What do you think?
Rate this book
Vattnet drar #2
Jorden vaknar
I ett litet samhälle i Gästrikland har ett kyrkoinbrott gått snett. Urgamla krafter har sluppit lösa i skog och vatten. Gränsen mellan levande och döda har suddats ut. Bara Gunhild, kvinnan i skogen, verkar veta vad det handlar om. Till sin hjälp behöver hon katter, blod, järn och två ovilliga och rädda ungdomar. Beata, som förlorat sin vän till de mörka krafterna, och Krister, barnbarnet som hon inte haft kontakt med. Han som verkar dela hennes syner och som plågas av sin länk till det som vaknat.
Madeleine Bäck är biologen som blev medicinjournalist och som idag är VD för en tidningsbyrå. Hon är uppvuxen i Storvik i Gästrikland, en bygd som ligger henne varmt om hjärtat.
Madeleine Bäck är biologen som blev medicinjournalist och som idag är VD för en tidningsbyrå. Hon är uppvuxen i Storvik i Gästrikland, en bygd som ligger henne varmt om hjärtat.
359 pages, Hardcover
Published March 11, 2017
3 people are currently reading
85 people want to read
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 29 of 29 reviews
March 14, 2017
Jag uppskattade Vattnet drar, men jag verkligen gillade Jorden vaknar. Jag tyckte att den första boken var alldeles för lång men i den andra har Bäck stramat till och lyckats behålla nerven som den första boken slutade med, rakt igenom. Det är spännande, äckligt och jag nästan känner doften av mossan och unkenheten när jag läser. Sjukt bra, rekommenderas varmt!
August 29, 2020
Mer märkliga krafter som släpps lösa. Jag är svag för berättelser som utspelar sig på små orter med fantasyinslag och mystiska krafter och Madeleine Bäck hanterar genren väl. Det är spännande, fascinerande, emellanåt äckligt och skrämmande och jag gillar att naturen tar så mycket plats, att det hotfulla bokstavligen växer fram och slår rot.
May 19, 2017
Håll koll på katten och var uppmärksam på kajor. Mycket bra (faktiskt bättre än 1:an). Man kan känna doften av mossa och hur rötterna liksom kryper över en.
December 10, 2017
I liked this book alot.
September 17, 2017
mycket bra uppföljare till första boken. Recension på bloggen: http://elilaserochskriver.se/jorden-v...
June 16, 2017
Underhållande äckel-skräck-fantasy.
Tyckte bättre om den här än den första.
Tyckte bättre om den här än den första.
December 16, 2020
Alltså njä. Det är kul att vissa verkar tycka Jorden vaknar är bättre än Vattnet drar, men jag känner mig mest less. Precis som några andra skrivit tycker jag det här mest blev en upprepning av första boken, fast sämre. I första boken kändes det åtminstone som att jag fick lära känna karaktärer och lite krypande nyfikenhet om vad det är som händer, med Estre och naturen och den där konstiga stenen Viktor bär runt på. Här är det samma samma, fast stökigare, samtidigt som det står still. Det är synd. Vissa av grejerna och idéerna som ligger bakom gillar jag verkligen. De hade så stor potential till att kunna blir precis sådär äckelcoolt som jag ville, t.ex.
Men vad hände med resten? Redan i första boken var jag förbannad på Gunhild och att hon aldrig berättade ordentligt. Alla karaktärer ställer frågor som viftas bort. De ska ha blod och spik men man får aldrig förstå riktigt varför. Hade det varit människor de offrat hade jag inte brytt mig, kanske är det jag som är känslig just för det är katter. Men ärligt talat. Att katternas blod behövs vet vi redan. Varför ska det vara med minst två scener där katter utförligt ska slaktas och/eller fångas in, istället för att lägga någon som helst fokus på vad det är för krafter som finns där? Vilka bergmännen är? Känslan av att vilja veta och att slåss mot mystiken och ovissheten blir väldigt snabbt ersatt med irritation från min sida. Känns mest som författaren inte har koll själv och bara satte in Gunhild som någon lösning för att Beata och Krister ska ”ha något att göra”. Sedan tycker jag det har varit som att hålla andan genom hur många kapitel som helst. Inget händer, bara Beata/Viktor som är på väg att göra någonting och någon annan skriker ”hugg!” eller ”sluta!” och så får man läsa lång inre monolog om ångest och sprängvärk.
