What do you think?
Rate this book
Ultravåld
I slutet av 1990-talet växer syskonen Jarl och Eddie upp i ett nedgånget slott i Skåne. Jarl drömmer om glamour, något han desperat saknar bland skitiga bönder och inavlade lantisar. Hans lillasyster Eddie drömmer om att hennes bror ska vilja hänga med henne. När deras pappa, den undanglidande friherren Carl, en dag går ut genom dörren för att inte återvända förlorar deras mamma Monica, som har en egen uppfattning om verkligheten, fotfästet.
Medan Monica låser in sig i sovrummet för att tycka synd om sig själv låter hon sina barn bringa ordning i kaoset. Det går sådär. Jarl blir oberäknelig och självförhärligande samtidigt som han låter sig inspireras av receptbelagda läkemedel och det nya millenniets estetiserande filmvåld. Eddie famlar å sin sida efter närhet i skuggan av sin gränslösa bror och spirituella mamma.
Men när det förflutna börjar spöka och döden gör sitt intåg förändras allt. Pengar ska fördelas, familjeband sättas på prov och plötsligt skulle mord kunna vara en intressant utväg för att bryta invanda mönster.
Tone Schunnessons nya roman Ultravåld handlar om arv, trauma och lojalitet. Om syskonskapets band och föräldrar som går bärsärkagång. Om skillnaden mellan att rädda någon och att förgöra någon. Om skönhet och våld istället för försoning.
Medan Monica låser in sig i sovrummet för att tycka synd om sig själv låter hon sina barn bringa ordning i kaoset. Det går sådär. Jarl blir oberäknelig och självförhärligande samtidigt som han låter sig inspireras av receptbelagda läkemedel och det nya millenniets estetiserande filmvåld. Eddie famlar å sin sida efter närhet i skuggan av sin gränslösa bror och spirituella mamma.
Men när det förflutna börjar spöka och döden gör sitt intåg förändras allt. Pengar ska fördelas, familjeband sättas på prov och plötsligt skulle mord kunna vara en intressant utväg för att bryta invanda mönster.
Tone Schunnessons nya roman Ultravåld handlar om arv, trauma och lojalitet. Om syskonskapets band och föräldrar som går bärsärkagång. Om skillnaden mellan att rädda någon och att förgöra någon. Om skönhet och våld istället för försoning.
440 pages, Hardcover
Published May 7, 2026
Ratings & Reviews
Friends & Following
Create a free account to discover what your friends think of this book!
Community Reviews
Displaying 1 - 30 of 90 reviews
June 22, 2026
4⭐️ Var otroligt att få följa en så tokig familj där alla karaktärer verkligen skilde sig åt. Älskade också att man fick lite av allt: drama och humor, kaos och svek samt våld och mörker. Would recommend!
June 16, 2026
Det här är en roman som slår stenhårt över sin viktklass - den är larger than life och större än Sverige. Det är en STOR berättelse. Bret Easton Ellis eller nåt antikt, typ Oidipus eller Medea på den skånska landsbygden. Den handlar om en djupt dysfunktionell familj och alla är vedervärdiga och störda och det är så läskig stämning, som att titta på en psykologisk thriller. Blicken, språket och iakttagelserna kalla och hårda som en slipad diamant, men samtidigt så dråpligt och träffsäkert att jag skrattade högt flera gånger. Fantastisk upplösning. Jag älskar Tone Schunnessons hjärna.
Enda anledningen till en fyra istället för femma är typ att det tog mig lång tid att komma in i romanen. Det kändes som att jag hamnade lite utanpå berättelsen. Det kan handla om något hos mig, kanske att jag längtar efter någon i berättelsen att bry mig om (jag har tidigare slutat kolla på serier jag vet är objektivt bra för att det inte finns nån karaktär jag sympatiserar med tex). Det är bara något som gör att det inte riktigt är en femma för mig personligen, men det är en objektivt skitbra bok.
Enda anledningen till en fyra istället för femma är typ att det tog mig lång tid att komma in i romanen. Det kändes som att jag hamnade lite utanpå berättelsen. Det kan handla om något hos mig, kanske att jag längtar efter någon i berättelsen att bry mig om (jag har tidigare slutat kolla på serier jag vet är objektivt bra för att det inte finns nån karaktär jag sympatiserar med tex). Det är bara något som gör att det inte riktigt är en femma för mig personligen, men det är en objektivt skitbra bok.
