Det är måndagen den elfte maj när Lisa Mattei, operativ chef på Säkerhetspolisen, får ett telefonsamtal från sin chef. Ett telefonsamtal som förändrar allt och sätter nationen i höjd beredskap.
Leif Gustav Willy Persson - better known as Leif GW Persson - is a Swedish criminologist and novelist. He was a professor in criminology at the Swedish National Police Board from 1992 to 2008.
He is known for his crime fiction novels and for his regular appearances as an expert commentator on notable crime cases in television and newspapers. Between 1999 and 2009 he participated as an expert commentator on the television show Efterlyst (Swedish TV program, equivalent of America's Most Wanted) on TV3. Since 2010, he is the expert commentator of Veckans Brott - roughly translated into Weekly Crimes or Crimes of the Week - on SVT.
I don't know what happened here and I would never have guessed that the controversial prof G W Persson would write a non-entertaining novel, but here we are. With "Linda" and "The Dying Detective" I felt that there was something off and deviating from the tone and feel of the other (many by now) books in the series. But this one is of a whole different kind. Amazingly little happens in the many pages of this book, that feels like a vehicle only for the author's trademark quirkiness - unfortunately, he seems off his game and the payout of one funny one-liner per way too many pages does not begin to excuse this mostly-filled-with-babble borefest. After about a hundred chapters of talk and telling stories, something does happen, but then it does not really feel worthy of inclusion in this series. The end game is, however, exemplary short. Can't recommend - read anything else by the author before this!
Die schwedische Sicherheitspolizei erhält eine Information vom britischen Kollegen. Ein Attentäter mit somalischen Wurzeln soll am schwedischen Nationalfeiertag ein Attentat planen. Die Abteilung von Lisa Mattei ist in Aufruhr. Diese Sache müssen sie unbedingt verhindern. Doch das erweist sich als nicht so einfach. Sie haben nur wenige Wochen Zeit und der vermeintliche Attentäter verhält sich dermaßen normal, dass es erstmal keinen Ansatzpunkt gibt.Bald schon kommt der Verdacht auf, es könne in den eigenen Reihen eine undichte Stelle geben. Lisa Mattei muss sich nach allen Seiten absichern und gleichzeitig die Untersuchung voranbringen.
Lisa Mattei ist eine moderne Frau Anfang 40. Sie will ihren sehr einnehmenden Beruf mit ihrer Familie bestehend aus Mann und Tochter unter einen Hut bringen. Scheitern ist fast vorprogrammiert, doch wenn die Arbeit mal wieder wichtiger sein musste, vergeben ihre Lieben ihr ohne zu zögern. Und gerade jetzt ist die Arbeit oft wichtiger. Mattei muss einen Stab zusammenstellen, dem sie vertrauen kann. Darüberhinaus muss sie gewisse Vorgaben des britischen Geheimdienstes beachten, die allerdings der Geheimhaltung unterliegen. Das Leben ist nicht einfach und die Ermittlungen zu dem möglichen Attentat gestalten sich schwierig. Der Verdächtige wirkt wie ein Schwede von nebenan, nur eben ein eingebürgerter Schwede eben.
Eine Frau in führender Position, ihr Dilemma, zwischen Beruf und Familie Prioritäten setzen zu müssen, wird sehr gut dargestellt. Man kann sich sehr gut in sie hineinversetzen, irgendwen muss sie immer vernachlässigen. Wenn es dann um ein Attentat von nationaler Bedeutung geht, wird es häufiger die Familie sein und Mattei folgt ihrer Räson und fühlt sich häufig nicht gut dabei. Zu Beginn dieses Thrillers gibt es allerdings nur wenige Fortschritte und bei einem Buch von ungefähr 600 Seiten bekommt man schon den Eindruck, dass einige Untersuchungszüge und Hintergründe etwas gestrafft hätten werden können. Wenn man später langsam durchschaut, wie die Fäden zusammenlaufen, gewinnt der Roman einiges an Fahrt. Der Autor ist wahrlich ein versierter Komponist von verzwickten Sachverhalten.
