What do you think?
Rate this book
Platserna #3
X: Den sista platsen
In the autumn of 2016 a wave of suicides swept through Stockholm’s underworld…
Investigative journalist Tommy T’s star has faded since he was a fixture on Sweden’s talk-show circuit. His deep dive into the mysterious suicides—and the role of the elusive ‘X’ who seems to be behind everything—will be his ticket back to the top. And the trail is hot: it leads him first to a murdered friend and then to a huge batch of cocaine.
Meanwhile, Tommy’s seventeen-year-old nephew Linus is getting in deep himself. He’s been selling his ADHD medication since he was thirteen, hoping for bigger opportunities. Now there’s one staring him in the face—in the form of a huge batch of cocaine.But there’s a larger plan behind what is happening, and the business turns out to be both stranger and more dangerous than either of them could have imagined.
I Am the Tiger is the culmination of the series that began with I Am Behind You and I Always Find You. John Ajvide Lindqvist spins the crime novel into the realm of the supernatural, as forces beyond human control infiltrate the suburbs of Stockholm.
Investigative journalist Tommy T’s star has faded since he was a fixture on Sweden’s talk-show circuit. His deep dive into the mysterious suicides—and the role of the elusive ‘X’ who seems to be behind everything—will be his ticket back to the top. And the trail is hot: it leads him first to a murdered friend and then to a huge batch of cocaine.
Meanwhile, Tommy’s seventeen-year-old nephew Linus is getting in deep himself. He’s been selling his ADHD medication since he was thirteen, hoping for bigger opportunities. Now there’s one staring him in the face—in the form of a huge batch of cocaine.But there’s a larger plan behind what is happening, and the business turns out to be both stranger and more dangerous than either of them could have imagined.
I Am the Tiger is the culmination of the series that began with I Am Behind You and I Always Find You. John Ajvide Lindqvist spins the crime novel into the realm of the supernatural, as forces beyond human control infiltrate the suburbs of Stockholm.
450 pages, Hardcover
First published January 1, 2017
21 people are currently reading
562 people want to read
About the author
John Ajvide Lindqvist
78 books4,265 followersJohn Ajvide Lindqvist (John Erik Ajvide Lindqvist) is a Swedish author who grew up in Blackeberg, the setting for
Let the Right One In
. Wanting to become something awful and fantastic, he first became a conjurer, and then was a stand-up comedian for twelve years. He has also written for Swedish television.
His Let the Right One In was a bestseller in Sweden and was named Best Novel in Translation 2005 in Norway. He also is the author of Handling the Undead and Harbor .
http://us.macmillan.com/author/johnaj...
Russian profile can be found here: https://www.goodreads.com/author/show...
His Let the Right One In was a bestseller in Sweden and was named Best Novel in Translation 2005 in Norway. He also is the author of Handling the Undead and Harbor .
http://us.macmillan.com/author/johnaj...
Russian profile can be found here: https://www.goodreads.com/author/show...
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 96 reviews
October 16, 2021
"X is the last place" completes the Trilogy of the place, the books of which, if anything, unite, then in fact only the place. More precisely, two: Stockholm's Tunnelgatten Street, near which Olof Palme was killed, and a strange space-time construct resembling an endless perfectly flat golf course. If the first book "Himmelstrand" (2014) was a fantasy horror, the second "Movement" (2015) is a psychedelic horror with features of a political thriller, then the third is a journalistic investigation related to drug trafficking. The reader will receive answers to the questions of the first and second novels, although the solution will not be as impressive as readers search.
Two things happen almost simultaneously: 1. excellent quality cocaine appears in the Swedish capital at a price significantly below the market; 2. a wave of suicides among drug dealers. The second is completely inexplicable if we do not accept the assumption that someone who ensured the delivery of this batch to Stockholm sets a dumping price as a condition and has the ability to monitor compliance. And any attempts to cheat, whether it is dilution with other substances or inflating the price, punishes in such a supernatural way - leading to suicide.
The journalist Tommy T becomes involved in the events because his connections in the criminal environment included one of the bigwigs of this business, whom Tommy is the first to find after suicide. His nephew Linus is involved in the same story because pushering is his old way of earning money, and at one time one of the small bosses Alex protected from the revenge of competitors, and debts must be paid. The novel is constructed as an alternate narrative about the events around these two people, which inevitably close in the finale.
Жестокие сказки старого Стокгольма
Существование ущербно потому что мы делаем его ущербным и сами себя разочаровываем.
Линдквист чертовски талантлив и невыносимо мрачен. А еще довольно жесток по отношению к своим героям, среди которых - об этом стоит помнить - почти нет вызывающих нежность и сочувствие. И по-моему дебютный роман "Впусти меня" (2004) до сих пор остается вершиной его творчества, хотя не могу не признать, вторая книга "Блаженны мертвые" (2005) тоже имеет достаточно поклонников. Так или иначе, середина нулевых была временем его взлета и немыслимой славы, которая в одночасье обрушилась на прежде мало кому известного фокусника и стендапера тридцати шести лет. Согласитесь, когда твой первый роман экранизируется дважды и второй фильм голливудский с Хлоей Мориц, это не считая мелких брызг. вроде перевода на стопицот языков - тут кому угодно крышу снесет.
Ему не снесло, он продолжает регулярно писать, хотя далеко не так коммерчески успешно. Но писателем одной книги не остался, и читать его всегда интересно, хотя после очередной встречи нужен перерыв на восстановление внутренней целостности, по которой его сочинения проходятся патентованной камнедробилкой. Говорю со знанием дела, потому что перечитала у Линдквиста, в том числе, многое из того, что не переведено на русский. Думаю, Томми Т, герой последнего романа Трилогии места, отчасти списан с автора: тот же гиково-одержимый путь к признанию, та же невероятная популярность, яркая и скоропроходящая, но талант, профессионализм и связи помогают удержаться в обойме, хотя молодые и рьяные, с их сетевой активностью, теснят и на пятки наступают.
"Икс - место последнее" завершает Трилогию места, книги которой если что и объединяет, то на самом деле только место. Точнее - два: стокгольмская улица Туннельгаттен, неподалеку от которой был убит Улоф Пальме и странный пространственно-временной конструкт, напоминающий бесконечное идеально ровное поле для гольфа. Если первая книга "Химмельстранд" (2014) была фэнтези-хоррором, вторая "Движение" (2015) психоделическим хоррором с чертами политического триллера, то третья - журналистское расследование, связанное с наркотрафиком. Ответы на вопросы первого и второго романов читатель получит, хотя разгадка окажется не такой впечатляющей, как ее поиски.