June 26, 2026
Gillade väldigt mycket, Schunnessons bästa hittills!
June 17, 2026
En haneke med humor / en brett easton ellis utan nihilism.
May 25, 2026
4.5 har så många tankar
June 4, 2026
"Det är inte enkelt att leva med en svår man, hade Stellans mamma sagt till honom. Väljer man en svår man är det vad man får ägna sig åt."
Det är sällan en får ynnesten att läsa en bok en dras in i så lätt. Romanens styrka är uppsättningen av de så levande, fullkomligt vedervärdiga, men ändå charmiga karaktärerna. Jag älskar också språket - Schunnesson har utvecklat en distinkt berättarröst som är både dråplig och träffsäker. Vissa citat är snudd på genialiska.
Som det hörs på titeln är boken vansinnigt våldsam. Det är inte den typen av berättelser jag vanligtvis dras till, men jag tycker att det är intressant att läsa författarens skildring av hur våldshandlingar påverkar oss. Jag hoppas verkligen att den här boken får det genomslag som den förtjänar, för den är fantastisk.
[4.5 ☆]
Det är sällan en får ynnesten att läsa en bok en dras in i så lätt. Romanens styrka är uppsättningen av de så levande, fullkomligt vedervärdiga, men ändå charmiga karaktärerna. Jag älskar också språket - Schunnesson har utvecklat en distinkt berättarröst som är både dråplig och träffsäker. Vissa citat är snudd på genialiska.
Som det hörs på titeln är boken vansinnigt våldsam. Det är inte den typen av berättelser jag vanligtvis dras till, men jag tycker att det är intressant att läsa författarens skildring av hur våldshandlingar påverkar oss. Jag hoppas verkligen att den här boken får det genomslag som den förtjänar, för den är fantastisk.
[4.5 ☆]
June 6, 2026
SÅ BRA! Den här boken har allt!!
1. Min bästa genre femiljeepos 2. Otroliga karaktärer som är så träffsäkra utan att vara platityder och som skrivs fram på ett sätt att de känns som de ploppar upp från sidorna 3. En story som är drivande och spännande med så många twist and turns utan att den tappar stilen eller språket 4. SPRÅKET! Skrattade högt många gånger åt de fantastiska formuleringarna och de träffsäkra beskrivningarna!!
Märks det att jag älskade den här boken? Solklar 5/5
1. Min bästa genre femiljeepos 2. Otroliga karaktärer som är så träffsäkra utan att vara platityder och som skrivs fram på ett sätt att de känns som de ploppar upp från sidorna 3. En story som är drivande och spännande med så många twist and turns utan att den tappar stilen eller språket 4. SPRÅKET! Skrattade högt många gånger åt de fantastiska formuleringarna och de träffsäkra beskrivningarna!!
Märks det att jag älskade den här boken? Solklar 5/5
June 20, 2026
En väldigt välskriven bok! Var egentligen inte på humör att läsa om dysfunktionella familjer, men Tone fångade in allt så bra och trots att jag ogillar alla karaktärer så känner jag också för dem.
June 24, 2026
Underhållande och sjuk
June 3, 2026
Det här är en brutal och rå historia som på många sätt gör mig djupt obekväm. Samtidigt är den skriven med humor och en lättsamhet som gör det lättare att se bortom våldet och på det som är mänskligt och verkligen berör. Jag tror inte den kommer falla alla i smaken men den dysfunktionella familj man lär känna kommer jag ha svårt att glömma.
June 21, 2026
Har funderat i tre dar på vad jag egentligen tycker om den här boken. (Ett högt betyg i sig, att jag tänker på den så mycket i och för sig! ) Först äcklade den mig men sen roade den mig verkligen sjukt mycket på ett galet och absurt sätt. Men räcker det för en fyra. Eller en femma? Ingen karaktär i boken berör mig. Dom är för skruvade. Tror jag skulle gilla en filmatisering av texten!
June 23, 2026
Typ omöjlig att lägga ifrån sig. Dock väldigt lätt att SLÄNGA ifrån sig. Jag fick ofta söka moraliskt stöd i blicken hos en närliggande katt eller medresenär på bussen för att orka med sekundärskammen. Ändå: good times, 10 av 10
May 23, 2026
YES! Så bra bok, jag älskade den från första sidan! Vi har dramatik, våld och en dysfunktionella familj. Allt jag kunnat önska mig
June 25, 2026
Första halvan Maria Gripe andra halvan Patrick Melrose. En bra läsupplevelse, perfekt för sommaren. Det ska alltid finnas en pool med i böcker man läser på sommaren.
