Tyvärr funkade inte riktigt den här boken för mig. Jag ska försöka förklara varför.
1. För en bok om Katarina Taikon var det väldigt lite om henne. Boken var väldigt kort, vilket fick läsupplevelsen att kännas som att det inte fanns tillräckligt med material och därför får 70% (ungefär) handla om andra saker om romers situation i Sverige. Visst det är intressant i sig men har läst andra böcker jag tycket bättre om med exakt samma handling.
2. I början av boken var Katarinas liv i princip en recap av Katitziböckerna, med andra ord kan jag läsa dom.
3. Hur boken var skriven. Det var inget bra flyt. Författaren är journalist och det kändes som att en journalist försöker skriva en bok. Det blev blandat, båda och inget. Styckena hade inget flow och en historia kunde börjas för att sedan sluta lika abrupt (exempel ”så hände det och det och det…. Katarina kunde försvinna ibland och vara spårlöst borta”. Slut på stycke. Nytt stycke med något helt annat). Dessutom kunde det ta lång tid innan författarens egna röst kom in, sen försvann hon, sen kom hon tillbaka. Oftast gällde det intervjuer som kunde vara direkt relevanta till Katarina eller inte alls.
4. Vad var poängen med boken? Att förstå romers situation i Sverige är viktigt för att förstå Katarina Taikons aktivism, det förstår jag. Men det var väldigt otydligt när det var allmän fakta och när hon var direkt inblandad. Mycket namn nämndes, framförallt politiker och läkare, men allt kändes väldigt ytligt. Det hade vart intressant med en analys över hur det är idag, hur hennes aktivism förändrat eller inte lyckades förändra den situation vi har idag.
Något som kom ut av boken var att jag vill läsa fler verk av Katarina Taikon. Jag håller på med Katitzi serien men vill även läsa hennes vuxenböcker. Sen var det lite saker som var intressanta som jag inte hade så bra koll på. Tyvärr kände jag att sättet boken var skriven kunde behövt omarbetats för att skapa ett bättre flow och att det tydligare skulle vara skrivet på ett journalistiskt sätt eller som en roman/biografi.