Две вещи происходят практически одновременно: 1. в шведской столице появляется кокаин великолепного качества по цене значительно ниже рыночной; 2. волна самоубийств среди наркодилеров. Второе совершенно необъяснимо, если не принять допущение, что некто, обеспечивший поставку этой партии в Стокгольм, ставит условием демпиговую цену и имеет возможность контролировать соблюдение. А любые попытки обмануть, будь то разбавление другими веществами или взвинчивание цены, карает таким сверхъестественным способом - доводя до самоубийства.
Журналист Томми Т оказывается вовлеченным в события, потому что его связи в криминальной среде включали одного из воротил этого бизнеса, которого Томми первым находит после суицида. Его племянник Линус втянут в ту же историю потому что пушерство его давний способ заработка, и в свое время один из мелких боссов Алекс защитил от мести конкурентов, а долги надо отдавать. Роман построен как попеременный рассказ о событиях вокруг этих двух людей, которые неизбежно смыкаются в финале.
В начале я говорила, что Линдквист редко создает привлекательных персонажей. Но вот с Анитой, бывшей проституткой (которая и теперь по старой памяти обслуживает несколько избранных клиентов) и их идеей съехаться с Томми, чтобы вместе коротать надвигающуюся старость, замечательнохорошо. Тема притирки друг к другу двух независимых самостоятельных, не слишком счастливых людей, которым приходится поступаться ради этой близости некоторыми амбициями и существенной частью личного пространства, но приобретают оба в результате гораздо больше - она сквозная у писателя вообще (Виктория и ее приятель во "Впусти меня), в Трилогии места - в частности (пара фермеров на пенсии из первой книги) .
И я рада, что именно Улоф с Леннартом, которых полюбила в первой книге. появляются в эпилоге, в этом сканди-варианте булгаковского "они не заслужили света, они заслужили покой".
Two things happen almost simultaneously: 1. excellent quality cocaine appears in the Swedish capital at a price significantly below the market; 2. a wave of suicides among drug dealers. The second is completely inexplicable if we do not accept the assumption that someone who ensured the delivery of this batch to Stockholm sets a dumping price as a condition and has the ability to monitor compliance. And any attempts to cheat, whether it is dilution with other substances or inflating the price, punishes in such a supernatural way - leading to suicide.
The journalist Tommy T becomes involved in the events because his connections in the criminal environment included one of the bigwigs of this business, whom Tommy is the first to find after suicide. His nephew Linus is involved in the same story because pushering is his old way of earning money, and at one time one of the small bosses Alex protected from the revenge of competitors, and debts must be paid. The novel is constructed as an alternate narrative about the events around these two people, which inevitably close in the finale.
Жестокие сказки старого Стокгольма
Существование ущербно потому что мы делаем его ущербным и сами себя разочаровываем.
Линдквист чертовски талантлив и невыносимо мрачен. А еще довольно жесток по отношению к своим героям, среди которых - об этом стоит помнить - почти нет вызывающих нежность и сочувствие. И по-моему дебютный роман "Впусти меня" (2004) до сих пор остается вершиной его творчества, хотя не могу не признать, вторая книга "Блаженны мертвые" (2005) тоже имеет достаточно поклонников. Так или иначе, середина нулевых была временем его взлета и немыслимой славы, которая в одночасье обрушилась на прежде мало кому известного фокусника и стендапера тридцати шести лет. Согласитесь, когда твой первый роман экранизируется дважды и второй фильм голливудский с Хлоей Мориц, это не считая мелких брызг. вроде перевода на стопицот языков - тут кому угодно крышу снесет.
Ему не снесло, он продолжает регулярно писать, хотя далеко не так коммерчески успешно. Но писателем одной книги не остался, и читать его всегда интересно, хотя после очередной встречи нужен перерыв на восстановление внутренней целостности, по которой его сочинения проходятся патентованной камнедробилкой. Говорю со знанием дела, потому что перечитала у Линдквиста, в том числе, многое из того, что не переведено на русский. Думаю, Томми Т, герой последнего романа Трилогии места, отчасти списан с автора: тот же гиково-одержимый путь к признанию, та же невероятная популярность, яркая и скоропроходящая, но талант, профессионализм и связи помогают удержаться в обойме, хотя молодые и рьяные, с их сетевой активностью, теснят и на пятки наступают.
"Икс - место последнее" завершает Трилогию места, книги которой если что и объединяет, то на самом деле только место. Точнее - два: стокгольмская улица Туннельгаттен, неподалеку от которой был убит Улоф Пальме и странный пространственно-временной конструкт, напоминающий бесконечное идеально ровное поле для гольфа. Если первая книга "Химмельстранд" (2014) была фэнтези-хоррором, вторая "Движение" (2015) психоделическим хоррором с чертами политического триллера, то третья - журналистское расследование, связанное с наркотрафиком. Ответы на вопросы первого и второго романов читатель получит, хотя разгадка окажется не такой впечатляющей, как ее поиски.
Две вещи происходят практически одновременно: 1. в шведской столице появляется кокаин великолепного качества по цене значительно ниже рыночной; 2. волна самоубийств среди наркодилеров. Второе совершенно необъяснимо, если не принять допущение, что некто, обеспечивший поставку этой партии в Стокгольм, ставит условием демпиговую цену и имеет возможность контролировать соблюдение. А любые попытки обмануть, будь то разбавление другими веществами или взвинчивание цены, карает таким сверхъестественным способом - доводя до самоубийства.
Журналист Томми Т оказывается вовлеченным в события, потому что его связи в криминальной среде включали одного из воротил этого бизнеса, которого Томми первым находит после суицида. Его племянник Линус втянут в ту же историю потому что пушерство его давний способ заработка, и в свое время один из мелких боссов Алекс защитил от мести конкурентов, а долги надо отдавать. Роман построен как попеременный рассказ о событиях вокруг этих двух людей, которые неизбежно смыкаются в финале.
В начале я говорила, что Линдквист редко создает привлекательных персонажей. Но вот с Анитой, бывшей проституткой (которая и теперь по старой памяти обслуживает несколько избранных клиентов) и их идеей съехаться с Томми, чтобы вместе коротать надвигающуюся старость, замечательнохорошо. Тема притирки друг к другу двух независимых самостоятельных, не слишком счастливых людей, которым приходится поступаться ради этой близости некоторыми амбициями и существенной частью личного пространства, но приобретают оба в результате гораздо больше - она сквозная у писателя вообще (Виктория и ее приятель во "Впусти меня), в Трилогии места - в частности (пара фермеров на пенсии из первой книги) .
И я рада, что именно Улоф с Леннартом, которых полюбила в первой книге. появляются в эпилоге, в этом сканди-варианте булгаковского "они не заслужили света, они заслужили покой".