June 2, 2026
Boken kändes som en film. Fick så galet med puls. Imponerande, men ibland gick våldet överstyr. Jag blev illa till mods, påminde mig om american psycho. Det är ingen komplimang.
June 13, 2026
Sinnesblåst! Märkbart omtumlad, en oväntad kalldusch. Så är känslorna efter att ha plöjt Ultravåld.
Schunnesson drar in en med sitt raka, enkla och händelserika språk, jag blir som besatt. Boken är mörk, djärv och hänsynslös. Jag har svårt att lägga ifrån mig den och jag bär den med mig överallt. Läser färdigt den gåendes från spårvagnen till träffen med vänner. Sen, en tomhet.
”Varje människa tilldelas sitt eget öde och det kan aldrig vara en människas fel att en annan människa lider! Tror man det försätter man sig själv i mer lidande, eftersom man lägger sin lycka i andra människors händer.”
Ultravåld är på många sätt precis vad det låter som, men samtidigt inte alls vad jag föreställde mig.
”Han ska vara glad över att jag ser ilskan precis för vad den är. Ett bevis på att barnet i honom behöver mig.”
Tone Schunnesson porträtterar den dysfunktionella familjens undergång på ett föredömligt sätt. Det här är ingenting jag varit med om förut, jag älskar det.
Schunnesson drar in en med sitt raka, enkla och händelserika språk, jag blir som besatt. Boken är mörk, djärv och hänsynslös. Jag har svårt att lägga ifrån mig den och jag bär den med mig överallt. Läser färdigt den gåendes från spårvagnen till träffen med vänner. Sen, en tomhet.
”Varje människa tilldelas sitt eget öde och det kan aldrig vara en människas fel att en annan människa lider! Tror man det försätter man sig själv i mer lidande, eftersom man lägger sin lycka i andra människors händer.”
Ultravåld är på många sätt precis vad det låter som, men samtidigt inte alls vad jag föreställde mig.
”Han ska vara glad över att jag ser ilskan precis för vad den är. Ett bevis på att barnet i honom behöver mig.”
Tone Schunnesson porträtterar den dysfunktionella familjens undergång på ett föredömligt sätt. Det här är ingenting jag varit med om förut, jag älskar det.
June 4, 2026
Språket i "Ultravåld" är så beroendeframkallande. Det hugger tag, och med skärpa och rapphet håller det nästan tvångsmässigt fast mig som läsare.
"Ultravåld" är min första bok av Tone Schunnesson och jäklar vilken bok!
Våld är huvudtemat i boken, där varje sida är fylld av spänningar som håller karaktärerna och mig som läsare på halster.
Det är en blandning av våld och skam, om igen i olika konstellationer. I boken följer man de fyra karaktärerna från en ytterst dysfunktionell borgarfamilj, deras liv och deras konflikter. Det är misshandel, det är tyranni, det är bitterhet, illvilja och underkastelse. Det är leda och trauma och förnekelse. Det är ett jäkla hopkok helt enkelt, och det är så otroligt fängslande! Omöjligt att inte dras in i.
Det är också en samling osympatiska karaktärer och det är något väldigt frigörande som läsare att förlora sig i en empatilös värld, med karaktärer man både föraktar och samtidigt inte kan få nog av.
Det är svårt att beskriva så mycket om handlingen i "Ultravåld" utan att förstöra läsupplevelsen, men det är en bok med många vändningar som sätter karaktärernas liv ur spel gång på gång. Mest uppseendeväckande blir det i bokens avslutande crescendo, där berättelsen når sin dramatiska kulmen.
"Ultravåld" är min första bok av Tone Schunnesson och jäklar vilken bok!
Våld är huvudtemat i boken, där varje sida är fylld av spänningar som håller karaktärerna och mig som läsare på halster.
Det är en blandning av våld och skam, om igen i olika konstellationer. I boken följer man de fyra karaktärerna från en ytterst dysfunktionell borgarfamilj, deras liv och deras konflikter. Det är misshandel, det är tyranni, det är bitterhet, illvilja och underkastelse. Det är leda och trauma och förnekelse. Det är ett jäkla hopkok helt enkelt, och det är så otroligt fängslande! Omöjligt att inte dras in i.