Kanske är det meningen att Gunhild/Beata/Krister ska försöka och misslyckas så man ska känna hur svårt och stort allting är. Typ, hur bra de än kämpar så ligger de andra snäppet före. Detta hade funkat om man fattat vad fan de höll på med. Nu är åtminstone jag upptagen med att vara arg på att få för lite information, att katter dör hit och dit, och så blir det ändå bara att Gunhild knarrar något om att ”åhhh nejjj det har gått för långt så allt vi gjorde var förgäves…!!!”
Jag gillade tanken på att naturen vaknar och tar över, blir sådär kuslig och farlig. Gillade att Celia drogs ner i myren i första boken och allt det. Sen kom en massa härj, massa suddigt och luddigt, och plötsligt världens mest otippade slut från en amerikansk zombiefilm och rödkletiga gubben som skuttar över bäckar och håller på.
Jag är som vanligt för nyfiken för att ge upp, så nu kommer jag ju läsa sista boken bara för att se om Gunhild slutar vara skitdryg. Om man får fatta något över huvud taget eller om jag fortsätter bli mer och mer förvirrad. Shit.
Men vad hände med resten? Redan i första boken var jag förbannad på Gunhild och att hon aldrig berättade ordentligt. Alla karaktärer ställer frågor som viftas bort. De ska ha blod och spik men man får aldrig förstå riktigt varför. Hade det varit människor de offrat hade jag inte brytt mig, kanske är det jag som är känslig just för det är katter. Men ärligt talat. Att katternas blod behövs vet vi redan. Varför ska det vara med minst två scener där katter utförligt ska slaktas och/eller fångas in, istället för att lägga någon som helst fokus på vad det är för krafter som finns där? Vilka bergmännen är? Känslan av att vilja veta och att slåss mot mystiken och ovissheten blir väldigt snabbt ersatt med irritation från min sida. Känns mest som författaren inte har koll själv och bara satte in Gunhild som någon lösning för att Beata och Krister ska ”ha något att göra”. Sedan tycker jag det har varit som att hålla andan genom hur många kapitel som helst. Inget händer, bara Beata/Viktor som är på väg att göra någonting och någon annan skriker ”hugg!” eller ”sluta!” och så får man läsa lång inre monolog om ångest och sprängvärk.
Kanske är det meningen att Gunhild/Beata/Krister ska försöka och misslyckas så man ska känna hur svårt och stort allting är. Typ, hur bra de än kämpar så ligger de andra snäppet före. Detta hade funkat om man fattat vad fan de höll på med. Nu är åtminstone jag upptagen med att vara arg på att få för lite information, att katter dör hit och dit, och så blir det ändå bara att Gunhild knarrar något om att ”åhhh nejjj det har gått för långt så allt vi gjorde var förgäves…!!!”
Jag gillade tanken på att naturen vaknar och tar över, blir sådär kuslig och farlig. Gillade att Celia drogs ner i myren i första boken och allt det. Sen kom en massa härj, massa suddigt och luddigt, och plötsligt världens mest otippade slut från en amerikansk zombiefilm och rödkletiga gubben som skuttar över bäckar och håller på.
Jag är som vanligt för nyfiken för att ge upp, så nu kommer jag ju läsa sista boken bara för att se om Gunhild slutar vara skitdryg. Om man får fatta något över huvud taget eller om jag fortsätter bli mer och mer förvirrad. Shit.