June 28, 2019
3,5 stars but rounding up because it’s John Ajvide Lindqvist.
I really wanted this to be a 4 star read, but sadly it’s not. It’s my least favourite in the trilogy, and might even be my least favourite Ajvide book. I also feel I should have read this one, and not only listened on audiobook since I kept drifting off while listening and not really feeling invested and I think it was stuff I missed. Though Ajvide does a great job narrating his own books.
This instalment take on a more crime-side than the previous ones. An attempt to show the “dark” side with drug-market and stuff. An old journalist working on drug-cases, now working on something with a mysterious man called “X”. Meanwhile his nephew is getting deeper into the business of this so called X. I think the downfall of the book was the crime-oriented side. It’s not my genre and lots of the aspects bored me.
But it’s incredibly well written. Ajvide is a master craftsman with his words and he writes characters so well and realistic. And these three books, all following a different cast each book is woven together so brilliantly clever.
I really wanted this to be a 4 star read, but sadly it’s not. It’s my least favourite in the trilogy, and might even be my least favourite Ajvide book. I also feel I should have read this one, and not only listened on audiobook since I kept drifting off while listening and not really feeling invested and I think it was stuff I missed. Though Ajvide does a great job narrating his own books.
This instalment take on a more crime-side than the previous ones. An attempt to show the “dark” side with drug-market and stuff. An old journalist working on drug-cases, now working on something with a mysterious man called “X”. Meanwhile his nephew is getting deeper into the business of this so called X. I think the downfall of the book was the crime-oriented side. It’s not my genre and lots of the aspects bored me.
But it’s incredibly well written. Ajvide is a master craftsman with his words and he writes characters so well and realistic. And these three books, all following a different cast each book is woven together so brilliantly clever.
September 16, 2017
Genialt och ett värdigt slut på trilogin. Svårt att kommentera vidare utan att avslöja för mycket, men historien vävs samman till sist. Och otäckt blir det, men på ett helt annat sätt än kanske väntat.
October 9, 2017
The wrap-up of the weirdest trilogy I've read. It's probably the worst of the trilogy, but with that said, Ajvide Lindqvist is still a fecking great author.
This horror story starts out as a hard-boiled crime, with a journalist famous for cracking drug cases gets involved in some weird shit, and his nephew starts dealing cocaine. I was not impressed. Don't really care for tough men in tough environments, and I was about to put the book down in favor of something more my speed but THEN. The cracks start showing and the Lindqvist skill for depicting frail people in real environments (this time miljonprojektet Gårdsstugan, a run-down high-rise basically) shines through the cracks. The gulf between Tommy T, grizzled "murvel", and the real person Tommy Torstensson, with his strangely clearvoyant dog Hagge. The tiny, sad, ugly little boy who just loves his crippled father peaks out of Linus. And it's just gorgeous.
By now we know too much about the Other place and all that from the previous books to be really spooked by X and what happens there, so it lacks the wonder-creepy of Himmelstrand and it definitely doesn't reach Rörelsen: den andra platsens levels of hair-raising splatter horror (but we do get reminded of the couple who tries to surgically unite themselves; that is by far the most gory, snuff-porn, beautifully grotesque thing I ever read), so what are we left with? Well, a well-written crime story with supernatural influences. It is exciting, and the complex characters carries most of the story, but then the ending comes. And it's just a little rushed.
Ajvide Lindqvist shines in the slowly built portrayals of people (not including the antagonist), and fails in the fast-paced conclusion. Still a great horror writer though.
This horror story starts out as a hard-boiled crime, with a journalist famous for cracking drug cases gets involved in some weird shit, and his nephew starts dealing cocaine. I was not impressed. Don't really care for tough men in tough environments, and I was about to put the book down in favor of something more my speed but THEN. The cracks start showing and the Lindqvist skill for depicting frail people in real environments (this time miljonprojektet Gårdsstugan, a run-down high-rise basically) shines through the cracks. The gulf between Tommy T, grizzled "murvel", and the real person Tommy Torstensson, with his strangely clearvoyant dog Hagge. The tiny, sad, ugly little boy who just loves his crippled father peaks out of Linus. And it's just gorgeous.
By now we know too much about the Other place and all that from the previous books to be really spooked by X and what happens there, so it lacks the wonder-creepy of Himmelstrand and it definitely doesn't reach Rörelsen: den andra platsens levels of hair-raising splatter horror (but we do get reminded of the couple who tries to surgically unite themselves; that is by far the most gory, snuff-porn, beautifully grotesque thing I ever read), so what are we left with? Well, a well-written crime story with supernatural influences. It is exciting, and the complex characters carries most of the story, but then the ending comes. And it's just a little rushed.
Ajvide Lindqvist shines in the slowly built portrayals of people (not including the antagonist), and fails in the fast-paced conclusion. Still a great horror writer though.
July 17, 2018
First of all: if you're Swedish, or just happen to understand Swedish, please listen to the audio book. Ajvide Lindqvist does such a great job reading his own works. I'm sure it actually made the book even better than if I just had read it.
It was five minutes ago since I finished it, tops, and I don't know what to say. This book, this trilogy, is disgusting and brilliant. It's dark and genius. Ajvide Lindqvist doesn't write stories for everyone, but he's ridiculously good at writing stories for people like me. He manages to write about things that are disgusting, things that are ugly, things that are over the top weird but he makes it work and makes stories that leave me thinking "how in the world could someone come up with something like this?" It feels like someone took a stick and whisked my brains around, but in a good way.
I had planned on writing a really long review praising this book (the whole trilogy) but I actually think I won't say much more. If you like weird, please give this a shot.
It was five minutes ago since I finished it, tops, and I don't know what to say. This book, this trilogy, is disgusting and brilliant. It's dark and genius. Ajvide Lindqvist doesn't write stories for everyone, but he's ridiculously good at writing stories for people like me. He manages to write about things that are disgusting, things that are ugly, things that are over the top weird but he makes it work and makes stories that leave me thinking "how in the world could someone come up with something like this?" It feels like someone took a stick and whisked my brains around, but in a good way.
I had planned on writing a really long review praising this book (the whole trilogy) but I actually think I won't say much more. If you like weird, please give this a shot.
October 30, 2021
X says ACAB.
September 19, 2017
Betyg: 5 av 5.
Jag har läst allt av John Ajvide Lindqvist, och jag har älskat allt han har skrivit. Han är, i mitt tycke, en av Sveriges helt klart bästa författare.
Hans senaste bok, X- Den sista platsen, är den sista delen i en trilogi. Den första boken i serien heter Himmelstrand, och den andra boken heter Rörelsen – Den andra platsen. Länkarna går till mina recensioner av böckerna.