Det är också en samling osympatiska karaktärer och det är något väldigt frigörande som läsare att förlora sig i en empatilös värld, med karaktärer man både föraktar och samtidigt inte kan få nog av.
Det är svårt att beskriva så mycket om handlingen i "Ultravåld" utan att förstöra läsupplevelsen, men det är en bok med många vändningar som sätter karaktärernas liv ur spel gång på gång. Mest uppseendeväckande blir det i bokens avslutande crescendo, där berättelsen når sin dramatiska kulmen.
June 24, 2026
Hade en gnagande känsla i bröstet hela läsningen. Schunnesson målar upp ett skickligt lapptäcke över en familj och deras liv, och jag älskar att få vara med på resan. Mörk, rå och äcklig. Sjukt spännande slut!!!!
June 22, 2026
Kanske 1 tyvärr :( så besviken. Språket så cringe, innehållet helt substanslöst.
June 16, 2026
Tone Schunnesson har för mig varit en av de kulturprofiler som lyckas få samtiden att kännas både smutsigare och mer levande än den egentligen är. Med sin tredje roman Ultravåld ställer jag mig frågan: lever hon upp till de närmast orimliga förväntningar som byggts upp kring romanen under denna ganska långa väntetid?
I den epok Schunnesson skulle kunna doktorera i, slutet av 1990-talet, lever syskonen Jarl och Eddie, uppväxta i ett förfallet slott i Skåne där friherrestatus och ekonomisk verklighet sedan länge slutat gå hand i hand. När fadern försvinner och modern Monica alltmer tappar greppet om tillvaron lämnas barnen att själva navigera genom ett landskap av försummelse, besattheter och ömsesidigt beroende.
När det kommer till upplevelsen av Ultravåld i sina 440 sidor är det inte brutaliteten som etsar sig kvar. Svensk litteratur är sedan länge bekväm med mörker, trauma och familjer i upplösning. Det som känns rätt i vedboden, eller slottet kanske passar bättre här, är istället hur genuin romanen är. Schunnesson skriver med ett kapitalistiskt svart bälte i materiella ting, vilket gör att varje miljö, varje konsumtionsobjekt och varje kulturell referens får betydelse. Hon besitter en närmast manisk materialkännedom och låter den breda ut sig över sidorna. Ibland som ren oblygsam flex, ibland som ett sätt att förankra karaktärerna i en verklighet där smak, status och begär är identitet.
De partier som skaver för skrivande är de där romanen känns märkligt ojämn. Vissa stycken glöder av Schunnessons säregna ton och uttryck, medan andra känns tillrättalagda. Jag anar oråd om en alltför nitisk redaktör varit framme och putsat bort delar av personat som gör Schunnesson till den hon är. Det är aldrig riktigt uselt, men man anar ibland en kamp mellan den vilda rösten och den färdiga produkten.
Men i min mening är boken vad vi förväntade oss. Schunnesson porträtterar den dysfunktionella familjens långsamma undergång på ett sätt som känns tillräckligt nära verkligheten och tillräckligt tillgjort för fiktionens dragningskraft. Relationerna mellan Jarl och Eddie är obehagliga, ömma och ibland hysteriska. Jag har faktiskt inte läst något liknande på svenska där genrer och banaliteter blandas på detta moderna, ursäktslösa sätt.
Frågan vi utanför recensionen ändå måste ställa oss är förstås om detta är årets bok. Är det här en Augustprisvinnare?
Jag tror tyvärr inte det.
Inte för att romanen saknar litterära kvaliteter eller missar sin tilltänkta målgrupp. Men Augustjuryn brukar gärna belöna böcker som känns utmanande på ett sätt som ändå går att kommersiellt omfamna. Ultravåld är något annat. Den är skitig, kompromisslös och stundtals för kåt på sig själv och sina gränsöverskridanden. Internationellt hade den varit en del av mängden av gränstänjande kultur, men är den svenska litterära offentligheten rätt plats för denna utmanare? Frågan är om Augustjuryn är redo att servera orgasmer av fisting till den breda massan av svenska folket. Det återstår att se.
Men oavsett priser är Ultravåld en roman som kommer att diskuteras. Älskas av sin målgrupp, brännas av sina kritiker. Den är underhållande, obehaglig, smart och alldeles, alldeles egen.
