Morgon som dag. Kväll som natt. Sekund efter sekund. Minut efter minut. Timme efter timme. År efter år, ska jag bli påmind om vad jag har varit med om. Ett sår som aldrig kommer att läka, ett ärr som kommer att finnas djupt inom mig som jag aldrig kommer att bli av med. Det är inte övergreppen i sig som är det svåraste egentligen, utan vad ärren har satt för spår i mig i vuxen ålder. En vuxen person som borde ha vetat bättre. Så gör man inte mot ett oskyldigt barn som inte kan försvara sig.Och endast för sin egen sexuella njutnings skull. På ett barns bekostnad, för att sedan bara lämna en slant med förmaningen att jag ska vara tyst. Men jag tänker inte vara tyst längre!
Det här är en hemsk berättelse om hur allt som kan gå fel, faktiskt också gör det. Camilla har drabbats av hemska händelser redan från barndomen, och har fått kämpa otroligt mycket för att få upprättelse (vilken hon inte har fått).
Det är tragiskt att människor ska behöva uppleva så mycket hemskt och trilla mellan stolarna i samhällets skyddsnät. Den här berättelsen visar hur mycket värre det kan bli när samhället inte lyckas kliva in i tid. Jag lider verkligen med författarinnan och hennes närmaste. Boken skulle dock behövt bättre korrekturläsning och någon som styrde upp formen lite för att verkligen gripa läsaren och få den fortsatt engagerad i de uppradningar av händelser som utgör bokens stomme. Historien är i så många aspekter värd ett bättre återberättande.