Här är även en länk till hans hemsida, för dom som vill läsa mer om författaren och/eller böckerna. Och här är en länk till John Ajvide Lindqvists sida hos Wikipedia.
X- Den sista platsen är John Ajvides åttonde roman, och han har även gett ut tre novellsamlingar, här är en länk till min recension av den senaste av dom, Våran hud, vårat blod, våra ben. Så elva härliga böcker finns att läsa av författaren. Dom flesta av böckerna har fått det högsta betyget av mig, och några det näst högsta betyget.
Och vad tyckte jag då om den här boken? Jo, den får ju även den det högsta betyget av mig. Men jag måste ändå säga, att jag tycker att både Himmelstrand och Rörelsen – Den andra platsen ändå var lite, lite bättre än den här boken, trots att även den här boken får fem av fem från mig.
Den här boken var även något annorlunda, tycker jag, än dom tidigare böckerna. För mig kändes den här boken mer som en kriminalroman fast med övernaturliga inslag.
Men som vanligt i John Ajvide Lindqvists böcker så är det ett fantastiskt språk, mycket trovärdiga karaktärer som fastnar, berör och stannar kvar, och även en berättelse som jag kommer att minnas.
Rekommenderar verkligen trilogin, som absolut ska läsas i ordning, för största behållning, tycker jag.
Och jag ser redan fram emot kommande böcker av John Ajvide Lindqvist.
Jag har läst allt av John Ajvide Lindqvist, och jag har älskat allt han har skrivit. Han är, i mitt tycke, en av Sveriges helt klart bästa författare.
Hans senaste bok, X- Den sista platsen, är den sista delen i en trilogi. Den första boken i serien heter Himmelstrand, och den andra boken heter Rörelsen – Den andra platsen. Länkarna går till mina recensioner av böckerna.
Här är även en länk till hans hemsida, för dom som vill läsa mer om författaren och/eller böckerna. Och här är en länk till John Ajvide Lindqvists sida hos Wikipedia.
X- Den sista platsen är John Ajvides åttonde roman, och han har även gett ut tre novellsamlingar, här är en länk till min recension av den senaste av dom, Våran hud, vårat blod, våra ben. Så elva härliga böcker finns att läsa av författaren. Dom flesta av böckerna har fått det högsta betyget av mig, och några det näst högsta betyget.
Och vad tyckte jag då om den här boken? Jo, den får ju även den det högsta betyget av mig. Men jag måste ändå säga, att jag tycker att både Himmelstrand och Rörelsen – Den andra platsen ändå var lite, lite bättre än den här boken, trots att även den här boken får fem av fem från mig.
Den här boken var även något annorlunda, tycker jag, än dom tidigare böckerna. För mig kändes den här boken mer som en kriminalroman fast med övernaturliga inslag.
Men som vanligt i John Ajvide Lindqvists böcker så är det ett fantastiskt språk, mycket trovärdiga karaktärer som fastnar, berör och stannar kvar, och även en berättelse som jag kommer att minnas.
Rekommenderar verkligen trilogin, som absolut ska läsas i ordning, för största behållning, tycker jag.
Och jag ser redan fram emot kommande böcker av John Ajvide Lindqvist.
January 26, 2022
If you’ve made it to this review, please be aware that there is a huge slice of bias to this review, which I’ll explain as we go.
The conclusion to the Places Trilogy, this novel was incredibly low on horror compared to Lindqvist’s usual fare- on that scale I potentially would have only given two or three stars. However, as a ‘gaddam’ good cracking piece of multilayered storytelling it is well and truly up there. Focusing on alternating plot lines, we follow journalist Tommy and his nephew Linus, a drug dealer. Interspersed with this is the mysterious X and a wave of suicides this figure is causing. However here is where things get incredibly brilliant in the way Lindqvist pulls together the field of endless green grass and blue sky in Book 1, the dark magic and the assassination of Olof Palme from Book 2, and the music of Himmelstrand present throughout all three books. It was here where the magic happens, the actual genius of pulling all three plot lines together whilst creating a fourth within this novel and an overarching them that is disturbing but also highlights the author’s unfathomable ability to marry beauty and horror together in a way that no other author I’ve ever read can…that’s what gives it the five star treatment.
The conclusion to the Places Trilogy, this novel was incredibly low on horror compared to Lindqvist’s usual fare- on that scale I potentially would have only given two or three stars. However, as a ‘gaddam’ good cracking piece of multilayered storytelling it is well and truly up there. Focusing on alternating plot lines, we follow journalist Tommy and his nephew Linus, a drug dealer. Interspersed with this is the mysterious X and a wave of suicides this figure is causing. However here is where things get incredibly brilliant in the way Lindqvist pulls together the field of endless green grass and blue sky in Book 1, the dark magic and the assassination of Olof Palme from Book 2, and the music of Himmelstrand present throughout all three books. It was here where the magic happens, the actual genius of pulling all three plot lines together whilst creating a fourth within this novel and an overarching them that is disturbing but also highlights the author’s unfathomable ability to marry beauty and horror together in a way that no other author I’ve ever read can…that’s what gives it the five star treatment.
December 16, 2018
Wow. Ajvide knyter ihop säcken.
Brunkebergstunneln, "Någon där uppe måste gilla mig", Peter Himmelstrand, Olof Palme, fältet och den silverfärgade husvagnen "Ägget". It all makes sense now.
Bara wow. Jag skäms med hur okonkret och vilsen jag kände att föregångaren "Rörelsen" var, och så läser jag det här. Helt plötligt blir allting tydligt. Jag förstår nu.
Påminner mer om en jäkligt mörk kriminalroman med obehagliga element som inte går att förklara. Men. Elementen är mer tydliga och inte så ovissa som jag tyckte de var i de första böckerna.
Mopsen Hagge med sitt mänskliga och sin nästa övernaturliga visshet är helt klart bokens höjdpunkt.
9 kexchoklader till Hagge av 10.
July 24, 2018
spontant: åh men det är ju jättebra.
fler tankar som dök upp efter en timme eller två: boken slår inte den första i serien, men är nog jämnbra med den andra. det som får den att falla, främst, är upplösningen - hela slutet känns något påskyndat. annars så.
ajvide lindqvist skiner som alltid med sina karaktärsporträtt. man bara myser och ryser. har sett fram emot att läsa den här boken så länge, är så glad och nöjd att den äntligen finns i pocketformat.
fler tankar som dök upp efter en timme eller två: boken slår inte den första i serien, men är nog jämnbra med den andra. det som får den att falla, främst, är upplösningen - hela slutet känns något påskyndat. annars så.
ajvide lindqvist skiner som alltid med sina karaktärsporträtt. man bara myser och ryser. har sett fram emot att läsa den här boken så länge, är så glad och nöjd att den äntligen finns i pocketformat.
