Så blev vi alla rasister

by Ivar Arpi, Adam Cwejman

Vad har en svart kvinna med universitetsexamen och bostadsrätt i Stockholms innerstad gemensamt med en svart, arbetslös man i förorten? Inte nödvändigtvis mer än generna som styr deras pigment.

Men vänsterns nya ”antirasister” reducerar paradoxalt nog människor till deras rastillhörighet. Gårdagens ondska har ersatts av goda intentioner, men fördomen är densamma. Delar man hudfärg antas man också dela erfarenheter, tankar och känslor.

I Så blev vi alla rasister beskrivs hur idéer som kretsar kring ras och hudfärg, efter sjuttio år, har återkommit för att bli en självklar del av svensk offentlig debatt.

Genres: Nonfiction, Politics

Paperback

First published January 1, 2018

Reviews

[Monica · Rating 5 out of 5]

Det här var väldigt skickligt skrivet! Arpi och Cwejman levererar en handfull mycket träffsäkra essäer som ur olika perspektiv ifrågasätter och kritiskt granskar identitetspolitik och intersektionalism så som den förs i svensk offentlighet idag. De har gjort ett gediget jobb (noter och referenser upptar nästan en tredjedel av boken) och för ett koherent resonemang utan att bli för ideologiska.

[Martin · Rating 3 out of 5]

En intressant fördjupning om hur intersektionaliteten har påverkat samhällsdebatten under de senaste decennierna.
Boken kopplar ihop olika publika diskussioner för att visa på sambanden mellan olika diskussioner och händelser, som har bidragit till att skapa den publika diskussionsmiljö vi har idag.
Det jag saknar är egna djupdykningar av författarna själva i olika ämnen.

[Jonatan Almfjord · Rating 4 out of 5]

De båda ledarskribenterna Ivar Arpi och Adam Cwejman förklarar i denna korta men välskrivna bok krig mot identitetspolitik, mikroaggressioner och paradoxen kring att ras både anses vara en social konstruktion och samtidigt en essentiell del av människan.

Författarna argumenterar väl och applicerar bland annat vetenskapstänk à la Karl Popper (falsifikationskravets fader) på teorin om strukturell rasism. Kapitlets namn, Teorin som aldrig har fel, är talande.

Tino Sanandaji, doktor i nationalekonomi, skriver om boken:

"Många liberaler har skrivit om genusteori, men få har tagit debatten mot identitetspolitik och teorin om strukturell rasism. Arpi och Cwejman går på djupet, dekonstruerar dekonstruktivismen och visar det orimliga i att som reaktion mot rasism skapa en rasbesatt ideologi som försöker att permanent dela in individer efter ursprung."

Detta är en utmärkt beskrivning av Så blev vi alla rasister. Eller som Arpi & Cwejman själva formulerar det, boken handlar om hur "idéer som kretsar kring ras och hudfärg, efter sjuttio år, har återkommit för att bli en självklar del av svensk offentlig debatt."

Ett par guldkorn:

"Vitheten är på en och samma gång både en falsk konstruktion och en essentiell del av vita människor. Vit kultur finns inte, eftersom vitheten är konstruerad. Men vita människor anses kunna appropriera andra gruppers kultur, som anses äkta."

"En prestation är inte så mycket en verklig prestation utan istället är den, enligt vithetsteorin, resultatet av var man har placerats i den samhälleliga hierarkin. Detta är en världsbild där man nästan predestinerats av vilket kollektiv man föds in i. Man föds fjättrad vid sitt privilegium, eller bristen därav. Har man detta perspektiv kommer alla människor och mellanmänskliga relationer förstås utifrån vilken ras de tillhör, varifrån de kommer och vilken etnicitet de har."

[Peter Nyqvist · Rating 5 out of 5]

Med ganska många exempel ut verkligheten förklarar författarna hur det nya rastänkandet fungerar.
För en "vanlig" vit medelålders heterosexuell man så har jag aldrig riktigt förstått hur det postmoderna tänkandet bakom intersektionalitet egentligen fungerar. Författarna lyckas bra med att förklara hur tänket går till samt vilka konsekvenser som uppstår när man begagnar sig av det.
Boken är helt klart läsvärd om man vill förstå varför det inom vissa kretsat kan anses normal och rättfärdigat att kräva att "rätt" etniskt ursprung är viktigt för ett jobb.

[John Carlsson · Rating 3 out of 5]

Mycket intressant om den debatt som pågår där vissa antirasister ofta fäster stort värde vid ras och hudfärg. Även om jag inte håller med författarna i allt tycker jag att de har en poäng när de jämför dessa med de krafter de vill bekämpa.

[Alexander Tarlinder · Rating 4 out of 5]

Det är svårt att recensera den här boken utan att bli politisk. De poänger författarna lyckades driva hem hos mig är att rekrytering av personer med mångfaldskompetens är grumligt, minst sagt, samt att anti-rasiströrslsen är rätt bra på att kultivera rasism.

[Erik Lindgren · Rating 2 out of 5]

Intressant tema, men dåligt skriven.
Tar upp:
- identitetspolitik
- hudfärgs(makt)ordning
- kulturell appropriering

Bra
- exempel från verkligheten, ex SR/SVT/Uppsala universitet

[Roland · Rating 4 out of 5]

Mycket intressant sammanställning av hur alla diskussioner kan bemötas med anklagelser om rasism. Och är man en vit man kan man inte göra rätt hur man än vänder sig!

[Harald G. · Rating 4 out of 5]

Vittig bok om hvordan ytre venstresides iver etter å bekjempe rasisme ironisk nok har ført til at raseinndeling av folk vedlikeholdes og endog oppmuntres til. For å bekjempe diskriminering har deler av venstresiden aktivt fremmet tanken om at personer først og fremst er representanter for en gruppe (basert på kriterier som hudfarge, etnisitet, religion, funksjonshemning eller legning). Disse gruppene er organisert i et "offerhierarki" som tas for gitt.
Ivar Arpi og Adam Cwejman sporer hvor denne identitetspolitiske ekstremismen kommer fra, hvordan den har spredt seg, og hvordan den er en trussel mot et liberalt demokrati hvor alle har like rettigheter. I Sverige har denne ideologien blitt anerkjent i langt større grad enn i Norge.
Ukjente uttrykk som "rasifiering", "interseksjonalitet", "hvithet" og "hvithetsstudier" er heldigvis fremmedord i Norge. Enn så lenge...