I den epok Schunnesson skulle kunna doktorera i, slutet av 1990-talet, lever syskonen Jarl och Eddie, uppväxta i ett förfallet slott i Skåne där friherrestatus och ekonomisk verklighet sedan länge slutat gå hand i hand. När fadern försvinner och modern Monica alltmer tappar greppet om tillvaron lämnas barnen att själva navigera genom ett landskap av försummelse, besattheter och ömsesidigt beroende.
När det kommer till upplevelsen av Ultravåld i sina 440 sidor är det inte brutaliteten som etsar sig kvar. Svensk litteratur är sedan länge bekväm med mörker, trauma och familjer i upplösning. Det som känns rätt i vedboden, eller slottet kanske passar bättre här, är istället hur genuin romanen är. Schunnesson skriver med ett kapitalistiskt svart bälte i materiella ting, vilket gör att varje miljö, varje konsumtionsobjekt och varje kulturell referens får betydelse. Hon besitter en närmast manisk materialkännedom och låter den breda ut sig över sidorna. Ibland som ren oblygsam flex, ibland som ett sätt att förankra karaktärerna i en verklighet där smak, status och begär är identitet.
De partier som skaver för skrivande är de där romanen känns märkligt ojämn. Vissa stycken glöder av Schunnessons säregna ton och uttryck, medan andra känns tillrättalagda. Jag anar oråd om en alltför nitisk redaktör varit framme och putsat bort delar av personat som gör Schunnesson till den hon är. Det är aldrig riktigt uselt, men man anar ibland en kamp mellan den vilda rösten och den färdiga produkten.
Men i min mening är boken vad vi förväntade oss. Schunnesson porträtterar den dysfunktionella familjens långsamma undergång på ett sätt som känns tillräckligt nära verkligheten och tillräckligt tillgjort för fiktionens dragningskraft. Relationerna mellan Jarl och Eddie är obehagliga, ömma och ibland hysteriska. Jag har faktiskt inte läst något liknande på svenska där genrer och banaliteter blandas på detta moderna, ursäktslösa sätt.
Frågan vi utanför recensionen ändå måste ställa oss är förstås om detta är årets bok. Är det här en Augustprisvinnare?
Jag tror tyvärr inte det.
Inte för att romanen saknar litterära kvaliteter eller missar sin tilltänkta målgrupp. Men Augustjuryn brukar gärna belöna böcker som känns utmanande på ett sätt som ändå går att kommersiellt omfamna. Ultravåld är något annat. Den är skitig, kompromisslös och stundtals för kåt på sig själv och sina gränsöverskridanden. Internationellt hade den varit en del av mängden av gränstänjande kultur, men är den svenska litterära offentligheten rätt plats för denna utmanare? Frågan är om Augustjuryn är redo att servera orgasmer av fisting till den breda massan av svenska folket. Det återstår att se.
Men oavsett priser är Ultravåld en roman som kommer att diskuteras. Älskas av sin målgrupp, brännas av sina kritiker. Den är underhållande, obehaglig, smart och alldeles, alldeles egen.
June 20, 2026
Alltså. Hm. Såhär: jag tycker om den, på sitt eget sätt. Vet inte riktigt om jag har orden helt än. Den är lockande och utmanande, man blir inslängd i en värld som är detaljrik och pulserande. Det är som att man ständigt går på lina.
Däremot saknas något, en karaktär att tycka om? En karaktär man i alla fall kan låtsas tycka om? Jag vet inte. Skulle rekommendera den, absolut! Men den slog inte riktigt så högt som jag hade föreställt mig (pga all positiv kritik) - tror tyvärr att jag saknar anknytning till karaktärerna.
Jag tror boken hade gynnats av ett mer subtilt våld. Ett större fokus på psykisk misshandel till exempel, där det fysiska blir brytpunkten. Men nu är det fysiska ständigt närvarande, och jag tycker ofta att karaktärernas essens försvinner i det vimlet. Samtidigt förstår jag att det är just ultravåldet som gör karaktärerna till dem de är, och att det blir den enda utvägen. Så, kanske är det bara inte helt i min smak, men jag tror att det hade gjort karaktärerna mer nyanserade.
Ger den ändå 3/5 för att den absolut är läsvärd och jag tycker Solgårda känns levande. Överlag är berättelsen väldigt tempererad, men kanske lite för mycket lite för fort?
Däremot saknas något, en karaktär att tycka om? En karaktär man i alla fall kan låtsas tycka om? Jag vet inte. Skulle rekommendera den, absolut! Men den slog inte riktigt så högt som jag hade föreställt mig (pga all positiv kritik) - tror tyvärr att jag saknar anknytning till karaktärerna.