December 17, 2019
I think this ended the trilogy in a nice way and it made the other books better but rated on it's own I would mark it as 3/5. Listened to a seminar with the author and he admitted during the talk that he wasn't much familiar with criminal lingo. Therefore he invented his own underground slang, which didn't felt like it fitted in into the way the story was told in my view. Great story and intriguing backgrounds and characters though.
January 9, 2018
Jag hade velat ha fler svar, mer bredd och djup och mer av det som gjorde "Himmelstrand" och Rörelsen så bra- Istället tyckte jag att ingången med knarket i förorten känns för slätstruken och lätt. Visserligen bygger han upp intressanta karaktärer, men de bjuds inte helt fritt spelrum och jag lyssnade klart den och kände mest... "Jaha..."
April 1, 2018
Jag tyckte ärligt så illa om Den första platsen att jag inte ens läste Den andra platsen. Men detta... den är brilljant! Tonträff när det gäller språk, gestaltning, upplägg - allt. Och i hela universum är det bara Ajvide Lindqvist som hade kunnat skriva den, trots att det övernaturliga inte mer än någon enstaka procent av denna mörka och extremt samtida berättelse.
August 9, 2019
Bra och spännande berättelse. Välskriven med många detaljerade sidohistorier och karaktärer som inte kändes stereotypiska. En episod var otroligt rörande och fick mig att gråta. Slutet var dock lite för abrupt för min smak.
December 27, 2018
Rälig till tusen och väldigt välskriven. Bryter mitt val att inte läsa läskiga böcker för att knäcka alfabetet - med denna boken har jag läst alfabetet i år!
January 6, 2022
I didn’t realise this was part of a series when I read this. No wonder I was confused half the time and couldn’t follow the story properly. Note to self: Do not just skim through the blurb next time.
This story has a dual narrative which follows Tommy, a journalist who specialises in investigating mysterious suicides and what they could potentially be linked to. He is on a roll to find the elusive X who seems to be linked to everything from drug trafficking to murders. Then there is Linus, Tommy’s seventeen year old nephew, who is getting way over his head selling drugs. He started off small but is hoping for bigger opportunities. He finally caught his break when he is in charge of a big batch of cocaine. But something sinister is happening which put both Tommy and Linus in danger.
I feel I would have appreciated the story better if I had read the prequels but this story showed the dangers of drug trafficking and how people ultimately get involved in them. It also showed the effect some drugs will have on people who take them. Alot of lines blurred between reality and hallucinations. Tough choices had to be made in order to survive. There meant some supernatural element in here but I was pretty confused with what the author was trying to portray.
Thank you Netgalley and Quercus Books for the arc.
This story has a dual narrative which follows Tommy, a journalist who specialises in investigating mysterious suicides and what they could potentially be linked to. He is on a roll to find the elusive X who seems to be linked to everything from drug trafficking to murders. Then there is Linus, Tommy’s seventeen year old nephew, who is getting way over his head selling drugs. He started off small but is hoping for bigger opportunities. He finally caught his break when he is in charge of a big batch of cocaine. But something sinister is happening which put both Tommy and Linus in danger.
I feel I would have appreciated the story better if I had read the prequels but this story showed the dangers of drug trafficking and how people ultimately get involved in them. It also showed the effect some drugs will have on people who take them. Alot of lines blurred between reality and hallucinations. Tough choices had to be made in order to survive. There meant some supernatural element in here but I was pretty confused with what the author was trying to portray.
Thank you Netgalley and Quercus Books for the arc.
February 5, 2022
John Ajvide Lindqvist's writing career so far has demonstrated his enormous capacity for creating horror stories that smoothly integrate the supernatural element into their core and possess some occasional touches of surrealism. Lindqvist is considered by his natives as the Swedish Stephen King, a rather fair comparison as there are multiple affinities between the work of the two authors either in the choice of their main themes or their shared craft in inventing creepy settings, places in which the calm exterior facade is undermined by sinister spirits, mystifying deities, and creatures that originate from alien worlds and wreak havoc in this one. I Am the Tiger is the conclusive installment in the "Platserna" trilogy that began with the novels I Am Behind You and I Always Find You. What is most intriguing though is that this final chapter holds many surprises for the reader as Lindqvist breaks ties with his own past and delivers a pure crime novel in the spirit of the masters of Nordic noir genre.
To read my full review, visit https://tapthelinemag.com/post/i-am-t...
To read my full review, visit https://tapthelinemag.com/post/i-am-t...
January 26, 2025
Den här boken knöt verkligen ihop serien på ett snyggt sätt :)
Måste säga att den realistiska, dystra, Stockholmsmiljön inte tilltalar mig. Och liksom bok nummer två känns även denna ganska lösryckt till en början. Jag tycker således att det är en väldigt spretig serie - även om det förekommer tydliga kopplingar mellan böckerna när man kommit en bit i dem.
Tycker att ”Himmelstrand” överträffar båda uppföljarna, men det var ändå kul att genom dessa få bakgrund till fältets uppkomst. Tror även det var positivt att jag lyssnade på dem eftersom tvåan och trean kändes segare än ettan.
Måste säga att den realistiska, dystra, Stockholmsmiljön inte tilltalar mig. Och liksom bok nummer två känns även denna ganska lösryckt till en början. Jag tycker således att det är en väldigt spretig serie - även om det förekommer tydliga kopplingar mellan böckerna när man kommit en bit i dem.
Tycker att ”Himmelstrand” överträffar båda uppföljarna, men det var ändå kul att genom dessa få bakgrund till fältets uppkomst. Tror även det var positivt att jag lyssnade på dem eftersom tvåan och trean kändes segare än ettan.
July 19, 2021
Även när John Ajvide Lindqvist inte är som bäst så slår han fortfarande de flesta författarna där ute.
Ett intressant avslut på en bra trilogi.
Skulle nog säga att Rörelsen : den andra platsen är den del jag tyckte bäst om.
Ett intressant avslut på en bra trilogi.
Skulle nog säga att Rörelsen : den andra platsen är den del jag tyckte bäst om.
August 11, 2022
I think Quercus dropped the ball when it came to promoting and proofreading this book (and others by Lindqvist). It took me until this book to realise that this was a trilogy! And there was an uncomfortable amount of spelling errors… so much so, I was amazed it was overseen by such a high level publisher. It seems like Quercus had a pretty low budget for this title.
November 11, 2024
För nästan två år sedan läste jag första delen i den här trilogin. En bok som jag inte begrep mig på alls, den var väldigt underlig, men fick hjärnan att arbeta för högtryck. Vad den handlade om är också lite oklart. Andra delen gjorde mig inte ett dugg klokare. Snarare tvärtom. I X: Den sista platsen kommer hela förklaringen.
