lika delar handlar om biståndsarbete, vardagsliv i ett främmande land och de fattigas villkor. Det låter tungt, men mixen av de här ingredienserna balanserar det svåra med det mer lättillgängliga. Boken känns lättläst utan att vara glättig, lärorik utan att vara mästrande. Kanske att det blir lite spretigt ibland, men jag gillade den!
Mycket hög igenkänningsfaktor för mig som småbarnsförälder med ett närliggande yrke mot den miljö som beskrivs i boken. Nu vet jag dessutom ungefär hundra gånger mer om Bangladesh än jag gjorde innan. Både underhållande och lärorik läsning! Känns både genuint och mänskligt.
Träffsäkert om diplomater, biståndsfolk och expatmiljön i fattiga länder, annars fick jag ingen känsla för historien eller karaktärerna. Slutade lite klumpigt och abrupt, som om författaren också ville få saken undanstökad så fort som möjligt.
A powerful book following the journey of NGO’s , ambassadors & people on the ground in Bangladesh. Raises so many questions on how to make effective change & achieve lasting transformation.
Þessi bók er virkilega góð. Það er greinilegt að kunnáttumanneskja skrifar enda hefur höfundurinn unnið við þetta og hefur auk þess búið í Bangladesh. Ég var svolítið efins með efnið í fyrstu en ákvað að taka sjénsinn og ég hreinlega gat ekki lagt hana frá mér. Hún er raunsæ en afar áhugaverð. Bókin er líka lærdómsrík og mér fannst ég læra helling um þennan málaflokk í leiðinni. Höfundurinn passar sig líka á því að fara ekki út í að reyna að stjórna því hvað mér, sem lesandi, á að finnast um persónurnar. Þær koma fyrir eins og þær eru en höfundur lætur lesandanum eftir að mynda sér skoðun á persónunum.
Mér finnst hins vegar frágangur íslensku útgáfunnar af bókinni skelfilegur, því miður. það er eins og hún hafi ekki verið prófarkalesin. Það spillti aðeins fyrir mér lestrinum en hafði ekki afgerandi áhrif fyrir mig, en ef þú ert stafsetningarperri og starfar sem stafsetningarlögga þá er þessi bók hreinasta martröð.
En god ansats att beskriva den komplicerade relationen mellan biståndsgivare och mottagare, både på macro- och micronivå.
Jag var i början lite störd av de väl klicheartade karaktärsbeskrivningarna, men det tog sig.
De återkommande partierna där en allseende berättare resonerade kring Allahs tänkbara perspektiv på skeendet hade jag gärna sluppit. Enda stället där det greppet funkade hyfsat var det med nattvakten som somnade, på övriga ställen blev det övertydligt, lite som att Thorfinn inte riktigt litar på att läsaren hängt med.
Det blev lite väl mycket som hände de sista 50 sidorna, jämfört med den relativa stiltjen innan.
Sofia har fått tjänst som biståndschef på svenska ambassaden i Dhaka. Trots, eller kanske på grund av, att det har varit lite trassligt flyttar hennes man med som medföljare och ska ta hand om barnen. Installationen i det från Sverige mycket annorlunda landet Bangladesh, är spännande och lite skrämmande.
Ute på landsbygden i Bangladesh mördas en flicka. Hennes två systrar beslutar sig för att fly till Dhaka för att undvika att bli bortgifta. Livet i storstaden är helt annorlunda mot landet och flickorna tvingas arbeta hårt för att klara livhanken.
Detta är en bok om biståndspolitik, diplomati, fattigdom, skuld och utnyttjande. Men också om hopp, hjälpsamhet, vänlighet och viljan att påverka. Har svårt att bedöma hur mycket av innehållet som bygger på verkligheten, men framställningen är mycket trovärdig.
⭐️✨✨ Jag träffade Helena Thorfinn häromnånaden och vilken empati hon utstrålar! Ja genom boken lyser det fram. Det är så spännande att få följa både de mest utsatta—fattiga Nazrin och Minas öden—parallelt med Janne och Sofias nyinflytt till Dhaka och hur deras vägar i slutändan korsar varandra.
Många professionella ord och politiska diskussioner och förhandlingar som kan verka långtråkiga för unga…
Men ändå, eftersom Thorfinn själv varit inom den karriären så får man en inblick och frågeställare— ”Vad gör egentligen västerlänningarna här med sina bidrag? Är de inte bara ivägen?” och ”Varför leva lyxliv samtidigt som man försöker rädda världen?” och ”varför uttnyttja fattiga människor för det egna landets nytta?” *host, host* (Bjarne)
Romanen är en ögonöppnare som berörde en i själen. 🤍🤍🤍
Wow! Det tog ett tag innan jag vågade mig på att börja läsa denna boken - jag var rädd att den skulle vara tungläst och med alldeles för mycket politik. Men vilken härligt bubblande, levnadsglad och komplicerad bok det visade sig vara! Jag har själv jobbat på eller nära ambassadsnivå så känner igen svårigheterna och gråzonerna och rivaliteten och diplomatin. Viljan att göra rätt som visar sig vara mycket lättare sagt än gjort när man väl börjar. Menlösa diplomater som sitter och pöser i sin egen viktighet osv osv. Vad gäller persongalleriet tyckte jag det var en härlig blandning av väldigt olika personligheter och jag älskade ambassadör Mobergs språkk��rlek, som han delar med mig. Allt som allt, en bok som fick mig att tänka till och som jag varmt kan rekommendera!