April 5, 2017
Gillade den inte alls. Hackigt berättade på ett sätt som känns som om det ska driva på läshunger och sidvänderi, men i stället bara fick mig att bli störd på alla artificiella cliffhangers. Tempot och stilen - med överhängande fara från "de som vandrar" och blod, mord, äckel - är samma i stort sett hela boken igenom, vilket gör att allt till sist känns tradigt.
Jag tyckte bra om den första boken, men här kändes ingen av personerna utom de knutna till biten om lokaltidningen relevanta eller som om de utvecklades på något vis. Beata blir rädd, Krister blir räddare, de får en massa stryk och allt är så svårt. Repetera i hundra sidor. Spritlangningshistorien kändes som om den helt tappades bort, och även om de övernaturliga inslagen var effektivt i sig skrivna, fick vi för lite information för att det skulle ge bra mysterie-lösar-känsla och de blev enformiga efter ett tag.
Och, jag vet att det är en skräckbok, men de många, många passagerna om grymhet mot djur och dödande av katter kändes verkligen lite för mycket. Dels var de repetitiva och förde inte handlingen framåt, dels påminde de mig om när jag gick i skolan och vi hade samtal med lärarna för att skitungar hade haft ihjäl igelkottar uppe i skogsbrynet; allt kändes menlöst och som ett futtigt vältrande i småskalig elakhet.
Kort sagt: Mycket äckel, berättelsen kändes inte som om den kom någonstans (särskilt mtp att det ska komma en bok till i serien, så del-finalen i slutet vet vi redan är poänglös) och alla personporträtten var platta.
Jag tyckte bra om den första boken, men här kändes ingen av personerna utom de knutna till biten om lokaltidningen relevanta eller som om de utvecklades på något vis. Beata blir rädd, Krister blir räddare, de får en massa stryk och allt är så svårt. Repetera i hundra sidor. Spritlangningshistorien kändes som om den helt tappades bort, och även om de övernaturliga inslagen var effektivt i sig skrivna, fick vi för lite information för att det skulle ge bra mysterie-lösar-känsla och de blev enformiga efter ett tag.
Och, jag vet att det är en skräckbok, men de många, många passagerna om grymhet mot djur och dödande av katter kändes verkligen lite för mycket. Dels var de repetitiva och förde inte handlingen framåt, dels påminde de mig om när jag gick i skolan och vi hade samtal med lärarna för att skitungar hade haft ihjäl igelkottar uppe i skogsbrynet; allt kändes menlöst och som ett futtigt vältrande i småskalig elakhet.
Kort sagt: Mycket äckel, berättelsen kändes inte som om den kom någonstans (särskilt mtp att det ska komma en bok till i serien, så del-finalen i slutet vet vi redan är poänglös) och alla personporträtten var platta.
July 7, 2020
Hrm. We've picked up the pace in this book (and, thankfully, don't spend AS much time getting updates on the state of Veppa's erection) but I don't feel as if the actual plot has progressed at all since the first book. And while I understand that part of the idea is that the characters are in over their heads and don't really know what they're doing, that does result in a climactic final battle where I, as a reader, have no idea what's happening, what needs to be accomplished and what the stakes are.
March 28, 2024
Himla synd på denna! Det som funkade i första boken är inte lika närvarande här, vilket gör allt som skavde mycket tydligare. Det snabba tempot finns kvar som en tunn fernissa, men egentligen händer ganska lite i jämförelse med första boken. Typiskt mittenboksyndrom. Karaktärernas överdrivna känslosamhet blir bara alltmer outhärdlig, nu är det inte bara Viktor och hans gäng som svär och slår varandra vid varje tillfälle, nej, alla gör det - vid ett tillfälle örfilar Gunhild Beata två gånger på raken! Jag gillade Gunhild i första boken som surmulen tant, men här slår hon om och blir överdrivet aggressiv i varannan scen. Samtidigt förstår jag hennes frustration, särskilt med Beata, som är så orimligt passiviserad av historien, rentav ännu mer än Krister, att folk skriker på henne att göra saker fyra gånger och ingenting händer. Detta står verkligen ut i upplösningen, där hjälten blir en snubbe med gevär istället för någon av de tidigare introducerade karaktärerna med magiska krafter - varför ens ge dem magiska krafter då? Också synd på Jäder, som jag verkligen gillade. Förstår inte riktigt hans inkludering i historien utifrån hur han behandlas. Men ärligt talat var jag glad när Viktor dog, rimligt på vissa vis att han blev nästan ett lika stort svin som Kalle till sist även när det gällde Jenny, men det började bli outståeligt inne i hans huvud.