Jag tror boken hade gynnats av ett mer subtilt våld. Ett större fokus på psykisk misshandel till exempel, där det fysiska blir brytpunkten. Men nu är det fysiska ständigt närvarande, och jag tycker ofta att karaktärernas essens försvinner i det vimlet. Samtidigt förstår jag att det är just ultravåldet som gör karaktärerna till dem de är, och att det blir den enda utvägen. Så, kanske är det bara inte helt i min smak, men jag tror att det hade gjort karaktärerna mer nyanserade.
Ger den ändå 3/5 för att den absolut är läsvärd och jag tycker Solgårda känns levande. Överlag är berättelsen väldigt tempererad, men kanske lite för mycket lite för fort?
June 25, 2026
TS är Sveriges Bret Easton Ellis, hon vet det och det är också hennes mål tror jag? Det jag uppskattar med båda är uppfattningen att skrivandet inte är magiskt, det är ett hantverk, ett arbete. Det märks att Ultravåld inspirerats av hans böcker, inte minst sett till platser vi besöker i romanen. Jag tycker den är slukarvänlig och lättläst, och för det mesta bra och rolig! Däremot är den för lång, det är många bitar som inte är bärande för helheten. Och perspektiven diffar för mycket! Vi kommer olika nära olika karaktärer. Texten rör sig inte på samma nivå när vi hoppar mellan dem, vilket jag tycker hade behövts. Inte min favorit av hennes böcker men definitivt underhållande sommarläsning och ibland är det trots allt vad jag vill ha
”Det förskräckta uttrycket blev malligt och hon lade till:
– Räddad av din lillasyster.
– Så jävla liten är du inte.
– Vad menar du med det?
– Du vet vad jag menar.
– Menar du att jag är tjock?
Jarl sträckte sig efter cigaretten och drog ett långt, knastrande bloss som stack i halsen, innan han svarade.
– Nej, jag menar att du är gammal.”
”Det förskräckta uttrycket blev malligt och hon lade till:
– Räddad av din lillasyster.
– Så jävla liten är du inte.
– Vad menar du med det?
– Du vet vad jag menar.
– Menar du att jag är tjock?
Jarl sträckte sig efter cigaretten och drog ett långt, knastrande bloss som stack i halsen, innan han svarade.
– Nej, jag menar att du är gammal.”
July 2, 2026
Otroligt underhållande
June 25, 2026
Känner mig hård eftersom alla ÄLSKAR den här boken men av mig får den 3,5… Jag älskar inte prosan (hatar inte heller) men jag gillar karaktärerna och våldet och att det spårar ur! Det är absurt och filmiskt och stundtals även roligt, vilket är toppen! Men varför behövde det vara ett typ ”lyckligt” slut? Jag avskyr lyckliga slut!
(Edit: ok kanske gillar slutet ändå, pga absurt? Men jag störde mig på att Stellan fick ett eget kapitel, han hade bara kunnat dra och man hade accepterat det)
(Edit: ok kanske gillar slutet ändå, pga absurt? Men jag störde mig på att Stellan fick ett eget kapitel, han hade bara kunnat dra och man hade accepterat det)
This entire review has been hidden because of spoilers.
June 27, 2026
Kan inte va nåt annat
July 3, 2026
Älskar att följa olika karaktärer över lång tid. Första delen var bättre än sista. Tyckte om slutet. God bless Stellan och Monica, Jarl suger.
May 23, 2026
SHIT vad bra!!!! så jävla rolig, mörk, sorglig, fin, dramatisk, etc. skrattar högt åt cirka allt!!! kan se händelserna spelas upp framför mig som en serie. ser fram emot att få på författarsamtal med tone på tisdag nu, herregud.
ev. en femma, men behöver tänka på det lite till.
ev. en femma, men behöver tänka på det lite till.
June 2, 2026
Varenda sida va 5 av 5
—
”När jag var ung tänkte jag att livet var en rad händelser som bara skedde.”
—
”När jag var ung tänkte jag att livet var en rad händelser som bara skedde.”
June 14, 2026
ily tone
June 23, 2026
Har svårt att recensera böcker, vad är det man recenserar? En bok kan va 5 plus för mig för att den är så mysig att va i.. den här var INTE mysig att va i men otroliga karaktärer och relatable fast det absolut inte är det. En stark 4,5 tror jag
Displaying 1 - 30 of 90 reviews