Jag vet egentligen inte alls vad jag förväntade mig när jag började läsa denna, men inte var det en hårdkokt thriller i alla fall. Men det är vad jag får. Åtminstone till en början. Och för det mesta. Min hjärna försökte febrilt se/gissa sammanhanget mellan de tre böckerna, men gick bet. Det är inte förrän alldeles i slutet som det klarnar och då hänger allt plötsligt ihop. Synd bara att det nästan är två år sedan jag läste Himmelstrand (som jag tycker är den bästa i trilogin, den var åtminstone läskig). Jag minns inte alltför många detaljer.
X: Den sista platsen är mer en thriller än skräck. Förutom det där konstiga då. Man kan egentligen inte bedöma böckerna var för sig, man måste ha alla tre för att ha hela historien klar för sig. Det är otroligt snyggt hopknutet, det måste jag ge honom. Slutet är inget annat än perfekt och i sista meningen kommer den lilla läskiga rysningen som jag väntade på i hela boken.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
Jag vet egentligen inte alls vad jag förväntade mig när jag började läsa denna, men inte var det en hårdkokt thriller i alla fall. Men det är vad jag får. Åtminstone till en början. Och för det mesta. Min hjärna försökte febrilt se/gissa sammanhanget mellan de tre böckerna, men gick bet. Det är inte förrän alldeles i slutet som det klarnar och då hänger allt plötsligt ihop. Synd bara att det nästan är två år sedan jag läste Himmelstrand (som jag tycker är den bästa i trilogin, den var åtminstone läskig). Jag minns inte alltför många detaljer.
X: Den sista platsen är mer en thriller än skräck. Förutom det där konstiga då. Man kan egentligen inte bedöma böckerna var för sig, man måste ha alla tre för att ha hela historien klar för sig. Det är otroligt snyggt hopknutet, det måste jag ge honom. Slutet är inget annat än perfekt och i sista meningen kommer den lilla läskiga rysningen som jag väntade på i hela boken.
OBS! Detta är en kraftigt förkortad text. Hela finns på min blogg
May 14, 2018
Ajvide, oj så swept away jag blev när jag läste Låt den rätte komma in! Sen tyckte jag att Hanteringen av odöda var nästan ännu bättre, och en del av novellerna i Pappersväggar, insert hjärtögd emoji! Sen föll jag inte lika hårt för Människohamn och i Lilla stjärna hade jag ganska många invändningar. När jag började läsa Himmelstrand tog jag mig inte igenom den så så ser mitt och Ajvides förhållande ut. När jag fann mig själv göralös på ett tåg insåg jag att min podd-app innehöll böcker. Bland annat några av Ajvide och av det rätt begränsade urvalet tänkte jag att X den sista platsen nog kunde fungera.
X den sista platsen är del tre i den mycket löst sammanhållna serien Platserna (där första är Himmelsstrand och andra Rörelsen). Jag kom alltså in i sista delen, men tyckte inte alls att det gjorde någonting, dock med brasklappen att jag inte läst de andra två.
Under miljonprogramstiden byggs gårdsstugan. Fyra gigantiska huskroppar som bildar ett X om man ser dem ovanifrån. Tusentals människor skulle få plats i de höga kolosserna, men de högt flygande planerna på idyll går snabbt om intet. När vi kommer in i handlingen befinner vi oss i nutid och det är ganska trasiga människor som bor i lägenheterna.
En av dem är Linus skjuttonårig kille med ADHD som är lite småkriminell på sidan om skolan. Hans pappa är förlamad i hela kroppen efter en olycka och hans mamma skåpsuper. Linus morbror är den legendariske reportern Tommy T vars stjärna dalat rätt kraftigt sedan glansdagarna med TV-soffor och party. Linus och Tommy är berättarna i boken och "pratar" om varandra. Utan att veta om det närmar de sig sakta samma man, X. Tommy undersöker varför Stockholms ledare för olika kriminella grupper försvinner, alternativt tar livet av sig, och Linus får via en bekant tillgång till otroligt ren kokain som han börjar sälja.
Det är Ajvide själv som läser X den sista platsen och han gör det sjukt bra. Jag tyckte boken var toppen och jag tror att det till stor del handlade om att jag lyssnade på den. Han får till tonen och alla slang känns trovärdig och rätt när han förmedlar dem.
Det Ajvide gör så bra (precis som den store skräckmästaren King) är att skildra karaktärer. I vanliga fall kan jag ha svårt för att läsa om folk som beter sig idiotiskt, som exempelvis Linus i den här boken. MEN Ajvide beskriver honom, hans känslor, hans uppväxt och omständigheter på ett sätt som gör att jag ändå är med på noterna. Jag förstår! Han smyger också in det övernaturliga på ett sätt jag älskar. Verkligheten är nästan rätt. Men inte riktigt. Sen flörtar han med sina trogna läsare vilket jag också uppskattar. Tommy T berättar att han tidigare snuddat vid det oförklarliga. Han var första reportern på plats i Blackeberg, 1982, till det som senare kallades ”badhusmassakern” och då satt jag och log initierat.
Eftersom jag lyssnade tog det väldigt lång tid att ta sig igenom boken (lyssnar bara på bussen så det är 2 x 30min om dagen) vilket nog inte var någon nackdel. Funderade mycket på boken och berättade så mycket om den för min bättre hälft att han var tvungen att lyssna han med.
Som allt jag läst av Ajvide är grundtonen i berättelsen mörk. Det är otroligt sorgliga liv vi får ta del av och att långsamt få höra det gjorde mig bitvis tung, men det var det värt. Just nu överväger jag att fortsätta låta Ajvide läsa de andra delarna i serien för kanske den tröga Himmelstrand via honom blir bra..?
X den sista platsen är del tre i den mycket löst sammanhållna serien Platserna (där första är Himmelsstrand och andra Rörelsen). Jag kom alltså in i sista delen, men tyckte inte alls att det gjorde någonting, dock med brasklappen att jag inte läst de andra två.
Under miljonprogramstiden byggs gårdsstugan. Fyra gigantiska huskroppar som bildar ett X om man ser dem ovanifrån. Tusentals människor skulle få plats i de höga kolosserna, men de högt flygande planerna på idyll går snabbt om intet. När vi kommer in i handlingen befinner vi oss i nutid och det är ganska trasiga människor som bor i lägenheterna.