Jag ger den sista en chans ändå, för att se om upplösningen kan rädda serien för mig.
Jag ger den sista en chans ändå, för att se om upplösningen kan rädda serien för mig.
January 31, 2019
The second book in the series, and I have to say I find this to be much better than the first. While the first was slow paced, and we mostly got to know the characters, there's no ending to the action here. I barely manage to catch my breath in between!
The strength from the first book was the characters, and the weakness the pace. Here it's the other way around. Here there's no ending to the action, horror and disgusting things, but somewhere along the way the characters are almost forgotten. And they turn to paperdolls there for a while. Not so much right in the beginning, and of course in the ending where things slow down a bit again. It's a shame, had she remembered the character development in the midst of everything else, this would have gotten a higher score.
I still gave it pretty high, because the lore she develops more on in this book, which I think is absolutly excellent! So heavly influenced by swedish folklore and myth! Very clever! That I TRULY enjoyed!
The strength from the first book was the characters, and the weakness the pace. Here it's the other way around. Here there's no ending to the action, horror and disgusting things, but somewhere along the way the characters are almost forgotten. And they turn to paperdolls there for a while. Not so much right in the beginning, and of course in the ending where things slow down a bit again. It's a shame, had she remembered the character development in the midst of everything else, this would have gotten a higher score.
I still gave it pretty high, because the lore she develops more on in this book, which I think is absolutly excellent! So heavly influenced by swedish folklore and myth! Very clever! That I TRULY enjoyed!
October 30, 2018
Folk verkar tycka att den här boken var bättre än den första, mindre av en transportsträcka, men ärligt så förstår jag inte det resonemanget.
Vattnet drar känns som en helt ok bok i sig själv, men Jorden vaknar känns som att den bara upprepar problemen från förra boken, i en ny, lite hemskare form. De har inget nytt problem och de har ingen ny lösning heller.
Författaren verkar "ta itu" med det faktum att hon har för många huvudkaraktärer på ett minst sagt drastiskt sätt och det görs inte med någon vidare bra uppföljning. Kanske kommer uppföljningen i tredje boken, men jag vet inte om jag ens orkar ta mig igenom den bara för att de antagligen ska få problem med samma sak IGEN.
Och förresten, vad hände egentligen med den mysiga dialekten uppläsaren lagt sig till med för Gunhild? :(
När, jag är inte alls så nöjd som jag hade förväntat mig av det här ...
Vattnet drar känns som en helt ok bok i sig själv, men Jorden vaknar känns som att den bara upprepar problemen från förra boken, i en ny, lite hemskare form. De har inget nytt problem och de har ingen ny lösning heller.
Författaren verkar "ta itu" med det faktum att hon har för många huvudkaraktärer på ett minst sagt drastiskt sätt och det görs inte med någon vidare bra uppföljning. Kanske kommer uppföljningen i tredje boken, men jag vet inte om jag ens orkar ta mig igenom den bara för att de antagligen ska få problem med samma sak IGEN.
Och förresten, vad hände egentligen med den mysiga dialekten uppläsaren lagt sig till med för Gunhild? :(
När, jag är inte alls så nöjd som jag hade förväntat mig av det här ...