555 sidor. Jag vet ju att spaningsarbete innebär en utdragen och ofta händelselös tidsspillan, men som läsare önskar jag den förkortade versionen. Man behöver inte veta så mycket om huvudpersonens privatliv om det inte påverkar händelseförloppet. Då behöver inte boken bli så tjock och intrigen så utdragen. GW brukar vara påläst innan han publicerar något, men det här med klantillhörighet och somaliska islamistiska grupperingar är jag så dåligt insatt i, så jag kan inte bedöma trovärdigheten i intrigen.
l'undici settembre svedese e le esportazioni di democrazia in compartecipazione
Lisa Mattei, che precedentemente ci era stata presentata nientemeno che dalla leggenda in persona: Lars detto l'uomo che vede dietro gli angoli, adesso è a capo della Sapo e viene contattata da uno oo7 del Mi6, il quale ha notizie su un cittadino svedese musulmano di origini somale, studente in Inghilterra, che starebbe preparando un attentato in Svezia...Lisa si mette al lavoro e il romanzo diventa una puntata di 24, in effetti manca solo Jack Bauer, ma per il resto la trama ha la stessa tendenza all'iperbole americana, di quelle che per esser prese sul serio richiedono una grossa sospensione dell'incredulità oppure anni di cinema di botti e terroristi con esportazioni di democrazia di massa in stati islamici...non mancano citazioni e ammiccamenti a personaggi di precedenti romanzi che qui fanno un'amichevole comparsata, come il commissario dotato del famoso "supersalame" ecc... si legge in due giorni ma è assai lontano dalla Trilogia del Primo ministro, sembra scritto quando Persson aveva quindici anni e tirato fuori adesso che i terroristi islamici sono tutti i giorni al telegiornale...
Känns inte som tidigare GW. Ingen berättarglöd. Ingen finess. Intrigen gick för lätt att räkna ut. Persongalleriet blev klichéer. Det som blir 2 stjärnor är den skrämmande nutidsskildringen...
Einigen früheren Rezensenten kann ich zustimmen. In dem dicken Buch mit mehr als 500 Seiten passiert auf den ersten 400 Seiten kaum etwas. Eine Sitzung mit Mitarbeitern folgt der nächsten, unterbrochen davon, dass die Hauptfigur Lisa Mattei familiäre Probleme löst, ihr Kind in den Kindergarten bringt oder abholt. Letztendlich nichts, was die Handlung vorantreibt. Für manche sicher interessant zu lesen, wie der schwedische Sicherheitsapparat funktioniert (als Erläuterung oder Ergänzung sicher hilfreich), oder wie es für eine Frau mit einem fordernden Beruf ist, sich zwischen Beruf und Familie zu zerreißen, wenn für die Beschreibung allerdings mehrere hundert Seiten verwendet werden, sind das eher Themen für Sachbücher, aber nicht für einen Kriminalroman, der Spannung erzeugen will. Ich hatte große Mühe durchzuhalten, um den Roman bis zum Ende zu lesen. In weiten Teilen war er ausgesprochen zäh.
Lisa Mattei operativ chef för Säkerhetspolisen tar den elfte maj emot ett samtal från sin chef. Ett samtal som antyder att ett terrorattentat håller på att planeras i Sverige. Ett terrorattentat riktat mot Kungafamiljen, på skansen under firandet av Sverigesnationaldag. Mattei sätter snabbt ihop ett team hon litar på. Men ändå verkar det som att det finns en mullvad bland dem. Stämmer tipset? och finns det en mullvad inom Säpo?
Jag tyckte den här boken var oerhört seg. 555 sidor lång som jag förväntade mig skulle innehålla målande personporträtt och en spännande historia. Men det gick otroligt långsamt och segt,det blir egentligen inte spännande fören de sista 70 sidorna. Personerna i boken gillar jag, men det är nog det enda.
Mycket bra bok. Leif GW har den otroliga förmågan att med ett opretentiöst språkbruk skapa en komplex, detaljrik och ytterst trovärdig story om ett planerat al-Shabaab attentat i Sverige, utan att tynga ner och tråka ut läsaren och utan att slarva med karaktärernas förankring i en möjlig verklighet. Det är dessutom ytterst njutbart när läsaren får gratis kunskaper om allt från stort till smått. Rekommenderas.
Nej, den här boken var ingen höjdare. Huvudkaraktären är Lisa Mattei där GW tycks ha sneglat lite för mycket på hans frenemy Jan Guillous aptråkiga snorrika A-barn med bästsyndrom.
Av någon anledning envisas samtliga karaktärer, inklusive major Björklund som inte arbetar för henne utan för försvaret, att kalla henne för "chefen". Inte när de pratar om henne, utan med henne. Dessutom samma ständiga förbannade anakronistiska niande som även det återfinns hos Guillou. Till slut blir det lite väl mycket pilsnerfilm över det hela.
Handlingen övertygar inte, och upplösningen är rätt krystad.
Vet ikke om det er karakterene i boken eller handlingen som bare ikke passer helt. Kanskje han ikke går helt "all in" i handlingen. Går til tider fort i svingene og konklusjonene.