En av dem är Linus skjuttonårig kille med ADHD som är lite småkriminell på sidan om skolan. Hans pappa är förlamad i hela kroppen efter en olycka och hans mamma skåpsuper. Linus morbror är den legendariske reportern Tommy T vars stjärna dalat rätt kraftigt sedan glansdagarna med TV-soffor och party. Linus och Tommy är berättarna i boken och "pratar" om varandra. Utan att veta om det närmar de sig sakta samma man, X. Tommy undersöker varför Stockholms ledare för olika kriminella grupper försvinner, alternativt tar livet av sig, och Linus får via en bekant tillgång till otroligt ren kokain som han börjar sälja.
Det är Ajvide själv som läser X den sista platsen och han gör det sjukt bra. Jag tyckte boken var toppen och jag tror att det till stor del handlade om att jag lyssnade på den. Han får till tonen och alla slang känns trovärdig och rätt när han förmedlar dem.
Det Ajvide gör så bra (precis som den store skräckmästaren King) är att skildra karaktärer. I vanliga fall kan jag ha svårt för att läsa om folk som beter sig idiotiskt, som exempelvis Linus i den här boken. MEN Ajvide beskriver honom, hans känslor, hans uppväxt och omständigheter på ett sätt som gör att jag ändå är med på noterna. Jag förstår! Han smyger också in det övernaturliga på ett sätt jag älskar. Verkligheten är nästan rätt. Men inte riktigt. Sen flörtar han med sina trogna läsare vilket jag också uppskattar. Tommy T berättar att han tidigare snuddat vid det oförklarliga. Han var första reportern på plats i Blackeberg, 1982, till det som senare kallades ”badhusmassakern” och då satt jag och log initierat.
Eftersom jag lyssnade tog det väldigt lång tid att ta sig igenom boken (lyssnar bara på bussen så det är 2 x 30min om dagen) vilket nog inte var någon nackdel. Funderade mycket på boken och berättade så mycket om den för min bättre hälft att han var tvungen att lyssna han med.
Som allt jag läst av Ajvide är grundtonen i berättelsen mörk. Det är otroligt sorgliga liv vi får ta del av och att långsamt få höra det gjorde mig bitvis tung, men det var det värt. Just nu överväger jag att fortsätta låta Ajvide läsa de andra delarna i serien för kanske den tröga Himmelstrand via honom blir bra..?
November 12, 2023
Ok. So. This trilogy is 100% insane. This final book took a little while to get going, so it lost a star for that. Between the somewhat boring start, migraines, and being knocked flat by Covid, it took me entirely too long to finish this. The storyline is completely unhinged, but it’s fairly well tied up by the end. I’m glad for the revelations that the couple and their son (can’t remember their names right now to save my life) did manage to make it out of the field alive, and that Lennart & Olaf are both doing relatively well even though they’re trapped in the field indefinitely. My heart hurts a bit for the mysterious “X”, and I can’t help feeling that the vengeance he exacted was well deserved.
This entire review has been hidden because of spoilers.
April 17, 2019
Efter Clive Barker ville jag som sagt läsa något mer... modernt - i skräckgenren. Och jag gillar Ajvide skarpt. Eller - jag har bara läst en tidigare bok (och sett "Låt den rätte komma in" som film), men i intervjuer verkar han så ... bra.
Och han skriver bra. Jag är riktigt pepp när jag börjar läsa om förorten och den bedagade journalisten och tonårspojken på glid. Trådarna vecklas ut och en viss spänning infinner sig, samtidigt som språket flyter fint.
Men sen... blir det inte så mycket mer. Eller jo - många sidor blir det, några fler trådar (och han trasslar inte ihop dem, det gör han inte) - men det som börjat byggas upp blir aldrig något större. Det är faktiskt inte särskilt spännande, och aldrig läskigt (lite äckligt ibland kanske, om än inte "Låt den rätte"-nivå). Sympatin med huvudkaraktär 1 växer, men huvudkaraktär 2 börjar jag tycka rent illa om, vilket motverkar engagemang.
I tv- och filmrecensioner har jag noterat att uttrycket "padding" är populärt just nu - och det ägnar sig Ajvide åt i den här boken. Den är lång, och det berättas mycket om mycket... men inget blir särskilt skarpt. Bara... padd:at.
Nu känner jag mig taskig, för någonstans känner jag att det här är en bra bok, av en duktig författare. Kanske hade det gett mer om jag läst hela serien om "Platserna"? (Å andra sidan - ännu fler sidor på temat... jag vet inte...).
Nåja. Snygg är den, och betydligt bättre än förra "skräck"-boken jag läste.
Och han skriver bra. Jag är riktigt pepp när jag börjar läsa om förorten och den bedagade journalisten och tonårspojken på glid. Trådarna vecklas ut och en viss spänning infinner sig, samtidigt som språket flyter fint.
Men sen... blir det inte så mycket mer. Eller jo - många sidor blir det, några fler trådar (och han trasslar inte ihop dem, det gör han inte) - men det som börjat byggas upp blir aldrig något större. Det är faktiskt inte särskilt spännande, och aldrig läskigt (lite äckligt ibland kanske, om än inte "Låt den rätte"-nivå). Sympatin med huvudkaraktär 1 växer, men huvudkaraktär 2 börjar jag tycka rent illa om, vilket motverkar engagemang.
I tv- och filmrecensioner har jag noterat att uttrycket "padding" är populärt just nu - och det ägnar sig Ajvide åt i den här boken. Den är lång, och det berättas mycket om mycket... men inget blir särskilt skarpt. Bara... padd:at.
Nu känner jag mig taskig, för någonstans känner jag att det här är en bra bok, av en duktig författare. Kanske hade det gett mer om jag läst hela serien om "Platserna"? (Å andra sidan - ännu fler sidor på temat... jag vet inte...).
Nåja. Snygg är den, och betydligt bättre än förra "skräck"-boken jag läste.
March 5, 2018
Jag vet knappt var jag ska börja. Det här är en sån skev bok på många sätt, liksom alla Johns böcker. Jag ogillar Sci-fi då jag får svårt att leva mig in, men han kan konsten att göra det orealistiska realistiskt.
Både ettan och tvåan i trilogin var mycket bra, men i dom fick man aldrig svar på de många frågetecken som dök upp och det var svårt att få ihop handlingen även när böckerna var utläst. Här - äntligen! får man svar på allt och lite till.
Måste också ge all cred till författaren vad gäller språket i boken. Det handlar ju mycket om den unga pojken som dras in i droghärva i ghettot. Där pratas det på ett väldigt speciellt sätt och John verkar ha studerat det innan han skrev boken, för oj så bra det är! Man kan verkligen leva sig in (och lära sig nya gangster- uttryck samtidigt).
Det är ett gripande och oväntat slut. Jag är positivt överraskad! Men jag kan inte rekommendera boken till någon som inte klarar av det obegripliga och att befinna sig i ovisshet till alla böckerna är utlästa.