January 25, 2023
Jag kunde inte riktigt ta till mig den första boken, men Jorden drar var så mycket mer spännande och när man nu känner karaktärerna så bryr jag mig mer om vad som ska hända. De personer som inte gjorde så mycket i första boken fick äntligen komma till sin fulla rätt och var nu något som drev handlingen framåt. Mycket bra skrivet! Och Viktors kön nämndes inte lika ofta heller 🙂
För en person som älskar både vatten och skog så är det svårt att se det skrämmande i vandrarna, man vill nästan heja på naturen istället för att man vet hur vi människor skövlar och förstör allt som är vackert och naturligt. En saker säker, rötterna är så mycket läskigare än vattnet! Väntar med spänning på sista delen i den här trilogin!
För en person som älskar både vatten och skog så är det svårt att se det skrämmande i vandrarna, man vill nästan heja på naturen istället för att man vet hur vi människor skövlar och förstör allt som är vackert och naturligt. En saker säker, rötterna är så mycket läskigare än vattnet! Väntar med spänning på sista delen i den här trilogin!
February 8, 2018
Precis som i förra boken i serien så tycker jag om handlingen, den är intensiv och drar inte ut på saker och ting. Dessutom utspelar den sig som sagt i mina hemtrakter vilket gör den roligare att läsa!
Det som är på minuslistan är att jag inte riktigt kan förmå mig att bry mig om karaktärerna. En del ganska viktiga karaktärer gick förlorade i denna bok, men jag kände inget särskilt när jag fick reda på det. Att känna något för böckers karaktärer är något jag lägger stor vikt på när det kommer till betyg och hur mycket jag tycker om läsningen. Dock är handlingen och storyn så pass bra att jag väldigt gärna vill läsa sista boken i den här trilogin när den släpps!
Det som är på minuslistan är att jag inte riktigt kan förmå mig att bry mig om karaktärerna. En del ganska viktiga karaktärer gick förlorade i denna bok, men jag kände inget särskilt när jag fick reda på det. Att känna något för böckers karaktärer är något jag lägger stor vikt på när det kommer till betyg och hur mycket jag tycker om läsningen. Dock är handlingen och storyn så pass bra att jag väldigt gärna vill läsa sista boken i den här trilogin när den släpps!
May 26, 2018
Jag tyckte mycket bättre om första boken än den här. Jorden vaknar kändes slarvigt skriven, tidslinjen stämmer inte på flera ställen. Både genomgående i enskilda kapitel och i kortare scener.
På något ställe har dom lämnat lägenheten men är plötsligt tillbaka i lägenheten igen och lämnar lägenheten. Småsaker som stör rytmen i texten och förvirrar handlingen.
Dialogen känns lite kantig och krystad på sina ställen. Jag upplever inte personporträtt som författarens starka sida.
Jag skulle vilja veta mer kring mytologin och bakgrunden i boken. Kanske klaras det upp mer i tredje delen.
På något ställe har dom lämnat lägenheten men är plötsligt tillbaka i lägenheten igen och lämnar lägenheten. Småsaker som stör rytmen i texten och förvirrar handlingen.
Dialogen känns lite kantig och krystad på sina ställen. Jag upplever inte personporträtt som författarens starka sida.
Jag skulle vilja veta mer kring mytologin och bakgrunden i boken. Kanske klaras det upp mer i tredje delen.
November 8, 2017
A lot more action-packed than the previous book, Vattnet drar, but it remains really disgustingly lovely. The roots eeling through plumbing is just... gorgeous. The previous book was also very filled with sex, this one is not, so a part of the attraction of the stone and all that is a little lost mainly because it was over a year ago I read the previous one, but this one takes place only a few days after the previous one.
The characters became a tidbit flat after a while, Beata is angry and hysterical, Gunhild is coarse and Krister is afraid.
Other than that it's just perfect. Ancient powers lurking in the Swedish forests, cat blood and iron nails to fight it, it's just _such_ a good concept. The characters while a bit cliché work in the plot, and as mentioned, the rotting, moist moss-covered apartments, things pulsating in the deep, ugh. I love it.