Tog mig LÅNG tid att läsa ut den här boken (dock inte bara bokens fel, men det hjälpte inte att den ibland var lite snårig och seg), men är nu med sista sidan vänd glad att jag hela tiden återkom till den och faktiskt fick klar den.
Intressant med skildringen av Bangladesh, av svenskt bistånd, och av livet på en svensk beskickning. Även expatlivet, kulturkrockarna och svårigheterna som kommer med en utlandspostering var intressanta. Fint med det stora galleriet av karaktärer att följa (även om vissa var rätt stereotypa och tom platta) och de levande miljöbeskrivningarna. Mina är favoritkaraktären, hands down. Ville veta mer om henne när boken tog slut.
The writing was pretty bad in many parts. For example the author normally used people’s names when a pronoun would work, or would list a paragraph full of examples when two or three would have been enough.
Some parts became extremely boring and didn’t add anything to the story, but other parts were really good so it’s hard to give it an accurate rating. If the book had only contained the story of the two sisters, I might have gone as far as giving it 4 stars.
If you’re looking to see a Swedish family represented in a book, I suppose this gets the job done. However I felt that it sometimes was a bit exaggerated. What do I know though? I’m not fully Swedish and also not an adult.
Här kommer ännu en hjärndöd recension. Den skildrar hur olika förutsättningarna kan vara beroende av var du växer upp på ett skickligt sätt. Annorlunda bok, handlar om vardagen och hur västerlänningar tacklar politiska frågor i u-länder, vilket gör en frustrerad och var en av få delar av boken som var intressant även om det inte var en ”ögonöppnare” direkt. Fastnade aldrig, såg det som en uppgift att ta mig igenom den snarare än ett nöje. Ganska tråkig och relationerna och karaktärerna var av någon anledning inte verklighetstrogna för mig. Bu
Väldigt intressant roman som fick mig att lära känna Bangladesh och biståndsvärlden. Miljöerna var mycket målande och verkar likna verkligheten. Karaktärerna var tillräckligt intressanta och storyn flöt på och var spännande trots att det fanns så många olika perspektiv. Men jag håller med om att slutet kändes väldigt abrupt och plötsligt, å andra sidan gav det en liten "slice of life"-känsla, att historien inte tar slut bara för att boken gjorde det. Jag har knappt kunnat lägga ifrån mig boken, den var väldigt underhållande!
Den här romanen gav en intressant inblick i Sveriges ambassads- och biståndsarbete utomlands, och de svårigheter som det kan innebära i andra kulturer. Jag gilllade greppet med två parallella berättelser - en om en svensk familjs omställning till livet i Dhaka och en annan om två bangladeshiska systrars flykt från landet till storstan - men stundvis kändes den förra lite utdragen och ointressant i relation till den senare.
Väldigt intressant om livet i Bangladesh ur flera perspektiv, men framförallt om hur komplicerat det kan vara med bistånd. Boken är lättläst och spännande och behandlar både kärlek, politik och mänskliga tragedier. Den är på många sätt upprörande men innehåller samtidigt mycket värme och humor. Ibland upplevde jag berättelsen som onödigt detaljerad, men detaljerna gör det kanske mer trovärdigt. Jag rekommenderar den här boken till alla som är intresserade av Bangladesh eller av biståndsfrågor.
Väldigt intressanta ämnen som berörs i boken. Tyckte det var lite för mycket innehåll för en enda bok. Hade gärna sett det uppdelat i fler böcker. Språket kunde varit bättre. Det blev bättre i miljöbeskrivningar mm som kändes självupplevda, sämre i fiktionen.
Intressant skildring av olika miljöer, olikheter och världsproblem. Spännande att få läsa om något så annorlunda från det lugna Sverige jag lever i. Tyvärr fångas jag inte av historien och karaktärerna på ett sätt jag önskar att jag hade gjort. Ganska mycket är förutsägbart vilket känns tråkigt.
Så intressant att läsa om livet på ambassaden i Bangladesh, påminde mycket om Kenya och ambassadkretsen där. Också intressant att få läsa från så många personers perspektiv, som också gav inblick i livet hos de allra fattigaste bengalerna. JAG VILL UT OCH SE MER AV VÄRLDEN
Som en som selv har bodd i samme omstendigheter syns jeg dette er en fantastisk skildring av en vanlig hverdag for både de fattige og de rike i Asia. Alle med litt interesse for politikk og makt i andre fattigere land burde lese denne!
3,2 - Áhugaverð bók en ekki beint skemmtileg. Fátækt og spilling haldast í hendur í einu af fátækari löndum heimsins. Og hjálpræðisstofanir og erlend ríki ýta undir spillinguna með því að reyna að moka í eiginn vasa.