Annars; Go for it!
Både ettan och tvåan i trilogin var mycket bra, men i dom fick man aldrig svar på de många frågetecken som dök upp och det var svårt att få ihop handlingen även när böckerna var utläst. Här - äntligen! får man svar på allt och lite till.
Måste också ge all cred till författaren vad gäller språket i boken. Det handlar ju mycket om den unga pojken som dras in i droghärva i ghettot. Där pratas det på ett väldigt speciellt sätt och John verkar ha studerat det innan han skrev boken, för oj så bra det är! Man kan verkligen leva sig in (och lära sig nya gangster- uttryck samtidigt).
Det är ett gripande och oväntat slut. Jag är positivt överraskad! Men jag kan inte rekommendera boken till någon som inte klarar av det obegripliga och att befinna sig i ovisshet till alla böckerna är utlästa.
Annars; Go for it!
October 25, 2017
Jag skulle kunna lyssna på när Ajvide Lindqvist läser sina egna böcker hur länge som helst! Denna tredje del i trilogin avslutar det som startats upp i Himmelstrand och Rörelsen. Man får många svar men inte alla, varför finns fältet och hur hänger det ihop med Brunkebergstunneln.
Språket har utvecklats och beskrivningarna blir smärtsamt tydliga. En lekplats invid ett huskomplex från miljonprogrammet beskrevs som (fritt ur minnet) "Det som kunde rosta hade rostat, det som kunde ruttna hade ruttnat och resten hade vandalerna tagit hand om". Han har kryddat språket med egenpåhittade ord som "putta" för att kränga droger och stöldgods och dessa ord blir snabbt naturliga i boken. I första halvan av boken säger alla som möter Tommy T, en av bokens huvudpersoner "trodde att du var död", varför det är så får man aldrig svar på...
Språket har utvecklats och beskrivningarna blir smärtsamt tydliga. En lekplats invid ett huskomplex från miljonprogrammet beskrevs som (fritt ur minnet) "Det som kunde rosta hade rostat, det som kunde ruttna hade ruttnat och resten hade vandalerna tagit hand om". Han har kryddat språket med egenpåhittade ord som "putta" för att kränga droger och stöldgods och dessa ord blir snabbt naturliga i boken. I första halvan av boken säger alla som möter Tommy T, en av bokens huvudpersoner "trodde att du var död", varför det är så får man aldrig svar på...
November 2, 2020
Ffa för att det inte riktigt är min genre, Ajvide Lindqvist är alltid lika jobbig att läsa. Det är äckligt och obehagligt, och sorgligt på alla sätt och vis. Men det är ju också menat att vara det. Skapar bra med spänning, upplever att karaktärerna är djupa, stör mig lite på de överdrivna liknelserna samtidigt som jag småskrockar åt dom. Vet inte om jag tyckte att upplösningen var riktigt så stark som trilogin byggt upp. Allt krut (haha) redan lite förbrukat, och eftersom de som sårades mest (eller den, Tommy), mer eller mindre är oskyldig kändes det också skevt? Har ingen aning om trovärdigheten i hanterandet av droger men det kändes lite väl simpelt ibland, och lite väl grymt ibland. Det är lätt att komma ihåg att det är fiktion jag läser, vilket gör att det inte riktigt går in på djupet.
Två dagar försenad oktoberutmaning att läsa en bok jag äger som skrämmer mig.
Två dagar försenad oktoberutmaning att läsa en bok jag äger som skrämmer mig.
This entire review has been hidden because of spoilers.
December 29, 2017
Ger "X" samma betyg som övriga i serien, men är inte min favorit av de tre. Den andra tycker jag var bäst.
Dock gav den ett visst avslut och svar på frågor som jag inte förstod i första och andra boken.
Definitivt tyckte jag att andra och sista delen i "X" var det som gav boken dess tyngd då de övernaturliga elementen börjar dyka upp här och det är även här som saker och ting börjar ställas på sin spets.
Trots att jag inte läst några av Lindqvist andra böcker är jag bekant åtminstone med "Låt den rätta komma in" och denna vävs på ett snyggt sätt in i den här boken.
Och vad är det som är så spännande enligt mig? Mytologin kring Brunkebergstunneln!
Dock gav den ett visst avslut och svar på frågor som jag inte förstod i första och andra boken.
Definitivt tyckte jag att andra och sista delen i "X" var det som gav boken dess tyngd då de övernaturliga elementen börjar dyka upp här och det är även här som saker och ting börjar ställas på sin spets.
Trots att jag inte läst några av Lindqvist andra böcker är jag bekant åtminstone med "Låt den rätta komma in" och denna vävs på ett snyggt sätt in i den här boken.
Och vad är det som är så spännande enligt mig? Mytologin kring Brunkebergstunneln!
May 22, 2021
(3.5)
Något vassare än Rörelsen: den andra platsen som gav ett hyfsat tillfredsställande slut på trilogin. Jag tycker generellt att dessa böcker tog något för lång tid på sig att berätta sin historia, och hade kunnat koncentreras och redigerats till en mer tätvuxen berättelse; om stunderna kändes det hela okoncentrerat.
John är en trollkarl med ord och overall en lustfylld läsning/lyssning – föredrar emellertid Johns tidigare verk och hoppas han håller sig till fristående romaner och noveller i framtiden.
Något vassare än Rörelsen: den andra platsen som gav ett hyfsat tillfredsställande slut på trilogin. Jag tycker generellt att dessa böcker tog något för lång tid på sig att berätta sin historia, och hade kunnat koncentreras och redigerats till en mer tätvuxen berättelse; om stunderna kändes det hela okoncentrerat.
John är en trollkarl med ord och overall en lustfylld läsning/lyssning – föredrar emellertid Johns tidigare verk och hoppas han håller sig till fristående romaner och noveller i framtiden.
October 29, 2019
Ett stort antal självmord begås i Stockholms undre värld. Lite för många för att det ska kunna ses som tillfälligheter... vi träffar Tommy, f d firad skjutjärnsreporter vars glansdagar verkar vara över, och hans systerson Linus som glider mer och mer in i den kriminella världen. Och naturligtvis den mystiska X.
Detta är den sista delen i en trilogi och definitivt den bästa enligt min mening. Lite för långdraget här och var plus att man saknar det där skräckelementet som är så närvarande i Ajvides tidiga böcker. Men helt ok.
Detta är den sista delen i en trilogi och definitivt den bästa enligt min mening. Lite för långdraget här och var plus att man saknar det där skräckelementet som är så närvarande i Ajvides tidiga böcker. Men helt ok.
Displaying 1 - 30 of 96 reviews