The characters became a tidbit flat after a while, Beata is angry and hysterical, Gunhild is coarse and Krister is afraid.
Other than that it's just perfect. Ancient powers lurking in the Swedish forests, cat blood and iron nails to fight it, it's just _such_ a good concept. The characters while a bit cliché work in the plot, and as mentioned, the rotting, moist moss-covered apartments, things pulsating in the deep, ugh. I love it.
November 11, 2017
Helt okej, precis som den första. Och även om jag saknar något för att bli mer indragen i storyn så plockade jag ju ändå upp andra boken i serien. Det är som om jag blir helt hypnotiserad av framsidorna för de skriker verkligen LÄS MIG. Blev lite förvirrad över vad som hände i slutet... men det kan också bero på att jag kan ha blivit distraherad då jag lyssnade.
October 8, 2024
Bättre än första boken då alla karaktärer redan var introducerade så var mer tempo här. Gillade hur rå och brutal den var!
Har dock svårt för hur den är skriven, alltså själva språket i boken, det känns lite tafatt ibland. Storyn med alla dess karaktärer blir också lite ”all over the place”.
Också mycket upprepad story från första boken…
Men jag hoppas på att sista knyter ihop allt snyggt!
Har dock svårt för hur den är skriven, alltså själva språket i boken, det känns lite tafatt ibland. Storyn med alla dess karaktärer blir också lite ”all over the place”.
Också mycket upprepad story från första boken…
Men jag hoppas på att sista knyter ihop allt snyggt!
March 27, 2019
Åh vad jag skulle vilja se det här på vita duken. Dessa monster som jag ser framför mig med svarta ögon, långa klor och som suktar efter människokött. Fler tankar på bloggen: https://zidselbokochfilmtips.blogspot...
May 17, 2017
Review to come.
September 5, 2018
Riktigt riktigt spännande!!
December 5, 2019
Tyckte denna boken var betydligt bättre än den första.
December 20, 2020
Lite svårare än ettan, som uppföljare kan vara
February 13, 2025
Gillar den verkligen.
Inte fan vill man bada i en bäck i Gästrikland… 🙃
Inte fan vill man bada i en bäck i Gästrikland… 🙃
October 7, 2024
Andra boken tar vid där första slutar och folk verkar tycka att den här boken var bättre än den första, jag håller inte med.
Första boken var helt ok, lite förvirrande men fortfarande fick jag en bra läsupplevelse. Jorden vaknar känns lite som en upprepning av Vattnet drar. Det händer inget nytt, det är samma problem med samma lösning eller brist på lösning. För alla karaktärer är fortfarande lika förvirrade och chockade över händelserna som sker. Ytterst irriterande.
Första boken var helt ok, lite förvirrande men fortfarande fick jag en bra läsupplevelse. Jorden vaknar känns lite som en upprepning av Vattnet drar. Det händer inget nytt, det är samma problem med samma lösning eller brist på lösning. För alla karaktärer är fortfarande lika förvirrade och chockade över händelserna som sker. Ytterst irriterande.
April 22, 2017
Gillade första lite bättre. Tyckte personerna fick ta mer plats, nu var det mer fullt ös hela tiden. Bra ös visserligen men jag hade önskat mer fördjupning kring ondskans natur, dagboken etc. Håller tummarna för det till trean
April 24, 2017
Precis lika obehaglig som första delen. De mest obehagliga bitarna påminner om CJ Håkanssons finaste stunder. När kommer trean?
May 12, 2017
Inte lika vass eller spännande som föregångaren. Ganska repetitiv och stillastående, vilket känns segt när det är en handlingsdriven roman. Fortfarande mysigt äcklig och småläskig dock, och jag längtar efter sista delen i trilogin för att se hur det slutar!
Displaying 1 - 29 of 29 reviews