Inte längre min

by Ann-Helén Laestadius

När vi kommer fram till Järnvägsparken är det precis som förra gången, folk som väntar på att få se hustransporten. Inte lika många som senast, men ändå.
Jag tänker på Albin och första gången han kysste mig, det var här i Järnvägsparken. När vi blir vuxna kommer vi aldrig att kunna återvända till den platsen. Allt kommer att ligga i ett djupt hål. I en gruvgrav.

Det har gått ett år när vi återvänder till Maja i Kiruna. Rivningarna pågår. Samtidigt flyttas gamla trähus till en ny plats i stan, och det visar sig att Majas hus räddas. Men det spelar ingen roll. Mamma och pappa vill ändå inte flytta tillbaka, de har vant sig vid det bekväma och moderna i den nya, större lägenheten. Det är bara Maja som bryr sig om det gamla, det som varit, det som fortfarande skulle kunna bli.

Och det är inte bara staden, mycket annat förändras också. Julia som flyttade till Luleå har bytt dialekt, börjat använda eyeliner och blivit bästa kompis med Mimmi. Och så Albin. Världens finaste Albin som nu har varit Majas pojkvän i ett helt år. Men varför drar han sig undan, när Maja inte vill något hellre än att komma närmare?

2016 belönades Tio över ett med Augustpriset. Nu kommer den fristående fortsättningen Inte längre min.

Genres: Young Adult, Fiction

283 pages, Hardcover

Published September 21, 2018

Reviews

[Björn H · Rating 2 out of 5]

Den andra, fristående boken om Maja (den första heter ”Tio över ett”) tar vid strax efter den första. Maja är inte så orolig över gruvsprängningarna i Kirunagruvan längre. Däremot är hon orolig över flytten av Kiruna, där hennes hus är ett av de som kommer att flyttas. Sen är det Albin, hennes kille, som är lite avvaktande i förhållandet och mest funderar på hockeyn.

Det här är en bok som vill en hel del, kanske nästan för mycket. Den vill beskriva flytten av Kiruna, Majas och Albins förhållande, hur familjen hanterar att Majas morfar får en stroke och Majas saknad efter kompisen Julia, som flyttat till Luleå. Sen finns Majas kompis Alva, som mobbas av några av killarna för sin samiska härkomst.

Alla trådar gör att det spretar lite hit och dit. Flytten av Kiruna är det som behandlas mest i bokens första del. Tyvärr saknas det subtila, det sägs väldigt tydligt vad karaktärerna tycker om framför allt flytten, det finns ingen tvekan hos läsaren vad de tycker. Sista 80 sidorna växlar till att bara handla om Majas och Albins förhållande. Så det går lite hit och dit. Mest mänsklig är nog Majas morfar, som efter att ha fått en stroke gör allt för att allt ska vara som vanligt.

Trots allt så är det en välskriven bok, Laestadius har en bra känsla för ungdomars språk, men den hade behövt trimmas lite. Kanske skulle till och med vissa delar kunnat sparas till en separat bok.

[Lina · Rating 3 out of 5]

3.5!

[Kulturens Hjältar]

Fortsättning på Tio över ett. Jag gillade den här mycket, sträckläste den. Mindre psykisk ohälsa i den här boken, mest relationer. Kärlekstrubbel och vänskapstrubbel (och även vänskap utan trubbel).
Det är sommarlov innan gymnasiet. Maja känner sig ensam efter att bästa (och enda) kompisen flyttat till Luleå och skaffat sig en töntig dialekt. Av träffar en slump träffar hon Aurora. Aurora som ska flytta in i Majas familjs hus (som faktiskt inte ska rivas, utan flyttas). Aurora tar Maja med storm, men vem är hon egentligen och går det att lita på henne? Eller är det som Alva säger, att man aldrig kan lita på norrskenet? Och de där blickarna som Maja tycker sig se mellan Aurora och Majas kille, är de på riktigt?

[Cecilia, Kungsmadskolans · Rating 4 out of 5]

Har nyligen läst fortsättningen på, Tio över ett, av Ann-Helén Laestadius. Nu har jag lärt känna huvudpersonen Maja riktigt bra och jag tycker kanske därför ännu mer om denna andra bok, Inte längre min. Maja bor kvar i Kiruna, hennes älskade hemstad, som står inför stora förändringar. Boken är inte lika dramatisk som den förra då Maja kämpade med sin panikångest inför de nattliga sprängningarna i gruvan och den kommande flytten. Men det är nu flytten av Majas hus och andra byggnader verkligen sker och vi får följa henne när hon börjar gymnasiet och försöker hålla kontakten med Julia, bästa vännen som flyttat till Luleå. Pojkvännen Albin hinner inte träffa henne så ofta som hon skulle vilja och nya vänner hittar man inte så lätt. Det händer mycket i Majas värld och dramatiken är faktiskt fullt tillräcklig även i denna bok!

[Alicia Rajala · Rating 2 out of 5]

Hade velat ge den en fet nolla, men ska vara lite mer konstruktiv än så. Först och främst, Maja är så fruktansvärt jobbig att man önskar henne olycka. Hon verkar tro att hela världen kretsar kring henne. Men att huvudkaraktären är otroligt irriterande gör inte boken dålig. Vad som där emot gör den till ren smörja, är Albins val av hockeylag. En kirunabo som föredrar six fingers över lule? Huva fyfan ta bort den där pesten från mig. När jag läste det ville jag genuint sluta läsa. Men utöver det, ganska okej bok.

[Emelie Talledo · Rating 2 out of 5]

Vilken besvikelse! Älskade ”Tio över ett” men här tappade Laestadius tråden. Jag står inte längre ut med Maja, som blir arg för att Albin inte vill ha sex med henne. År 2018.

[Jenny · Rating 2 out of 5]

Jag undrar varför jag läste den här när jag inte gillade första boken om Maja. Det tog minst 200 sidor innan den blev lite bra. Det är verkligen inget gott betyg.

[Martin Bensch · Rating 4 out of 5]

Ännu bättre än "Tio över ett". Jag gillar verkligen Maja. Plus för att boken verkligen lyfter upp "flytten" av Kiruna.

[Helena Ferry · Rating 5 out of 5]

Det fanns mer att säga om Maja! Ännu en fantastisk bok med mer om Kiruna-flytten men också om när bästisen Julia flyttar och pojkvännen Albin är lite för upptagen. Väldigt bra fortsättning, jag gillar verkligen dessa böcker.

[Eli · Rating 5 out of 5]

Fantastisk uppföljare till Tio över ett! Recension på bloggen: http://elilaserochskriver.se/inte-lan...

[GAS]

läst ut den på en dag tillsammans med 2 andra böcker. jag har verkligen ingen liv allts.