Blääh, en todellakaan jaksanut lukea. Harmi, kun tykkäsin GW:n toisesta kirjasta. En saanut otetta tähän. Tämä oli täysin erilainen kuin Voiko kuolla kahdesti. Harmi
Ruotsin turvallisuuspoliisin Lisa Mattei saa varoituksen: Eskilstunassa asuva somalinuorukainen valmistautuu iskuun, jonka on suunnitellut terroristijärjestö Al-Shabaab. Kohteena on kaikkein pyhin: kansallispäivää Skansenilla juhlistava kuningasperhe. Pitääkö vihje paikkansa, vai häiritseekö soluttautuja turvallisuuspoliisin toimintaa?
Nopeasti luettu. Positiivinen yllätys Perssonin tuotannossa, mutta parasta kirjassa oli, että se loppui. Kirjassa ei tapahdu merkittävää rikosta. Se on tapahtunut jo ennen kirjan alkua ja lähes joko kirja odotellaan toimistossa, että mitähän epäilty mahtaa tehdä seuraavaksi.
Välillä toivoo, että nykyisistä romaaneista löytyisi megamurhien lisäksi jotain realismia ja oikeaa poliisityötä. Tässä tuntuu, että on menty siihen toiseen ääripäähän, eli kuvattu sitä toimistotuolin kuluttamista ja tiedustelutoiminnan odottelua. Siitä ei ole pulaa.
Kirjan loppu on hieman antikliimaksinen ja töksähtävä, mutta en oikeastaan Perssonilta muuta odottanutkaan.
Bara för att det är GW förlåter jag alla upprepningar. Jag menar, alla karaktärer kan väl inte uttrycka sig likadant, gång på gång. Om du frågar mig. Jag hör vad du säger... Men annars e han bra, GW.
Jag tycker faktiskt den här boken var riktigt bra, och det märks att GW kan sina grejor när det kommer till det polisiära arbetet, det är väldigt detaljerat, vilket jag tycker är bra, det finns nästan inger värre än att läsa en bok där det är uppenbart att författaren inte hsr koll på vad hen skriver om. Men så är ibte fallet för GW, däremot så märks det kanske ändå att han är lite äldre, på det sättet att jämfört med andra kriminalromaner, så går det ganska långsamt i den här berättelse , faktiskt väldigt långsamt, det är liksom ibte Michael Bay som har regisserat om man säger så. Jag tyckte egentligen inte att det blev tråkigt, men det slog mig ändå efter halva boken stt det är rätt så långsam takt, tex aå är det liksom 20 sidor kvar av boken när bombens detoneras, vilket hela bojen har byggts upp inför, och då var det ändå ibte en särskilt stor smäll. Så jag kan förstå om en del i min ålder inte skulle klara av att läsa den, eftersom det inte händer så mycket, men för mig så vägs det långsamma tempot upp av det detaljrika språket som GW har, och det är lkte charmigt också att få läsa en roman som känns lkte mer verklighetstrogen, aå där kan det säkert gå till på riktigt inom säkerhetstjänsten. Så därför ger jag denna bok ändå fyra ⭐️ av fem
Another very strong book by Leif GW. Love the details about how the police work (and don't!). But I doubt if I would ever want to go to Eskilstuna again.
OK, maybe the ending was a little far-fetched.
210727 A second reading. needed something for a train journey. And the second reading was just as good as the first. In fact, it was even more interesting to read it understanding what was coming.
I love the way we are included in the characters head, reading the thoughts they have above other colleagues, meetings, etc. Just the way we would during a meeting with colleagues. Some of them we respect, and some of them are just wankers.
What would be interesting would be to discuss it with police in similar positions. Is this the way suspects are followed around? Is this the way a stake-out is done? I suspect it is, considering who Leif GW is.
Writing this a couple days after the 10-year anniversary of the Oslo bombing and shootings. So maybe the ending is not all that farfetched. Unfortunately!
Jouluaatosta loppiaiseen kestänyt urakka ruosteisella ruotsilla. Voimat olivat loppua välillä. Rakenteessa on logiikkansa, mutta se toimii ehkä paremmin ajatuksen tasolla kuin käytännössä. Loppu nokkela, muttei ihan riittänyt palkitsemaan vaivaa. Missä oli huumori (vai enkö vain tajunnut ruotsillani)? Mielidekkaristini tuotannon heikompaa päätä.
efter en lång, kanske alltför lång, startsträcka, så börjar snöbollen sakta rulla. Tempot ökas och spänningen stiger till ett oväntat slut. Skriven med en underhållande prosa och med författarens lite egensinniga med roande humor
Ok crime novel, interesting about police work and conspiracies, takes too long before things start to happen and specially the motive behind the crime is lacking which is the main problem with the story.